Läste DN:s ledare idag (är hemma hos mamma och pappa, skulle aldrig prenumerera på en borgerlig blaska som Dn). Den handlade om arbetslöshet och att fler minsann är sysselsatta och så vidare. Jag fastnade för detta citat:
Det ligger viss sanning i det som skrivs; en kan inte avgöra sysselsättningsgraden utifrån arbetslösheten. Arbetslösheten mäts nämligen utifrån de som aktivt söker arbete, inte utifrån de som arbetsföra. Jag tror att det kan vara så att det avgörs utefter hur många som är inskrivna på arbetsförmedlingen, det kan också vara så att en ringer runt till folk för att kolla, jag är inte säker. Detta gör att arbetslösheten ofta ”göms” i statistiken, något som moderaterna anklagade socialdemokraterna mycket för valet 2006.
Frågan är då; varför är det fler som ”vill ha jobb” och är det en bra grej? Jag tror inte att det är så att flera bara känner en stor längtan efter att arbeta. Däremot jobbar alliansen väldigt mycket med utförsäkringar och att tvinga människor att bevisa att de är villiga att arbeta för att de ska kunna få försörjningsstöd och liknande. Om en människa till exempel är sjuk och blir utförsäkrad måste hen få någon annan slags försörjning, och ofta krävs det att en är inskriven på arbetsförmedlingen eller för att få försörjningsstöd. Voilà; fler ”vill ha arbete”. Det betyder inte att de vill eller ens kan arbeta på riktigt, det betyder bara att en är så illa tvungen att stå där för att kunna överleva.
Det är klart som fan att fler människor vill skaffa jobb om det är den enda möjligheten att överleva, frågan är vilken typ av samhälle vi är ute efter. Vill du ha ett samhälle där människor som tvingas ut i arbete trots att de egentligen är sjuka? Eller, som det snarare brukar ligga till, ett samhälle där folk tvingas in i meningslösa arbetsmarknadsåtgärder för att visa att de är ”villiga att arbeta”, åtgärder som troligen inte kommer leda till jobb eftersom de är för sjuka för att jobba.
Det är det här som kallas ”arbetslinjen”. Den handlar mer om att tvinga in folk under arbetets logik än om att faktiskt skapa jobb. Glöm inte det.
Jag ”älskar” arbetslinjen:
http://schmenus.wordpress.com/2013/09/12/oppet-brev-till-arbetslinjen-i-sverige/
Varför inte läsa DN eller någon annan ”borgerlig blaska”? Det finns en poäng i att läsa motståndarens publikationer: man får bättre koll på motståndaren, och kan därmed inte bli överraskad lika enkelt.
Jag själv tycker att det ofta är givande att läsa vad någon som tycker helt annorlunda än mig skriver, för att nyansera mina egna åsikter. Men det kräver iofs att skribenten jag läser själv är någorlunda nyanserad, att bara läsa något som sågar mina åsikter utan att motivera det ger inget alls.
Jag är inskriven på arbetsförmedelingen trots att de själva säger att jag är för sjuk för att söka jobb. Så jag är någon liten promille i den där statistiken. Tack vare människor som mig kan de stoltsera med att ”fler vill ha jobb”. Visst fan vill jag också ha ett jobb men jag nu kan jag ju inte jobba. Utförsäkrad är jag ändå.
Har du någon papperstidning hemma som du tycker är värd? Jag vill gärna läsa pappertidningar men har inte hittat någon som passar mig. Tycker att dn är alldeles för liberal, men tycker tyvärr att fria tidningen inte har särskilt hög standard på sin journalistik. Hoppas lite på nya dagstidningen som etc ska börja ge ut 🙂 vill ha något att läsa på morgonen som är både intressant för att den ger mig mer inblick i konflikter och aktuella frågor, men gärna lite mer lättsamt och underhållande också med kultur och liknande :))
Arbetaren!!!
Shit har alltid trott att arbetslösheten mättes på ett seriösare och mer omfattande sätt än rundringningar till ett obundet slumpmässigt urval genomförda av SCB. Typ att arbetsköpare fick lämna in uppgifter om hur många de har anställda eller något dylikt.
Men uuuh, äckligt att formulera sig som att folk helt plötsligt ”vill ha jobb”, de som tidigare har varit sjuka osv, plötsligt kom de, och andra, liksom på att ”oj vad kul det vore att jobba!” Tack snälle herr Reinfeldt för att du fick mig att inse att det är tråkigt att sitta hemma och ha cancer eller fibromyalgi eller depression och upplyste mig om det stora nöjet i att vara ute på Marknaden och fajtas om de skojiga, härliga jobben!
Jävla as till skribent, tror hen själv på vad hen skriver?