Organisationen Frisk och fri som jobbar emot ätstörningar har valt att göra en reklamkampanj som inleddes med en falsk webbshop där det endast såldes size zero-kläder. Det hela väckte såklart sjukt mycket uppmärksamhet, folk blev upprörda och så vidare. Men det var helt i onödan eftersom de hela var en bluff för att de bakom skulle kunna sprida sitt budskap, det vill säga att ätstörningar är skit.
Hur mycket jag än sympatiserar med budskapet och organisationen bakom kampanjen så tycker jag att den här typen av marknadsföring är vidrig och förkastlig av den anledning att det tvingar människor till en massa känslor, bara för att sedan lägga fram att det var helt onödigt eftersom det bara var en bluff. Hela konceptet reklam bygger ju på att tvinga sig in i människors liv och tankar, vilket är skälet till att jag anser att reklam bör förbjudas. Jag tycker dock att det blir extra illa när en på det här sättet liksom lurar sig in någons tankevärld genom att röra upp en massa jobbiga känslor och tankar som sedan visar sig vara helt överflödiga.
Det finns liksom så många som slåss om min uppmärksamhet, och det gör mig så jävla trött. Jag hatar att aldrig kunna ta något helt på allvar för att det kanske är en ”pr-kupp” och så blir en lurad och ens upprörda reaktion blir använd av någon för att dra uppmärksamhet till någon skit en kanske inte alls ställer sig bakom. Det är så jävla cyniskt och framförallt så gör det mig till en cynisk människa som måste gå omkring och granska allt för att syna eventuella bluffar. För mig är detta ett steg i hela den här grejen med att ingen någonsin tar något på allvar, vilket jag inte tycker at en organisation som jobbar med en så viktig samhällsfråga som ätstörningar ska bidra till.
Jag skulle verkligen kunna bry mig om er förening, men jag blir bara irriterad när någon försöker parasitera på mina tankar, försöker använda min ”felaktiga” och framtvingade reaktion för syften jag inte känner till. Jag tycker bara att det är jävligt tråkigt och omoraliskt och jag har svårt att förstå varför en ideell organisation skulle vilja förknippas med den här typen av, i mitt tycke, extremt oetisk marknadsföring. Jag skulle i alla fall bli upprörd om till exempel tjejjouren marknadsförde sig på ett liknande sätt.
Jag anser att det finns gränser i vad som är okej att göra för att sprida sitt budskap, och jag tycker inte att det är okej att luras. Jag tycker att det blottar en ganska otrevlig människosyn när en organisation väljer att utnyttja människors känslor på det här viset, och jag har svårt att se hur det går i linje med vad de säger sig stå för.
håller med dig i allt. och då har jag ändå en master i marknadsföring :/
Nu är det här förvisso ett tag sen och du kan ju ha hunnit ändra dig: http://www.arsinoe.se/antiprositutionspropagande/
Att du är konsekvent i dina åsikter är en av anledningarna till att det är så behagligt att läsa dina texter. Här dock inte.
Men det handlar ju om två helt olika saker. Size zero-kampanjen triggar ju igång människors självskadebeteende. Dom tankarna som väcks hos en handlar ju inte om vad man skulle kunna göra mot en annan människa (som det i red light distrikt gör) utan hur du på bästa sätt kan komma till size zero. Hos mig startade det iallafall en reaktion helt omvänt mot det önskvärda med kampanjen tror jag. Fast jag försökte värja mig så triggades tankar som att ”sluta äta, borde träna mer, inte äta alls kanske…” igång. Är det det man vill när man gör en sån här kampanj? Sedan får jag veta att det handlade om att dom skulle använda mina tanker emot mig för att visa att ätstörningar är ett problem. Som om jag inte redan visste det?
