Malin Siwe skriver en synnerligen idiotisk ledare i Expressen om att man minsann inte borde få hångla på tunnelbanan. Det uppfattas tydligen som stötande. Hon drar en parallell till att ha samlagsrum på skolor, vilket jag ändå tycker är ganska skilt från offentligt hångel.
Förutom att vara en moralkärring så skriver Malin också att det är märkligt att folk försvara offentligt hångel samtidigt som det så att säga ligger i tiden att vara moralist. Detta tycker Malin är förvirrande.
Det underliga är att det offentliga hånglet har så många försvarare i en tid som annars sätter upp nya gränser för sexualitet i det privata. Statligt anställda får inte bo hotell som har porr i utbudet på tv:n och inte kolla porr i datorn på ledig tid på tjänsteresa. Trots att det tittandet är alldeles frivilligt och högst enskilt.
Man får då anta att Malin inte tror på det här med att olika åsikter och rörelser kan existera i samma tid. Jag kan meddela att det tack och lov kan göra det! Rörelse och motrörelse existerar samtidigt. Gud va bra!
Jag kan till exempel se en mycket rimlig förklaring till denna förvirring i den ”svenska” inställningen till detta: sexliberalerna blir mer högljudda just eftersom det finns så många moralister som ska komma och förstöra. Om det inte fanns en så stark rörelse mot allt som har med sexualitet att göra så skulle åtminstone inte jag vara särskilt engagerad i frågan.
Jag menar herregud. Vi lever i en tid där en statligt anställd inte få titta på porr på sin fritid. Är inte det sinnessjukt? Det är inget annat än ett oförlåtligt ingrepp på den personliga friheten och det borde vem som helst med minsta gnutta vett i kroppen fatta. Och just därför är det så viktigt att alla som är emot denna nypuritanism höjer sina röster emot denna ordning.
Den där ledaren är väl på ungefär samma väsentlighetsnivå som majoriteten av deras löpsedlar. Det jag oftast ser ”De i kategori x som tjänar mest i Uppsala”, med diverse substitutioner av x, och för några dagar sedan handlade det tydligen om att Björn Borg opererats för ljumskbråck.
Men herre gud. Om en sådan sak ens skulle gå igenom flyttar jag fan härifrån. Jag är redan spyless på alla frihetsinskränkande lagar som finns; om man införde en lag mot offentligt hångel skulle det bli ÄNNU värre. För övrigt är det ju precis som du skriver ganska stor skillnad på att hångla & att knulla. Oftast två vitt skilda saker även om de rör sig i spektrat kärlek & sex.
På artikeln finns många kommentarer som håller med & det skrämmer mig. Folk som undrar om vi är på väg mot djurstadiet skrämmer mig också- har de glömt att vi är djur vi med? ”Det är bara djur som kopulerar inför öppen ridå”, men snälla nån… och så drar de in politisk korrekthet också. Fan, sa till en kompis häromdagen att om en enda människa till nämner att folk vill vara politiskt korrekta så snart de tycker något som många andra tycker eller bara inte håller med i någons åsikt, så kommer jag att slita mitt hår. Antar att det är dags att börja slita nu.
Det har redan gått igenom, som jag förstår det.
Det har alltså gått igenom en lag/ ett förbud om att man inte får hångla offentligt? Var har du läst det?
Jag trodde att du syftade till förbudet för tjänstemän att surfa porr.
Jaha, nej, jag menade det där om att hångla på tunnelbanan. Förbudet för tjänstemän att surfa porr är dock absurt det med, men jag är glad att det ii alla fall nte finns någon specifik lag eller något specifikt förbud mot hångel också. Dock skulle det säkert i vissa fall kunna falla under ”förargelseväckande beteende”, men antar att det måste vara väääldigt extremt då. MEN! Som vårt jävla samhälle ser ut skulle det sannerligen inte förvåna mig om det inom några år är rent kriminellt att hångla offentligt.
”Ännu märkligare är att det finns människor som står upp för offentligt hångel och samtidigt vill använda lagen för att få bort ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. En putande Fredrik Ljungberg på jätteaffisch är aldrig så påträngande som hångelparet på tåget.”
Hon verkar ju inte ha fattat att många som vill ha bort den typen av sexualisering vill det för att de anser att den upprätthåller förlegade könsroller som sätter press på män & kvinnor, bidrar till att ge dem dålig självkänsla o.s.v.. Hånglande par går inte att likställa med det, även om en & annan säkert känner sig bitter & oduglig för att den inte har någon att hångla med. ><
Tänkte skriva om det också sen. Idioti.
Jag kan inte låta bli att tycka att hon låter lite bitter över att det inte är hon som sitter och blir överöst med kyssar på tunnelbanan.
Främst handlar inte detta om ”lagar” utan om sunt förnuft. Problematiken uppstår ju dock när oenighet kring detta begrepp uppstår, som t.ex. nu.
Jag tycker att det rimligen bör finnas gränser kring hur man beter sig offentligt. Lagstiftning låter förstås groteskt, men att knulla offentligt gör man inte, det accepterar de flesta. Grovhångla förstår jag inte heller poängen med, när det finns massor av främmande folk runt omkring. Vill folk knulla offentligt, spela in voyerism-film och lägga ut på youporn så skiter väl jag i det, bara jag slipper äcklas av skiten. Fast om jag inte vill uppleva det, varför skall jag då tycka att andra (som inte vill) ska tvingas? Skatan har en poäng, dagens samhälle har ett groteskt förhållningssätt till könslivet.
Det finns, mig veterligen, lagstiftning emot offentliga samlag.
Det inbegrips väl under rubriken ”förargelseväckande beteende”. Frågan var om hångel också skall göra det, och var gränsen i så fall skall gå. :p
Men allvar? Jösses.
Klart att det kan bli lite jobbigt om man sitter på t ex ett tåg i flera timmar och mitt framför sig har ett par som grovhånglar och smaskar högljudt hela resan, men inte tusan skulle jag vilja förbjuda och ta ifrån detta par att få visa sin kärlek för varandra oavsett om det var offentligt eller ej.
Och att jämställa det med samlagsrum på skolor är ju helt uppåt väggarna idiotiskt!
Med sådana tankar och inställningar är vi inte många steg i från samhället i filmen Equilibrium.
För att alltså slippa hamna där (har aldrig hört talas om) så är det kanske rimligt att vänta sig av andra människor att bete sig som folk. Det finns en omgivning och den visar man hänsyn mot.