Hotellet.

Det finns få saker jag tycker är så sorgliga som misslyckade affärsverksamheter. Det andas mänskligt misslyckande på något sätt, en massa drömmar och visioner som grusats.

När vi var ute på en båttur i Turkiet så åkte vi förbi ett jättelikt hotell, det fanns säkert plats för 3000 personer eller något i den stilen. Det var verkligen gigantiskt. Det var helt öde och rostigt och jag och pappa tänkte att vi skulle promenera dit, för det låg på gångavstånd från hotellet.

Men när vi kommit halvvägs så kom vi till en vägspärr där en kille satt. Han sa att vi inte fick gå förbi eftersom det var ”under konstruktion”. Det var verkligen inte under konstruktion, bygget hade avstannat totalt.

Jag tänker bara: vilket ensligt yrke. Att vakta något som ingen längre bryr sig om.