Ibland när en diskuterar feminism kommer det här med forskning upp. Forskningen säger si och så, yada yada. Vad en glömmer när en säger så är att forskningen är otroligt styrd av ideologi. För det första är det helt omöjligt att som vetenskapsman inte färgas av sina föreställningar, drömmen om den rationella och opartiska forskaren faller på sin egen orimlighet och tron om att det skulle vara möjligt är i sig ett gigantiskt problem när forskning ska bedrivas. Vidare är vilken forskning som bedrivs, vilka projekt, områden och forskare som får anslag, en politisk fråga.
Tänkte på detta när jag läste min kurslitteratur i kriminologin och fick läsa om hur forskningen på området sett ut tidigare, och hur den kritiserats ur ett genusperspektiv. Vissa saker som kom fram var rent horribla föreställningar om kvinnor, som det ni kan läsa ovan. Detta var alltså ett resultat av ”forskning”, men som ni kan se är det mest bara en samling fördomar kring kvinnor. En annan var att en inom den kriminologiska forskningen helt hade bortsett från att studera och förklara kvinnors brottslighet, även fast den skiljer sig signifikant från mäns brottslighet. Ändå har det ansetts ointressant att studera den över huvud taget.
Min poäng med detta är inte att det är lika illa idag, men att en är naiv om en tror att vetenskapen på något sätt skulle vara opartisk eller objektiv idag. Den har aldrig varit det, och kommer heller aldrig att bli.
Både självrefuterande och felaktigt av dig.
Vad fan dillar du om?
Att ”det inte finns objektiv sanning” måste ju vara en objektiv sanning, det är väl inte så jävla svårt att fatta? Inser dock att ”självrefuterande” inte är ett ord, ersätt med oxymoron.
Men herregud vilket svammel.
Mm, helt crazy
”Relativism is Self-Refuting
A doctrine is self-refuting if its truth implies its falsehood. Relativism asserts that the truth-value of a statement is always relative to some particular standpoint. This implies that the same statement can be both true and false.
The qualification that the statement is true relative to standpoint A but false relative to standpoint B may save relativism from the charge of embracing gross contradictions. But it still clearly implies that relativism itself is false, at least relative to some standpoints.
One might say that it is just as much false as it is true, in which case there seems to be no good reason to prefer relativism to alternative positions such as realism.”
– http://www.iep.utm.edu/cog-rel/
På vilket sätt är det svammel? Oavsett om du inte håller med i sak är väl invändningen ändå inte svammel?
/ Nyfiken
Det är ju helt enkelt inte sant att den är självrefuterande… Bevisbördan ligger nog hos ”korren” här.
Argumentet som återges är nog giltigt (om vi lägger till några underförstådda premisser som verkar rimliga). Men som Caspian nedan också säger försvarar du väl inte den där formen av generell sanningsvärdesrelativism i inlägget?
Jag kan inte tala för Fannys åsikter, men hon har faktiskt aldrig skrivit att det inte finns en objektiv sanning. Det enda hon har skrivit är att forskning ≠ sanning.
Fanny gör vad jag förstår inget anspråk på att ”det inte finns objektiv sanning” skulle vara en objektiv sanning. Hen gör anspråk på att det ska vara en sanning. Om du är välpolerad nog att använda högtravande ord som ”självrefuterande” kan du väl vara välpolerad nog att förstå basal satslogik? Det är så jobbigt med folk vars högtravande och opassande vokabulär inte matchar deras förståelse för argument.
Couldn’t agre more. Just remember that this include genus forskning and also both pro and anti feminist forskning.
Ja, men detta är genusforskningen faktiskt otroligt bra på att erkänna!
Och i samma ögonblick blunda för.
Just genom att förstå sin egen politisering kan genusvetenskapen till och med vara mer precis än andra vetenskaper, som inte förstår sin egen relation till politiken. Läkare, ekonomer och ingenjörer är bara ett fåtal yrkesgrupper som oftast utövar en starkt politiserad forskning utan att vara medvetna om det. Det blir liksom inte mindre politiskt för att en inte känner till det. Det föreligger med genusvetare som med Sokrates, de känner till sin egen okunskap, och det är en vetenskaplig överlägsenhet.
