Det har dragits igång något som kallas hijabuppropet som en reaktion på det faktum att muslimska kvinnor ofta blir trakasserade för sin slöja. Poängen är att en ska bära hijab i en vecka, för att visa sin solidaritet och rätten att få bära vilka kläder en vill. Jag vet själv inte om jag kommer att delta än, men oavsett tycker jag att det är ett bra initiativ.
Det är tydligt hur det sagda värnandet om muslimska kvinnors rättigheter i själva verket ofta tar sig uttryck i mer kvinnohat och trakasserier. När muslimska kvinnor får sin slöja avryckt eller blir misshandlade för att de har slöja på sig är det knappaste en fråga om att värna deras rättigheter, utan om kvinnohat.
Att tvingas täcka sitt hår är givetvis förtryck och fel, men att tvingas till att sluta bära sina religiösa symboler är lika illa. Muslimska kvinnor kan såklart också fatta beslut om vilka religiösa och kulturella uttryck de vill bära lika bra som någon annan kvinna. Om en vill bekämpa det kvinnoförtryck som finns inom Islam gör en inte bäst i att förbjuda slöja eller trakassera kvinnor med slöja, utan genom att jobba för att kvinnor ska kunna ha autonomi och för att myndigheter, feministiska grupperingar etcetera ska kunna jobba bra intersektionellt.
Men det är såklart inte en kamp mot kvinnoförtryck det handlar om egentligen, utan rasism. Och det är såklart jävligt bekvämt för många att låtsas att deras egen kultur inte har något kvinnoförtryck, utan att det riktiga förtrycket finns någon annanstans, utövas av och drabbar någon annan. De som tycker att kvinnor ska sluta bära slöja för att slöjan är en symbol för förtryck är inte intresserade av att kvinnor själva ska få välja sin klädsel, snarare handlar det om att kvinnor ska se ut på ett sätt som behagar dem, som gör att de kan passa in i idén om hur en ickeförtryckt kvinna ska se ut.
För den som inte har slöja till vardags men väljer att delta i slöjuppropet vill jag bara påminna om att din känsla av att bära slöja en vecka inte gör att du får insikt i hur det är att som muslimsk kvinna bära slöja dagligen. Som jag ser det är det en solidaritetshandling, inte ett sätt att känna hur det är att vara utsatt för den rasism och det hat som muslimska kvinnor blir utsatta för.
Du satte, som så ofta, mycket precisa ord på min egen inställning till en fråga. Jag vill visa solidaritet med dessa kvinnor (det är så otroligt äcklande att låtsas vara provocerad av kvinnoförtryck när det uppenbart är rasism, inte jämställdhet, det handlar om) och, precis som du säger, strävar ju kampen för kvinnors frihet just om friheten att själv få välja. Att anta att vissa val måste vara tvång är ju att ignorera att det alltid finns någon som passar in även i påtvingade normer. Det är lite som personer som tycker att en hycklar om en som feminist t ex gillar att baka.
Samtidigt så har jag väldigt svårt att förhålla mig till slöjans roll idag och hur jag känner inför att legitimera den ytterligare så länge som den ändå är en tydlig del av ett förtryckande system. Jag erkänner dock att det för min del går en tydlig emotionell gräns vid slöjor som döljer ansiktet; jag har definitivt snäppet svårare att acceptera dessa eftersom det känns som att det är höjden av osynliggörande att skyla en persons ansikte.
Åh, blir så trött på dem som inte ens känner muslimska kvinnor som spekulerar i om det verkligen är så att alla som har slöja har valt det själva. Liksom, när jag gick på högstadiet var det en tjej som började ha på sig slöja. Det fanns många i min skola som kom från muslimska familjer men ingen hade slöja. Hon som bar slöja fick utstå hån om att hon såg ut som en ”påskkärring” osv. Tror att hennes val att börja bära slöja var betydligt mer självständigt än alla som börjar raka bort kroppshår och följa olika slags regler kring hur en tjej ska se ut när de börjar högstadiet.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5621851
Jag håller som du kanske märker inte med hen.