Fotoskola; bländare och slutartid.

Elsa har efterfrågat ett inlägg om hur jag fotograferar så jag tänkte att det kan jag väl skriva. Tänkte att jag delar upp det i några delar.

Jag är i princip helt självlärd när det kommer till fotograferandet. Jag har gått FotoA i gymnasiet men där lärde jag mig bara några småsaker. Jag har fotat manuellt från första början och vet faktiskt ärligt talat inte riktigt hur de automatiska lägena fungerar, men det är helt okej eftersom helt manuellt nästan alltid blir snyggast.

När jag lärde mig fota så började jag med att först lära mig de två, enligt mig, grundläggande funktionerna och byggde sedan på kunskapen utifrån det genom att testa mig fram. Det blir sjukt mycket enklare då för då slipper man lära sig precis allt samtidigt och så lär man känna kamerans funktioner mer på djupet. *dör över hur pretentiös jag låter*

För att det ska se ut såhär måste man ha kameran inställd på manuellt läge, ”M”. Längst upp i vänstra hörnet sitter de två inställningar som jag ser som de mest grundläggande; slutartid och bländare. Slutartiden avgör hur länge kamerans sensor exponeras för ljus och den skrivs som ett bråktal, alltså en sekund delat på någonting. I det här fallet är det en 1/125 vilket innebär att sensorn kommer exponeras för ljus i en hundratjugofemtedels sekund. Ibland skrivs slutartiden bara som talet i nämnare, alltså i det här fallet 125. Då får man tänka sig att det står en etta däröver.

Slutaren avgör dels hur ljus bilden blir, bilden blir ljusare ju längre slutartiden är. Den avgör också hur suddig bilden blir. Om man tar en bild på något som rör sig snabbt så måste man ha kortare slutartid. När jag fotar samtidigt som jag går så måste jag nästan alltid ha en slutartid som är högst 1/50, när man sitter ner så kan en slutartid på 1/20 funka utan att jag måste anstränga mig för att hålla kameran stilla. Generellt tycker jag om att ha kort slutartid eftersom jag gillar skarpa bilder, men ibland kan bilder med lång slutartid blir häftiga också. Typ som nedan.

Den andra är bländaren och det är det värde som det står ett f framför, i det här fallet 5,6. Bländaren är liksom hålet där ljuset kommer in till sensorn i kameran och bländarvärdet avgör hur stor bländaren är. Ju lägre talet är desto större är bländaren. Olika objektiv tillåter olika storlekar på bländaren och generellt är det dyrare med objektiv där man kan ha stor bländare.

Bländaren avgör två saker. Det första är hur ljus bilden blir, ju lägre tal desto större bländaröppning desto ljusare bild. Det andra är hur kort skärpedjupet blir. Skärpedjup är hur mycket av bilden som är skarpt. Med kort skärpedjup så blir det skarpt precis där man fokuserar och med långt skärpedjup så blir det skarpt mycket längre. Nedan är en bild med kort skärpedjup.

Många personer gillar objektiv med stora bländare eftersom kort skärpedjup kan bli himla effektfullt. Personligen tycker jag inte att det är sådär jätteviktigt och jag tycker dessutom att folk ganska ofta överanvänder kort skärpedjup och överdriver. Det objektiv jag har som har störst bländaröppning är mitt 50/f1,8 som är ett himla bra budgetalternativ om man vill fota med kort skärpedjup eller vill kunna ta skarpa bilder när det är mörkt.

Om man vill lära sig fota manuellt kan man börja med att få koll på dessa inställningar ordentligt och sen gå vidare till att pyssla med resten. Om ni vill så kan jag skriva mer om hur jag fotograferar. Jag är inte direkt något proffs men jag har koll på det mesta.