I båda fallen handlar det om att väcka känslor som sedan blir ogiltighetsförklarade. Att framkalla ätstörningstänket och sedan demolera det är ett starkt grepp eftersom du blir tagen på bar gärning. Jag kan tänka mig att miss skinny-kampanjen hade kunna haft en postiv verkan på unga tjejer med ätstörningar och dålig självkänsla (lätta att manipulera) om de inte hade avslöjat sin hoax för tidigt. Man får känslan av att någon står bakom ens agenta (size zero), det ökar förtroendet och ens förmåga att ta till sig respons när det sedan avslöjas att man inte alls står för de åsikterna.
Därimot känns det lite som att frisk och fri har lagt mer tid på att marknadsföra/”branda” den falska webshoppen än den verkliga organisationen. Och det blir ju otroligt skevt för att även om man säger sig stå för en sak så talar effektiv marknadsföring sitt effektiva språk.
Effekten av kampanjerna är i hur som helst lite off topic.
Poängen är att det är ett smart och starkt grepp ur ett reklam-perspektiv men att det samtidigt är omoraliskt och, imo, rätt äckligt. I båda kampanjerna.
Ja jag fick precis samma tanke (älskar antiprostitutionsvideon). Tycker du det är skillnad, Fanny?
För mig är det samma sak, samma trick som används bara det att Miss Skinny-kampanjen var så kackigt gjord.
Bra poäng Kim! Jag fick fundera över varför jag (precis som Fanny) gillar den ena o ogillar den andra. Kom fram till att red light district dansen utger sig för att INTE vara något kontroversiellt, den försöker INTE stå ut i början, och sen kommer den stora överraskningen på slutet. Miss skinny o liknande gör tvärtom, de låtsas vara något kontroversiellt o annorlunda o vill ha reakionen innan poängen kommit.
Tänker att de två kampanjerna hade gått att jämföra om den gällande prostitution var en video med en kvinna med massa pengar och lyx som sa att prostitution is the way to go, men att det sen visades baksidan med det. Fel målgrupp alltså. De som mår dåligt av den nuvarande prostitutionsvideon är väl se som köper sex medans de som mår dåligt av frisk och fris kampanj är de som faktiskt redan mår dåligt över sin kropp – gruppen de egentligen vill hjälpa.
Ja, tänker väl lite så jag med.
Jag håller verkligen med dig här! Känner mig bara arg och besviken nu.
Jag håller helt med.
Lite av samma anledning tycker jag att det är helt förkastligt när folk erkänner att de ”trollar” ibland i diskussioner. Jag blir verkligen äcklad av att personer kan tycka att det är ok att skriva en massa skit de tydligen inte ens tycker för att de njuter av att veta att det kommer att provocera någon till att bli arg. Så då ska jag alltså behöva sitta och värdera alla inlägg jag läser utifrån sannolikheten att den som skrivit det faktiskt tycker så. Det är dels jävligt oansvarigt eftersom det skapar en attityd av att alla extrema inlägg måste vara trollande (vilket såklart inte stämmer) och dels helt vedervärdigt att förminska viktiga frågor bara för att en själv inte är ett offer för dessa problematiska frågor.
Därför har jag inga sympatier vare sig med folk som trollar eller folk som viftar bort troll. Jag ser dem snarare som ett stort problem för all sorts debatt och det är rätt oansvarigt att ursäkta beteendet.
Min pappa är nära bekant med en av personerna bakom kampanjen, jag har träffat hen flera gånger och är vän med hen på facebook. Flera gånger ser jag personer som applåderar kampanjen för att vara ”debattväckande” och att den ”dragit till sig uppmärksamhet”.
Samtidigt som hen hela tiden refererar till hur modevärlden har samma sätt att föra sin reklam på. Jag tycker det är lite av en undanflykt från den kritiken kampanjen fått, vilken är just lurendrejeriet. Det luktar lite liberalklyscha, ”det är tanken som räknas”. Om Frisk och Fri vill skapa debatt är jag säker på att de hade kunna kommit på andra sätt än att lura mig och själva hålla på med vidrig form av reklam.
Mycket bra inlägg, fick mig att tänka om allt det jag sett på facebook. Dessutom vill jag säga att din blogg fått mig att tänka om när det kommer till hur jag ser på sexism, den är verkligen super.