Yes, they might very well have a better insight into the influences their basic premise and politics have on their research but that doesn’t mean that the results of the research are more ”true” or ”precise” as that would also very much depend on the soundness of both their premise and also on their methods. But perhaps that’s just what you mean.
Sorry, didn’t mean for that to be anonymous, other computer so had to put in my info. So far from what I’ve read I haven’t seen that to be true about genusforskning but rather the opposite couse I’m not well read on this subject. Point me to something where it shows how honest genusforskning is in this regard so I can be enlightened. Thanks!
T.ex. i avhandlingen Det kallas kärlek är Holmberg väldigt ärlig med att hens utgångspunkt är att det finns ett patriarkat, vilket är en ideologis/politisk uppfattning. Som jag förstått genusvetenskapen i stort så är detta ett genomgående tema, dvs att en ifrågasätter vetenskapens objektivitetsanspråk och belyser vikten av vem som gör betraktelserna.
Fast det där är ju rätt vanligt bland all samhällsvetenskaplig forskning, dvs erkännandet av att man som forskare har en viss förförståelse och anlägger ett viss perspektiv och resultaten man finner är direkt avhängiga detta perspektiv.
Men, självklart, forskning som invänder mot gällande doktrin är naturligtvis bättre på att påpeka vikten av vilket perspektiv som anläggs osv osv.
Ok, I see what you mean. Yeah, they are very clear about the utgångspunkt.
Visste inte att du även läst(er) kriminologi. Jag gör själv det och håller helt med ang detta och reflekterade också över det när jag först läste det. Här ett citat av Lombroso (som dog tidigt 1900-tal) ”…women are big children; their evil tendencies are more noumerous and more varied than men´s but generally remain latent. When they are awakened and exited they produce results proportionately greater.” Vidare menade Lombroso att kvinnan som förrövare är dubbelt exeptionell, dels som kriminell och framförallt som kvinna och kriminell. ”The criminal woman is consequently a monster.” Detta var som sagt en av kriminologins ”grundare”, en under den tiden, framstående man, som menade detta. Inte konstigt att synen på kvinnan i många olika forum fortfarande är skev, sådant tvättass inte bort på bara 100 år, som du säger, det var forskning!
En annan tanke kring kvinnor i kriminologisk forskning som är mer aktuell; Enligt kriminologisk forskning (tror ingen säger emot oavsett) så är det så att män begår fler brott än kvinnor. Varför inte forska på varför kvinnor _inte_ begår brott istället för att bara forska på varför män begår brott? Tänker på det faktum att majoriteten av den kriminologiska forskningen baseras på en population som endast består av män. Vad är det som gör att kvinnor i större utsträckning avhåller sig från att begå brott och kan vi lära oss något av det? Tror inte det finns någon studie på det.
Har inte kommenterat innan (tror inte det i alla fall) men har stor behållning av det du skriver och jag tycker du väcker många intressanta tankar och belyser olika synvinklar!
Kan tipsa om Stockholmsfilosofen Lars Bergströms bok Objektivitet från 1972 (skannad pdf på författarens hemsida). Författaren skiljer mellan uppåt 20 olika betydelser av ”objektivitet” inom i första hand samhällsvetenskaplig forskning, dels med avseende på forskningen som verksamhet, dels med avseende på forskningens resultat, och slutsatsen är att fullständig objektivitet varken är möjligt eller önskvärd, när det gäller de flesta av dessa betydelser.
Jag tror insikten om forskarens influens på resultaten, och uppriktigheten med detta, är ganska typiskt för kvalitativ forskning (där den tom anses som en styrka i flera fall), men nästan ickeexisterande vid kvantitativ forskning. Jag tänker att genusforskning med kvantitativa data oftare (felaktigt) ser sig som neutralt beskrivande och kan på sin höjd beskriva selection bias. Detta i kombination med att kvantitativa studier oftare respekteras mer av ex vis media och ”forskarvärlden” tror jag får den forskning som ”syns” att låta väldigt totalitär. Alla nyanser förväntas förstås av läsaren.
Med det sagt ska jag lägga till att min syn självklart färgats av min bakgrund från epidemiologin/statistiken.