Jag har stött på en facebookgrupp som heter Feministiskt forum för män vilket fick mig att fundera lite på det här med hur män närmar sig feminism. Jag tänker diskutera utifrån hur gruppen beskrivit sig själv. Jag vill påpeka att jag själv inte är medlem i gruppen så jag har ingen insikt i hur själva diskussionerna faktiskt ser ut, jag baserar endast detta på
Syftet med gruppen är inte att exkludera kvinnor från den, kvinnor ÄR välkommna, men snarare att ha ett forum där män kan diskutera feminism och könsroller utan att oroa sig över att köra över kvinnor, vilket lät kan hända i blandade feministiska grupper där det visats att män kan råka ta oproportioneligt mycket plats.
Män oroas över att de tar för mycket plats i feministiska grupperingar. Lösning; skapa en egen grupp där ni helt obekymrat kan ta en massa plats eftersom det är det som är syftet. Är det bara jag som känner att detta är ett ganska skevt förhållningssätt. Anledningen till att män tar ”oproportionerligt mycket plats” är liksom att vi har ett skevt maktförhållande mellan könen, och det maktförhållandet blir inte mindre skevt bara för att en från början uttalar den ambitionen. Formuleringen antyder även att problemet skulle ligga hos de kvinnor som bli överkörda och inte hos männen som kör över kvinnorna. Det känns ärligt talat mest bara som ett lamt försök att gå förbi den nödvändiga självkritik en måste göra som manlig feminist, genom att definiera ett rum där en får bete sig precis som vanligt utan att tänka på sin maktposition. Hur ska det kunna komma bra diskussioner kring mäns roll i feminismen utifrån detta?
För tillfället och på prov så gäller följande: Kritik, ifrågasättande och utmanande av feminism tillåts om den uppfattas som genuin och ärlig. Dvs att den kommer ur en önskan att förstå, utveckla och investigera.
Här finns också något typiskt i hur män talar om feminism. De vill ”investigera”, skapa ”förståelse” för feminism som fenomen, inte för sin roll som förtryckare i det patriarkala samhället. I mina ögon blir detta bara ännu et led i den fina patriarkala traditionen där män tar på sig undersökningsutrustningen för att ta reda på hur ”kvinnor funkar”, diagnostisera det och sedan ”behandla” det.
Detta är dock inte huvudsyftet utan gruppen önskar mer dialog mellan män som anser att könsrollerna skadar om hur och vad vi kan göra.
Jag vill påpeka att jag tycker att det är utmärkt att män diskuterar sin roll i patriarkatet. Jag tycker att det är det som ska vara utgångspunkten då män diskuterar feminism, inte att de ska diskutera feminism som fenomen utan att de ska diskutera sig själva som förtryckare. Att män diskuterar feminism kan jag omöjligt se som en feministisk handling, att män diskuterar sig själva i förhållande till patriarkatet är det. Generellt ställer jag mig positiv till initiativ där män kan diskutera sådan med andra män istället för att ta kvinnliga feministers dyrbara tid i anspråk, men jag tycker att det blir fel när en närmar sig feminismen på det här sättet, dels utan förståelse för sin egen maktposition och dels med syftet att ”investigera” feminism som undersökningsobjekt snarare än att förstå sin egen position.
Detta är ingen kritik mot de som är medlemmar i gruppen, då jag absolut förstår behovet och säkert tror att det för intressanta diskussioner i denna grupp. Jag ber bara er män att fundera på detta när ni närmar er feminism.
Ärligt talat, som snubbe som varit delaktig i den gruppen är den i stor utsträckning horribel. Det finns ju enstaka personer där skriver vettiga grejer ibland, men en överväldigande majoritet rör sig på en skala mellan ”superytlig liberal analys”, ”filosoferande Vit Man som ser allt Objektivt(tm)” och ”feminism går ut på att få kvinnor att släppa till”.
håller med Emil, har gått ur den gruppen för längesen. Oerhört provocerande grupp och kongtraproduktiv där män i grupp bekräftar sig själva.
Tack Fanny för ett återigen, grymt inlägg.
Jag tycker tanken är god faktiskt. Men blir nog lätt skevt om kritiken och ifrågasättandet av feminism får för mycket utrymme, då försvinner liksom syftet med att kunna tala om könsroller, sin del i könsmaktsordningen m.m utan att köra över kvinnor och så blir det nån slags sida för att bevisa om feminism är bra eller inte.
En av de mest irriterande aspekterna av Manligheten 2013 ™: den totala oförmågan att Sitta Ner och Hålla Käften.
Jag är själv inte medlem i gruppen, men jag tror att den uppstod just som dess beskrivning antyder, dvs. en annan icke-könsseparatistisk grupp som från början var kvinnodominerad fick ett antal manliga medlemmar, och till slut stod dessa fåtalet manliga medlemmar för det mesta som skrevs i gruppen, vilket kan ses som positivt i den mening att dessa manliga medlemmar fick en god illustrering av patriarkatet om de tidigare kände sig osäkra.
Således, för oss män som kan tänka genom saker teoretiskt lite åtminstone (men kanske långsamt för den som ännu ej är van vid post-strukturalism och annat inflytelserikt på feministisk teori tankegods från diverse skäggiga gubbar) men ännu har svårt för det rent praktiska kan det nog vara ett gott första stopp att börja i en grupp där man får vara ”manligt dominant” i sin kommunikation, kanske bena ut eventuella missförstånd och diskutera och eller upplysa om feministisk litteratur exempelvis.
Som så kan jag tänka mig att det kan fylla en funktion; den traditionelle vite, liberale icke-feministiske heterosexuelle cis-mannen från en högutbildad bakgrund kan nog få svårt om han direkt får ”du är en förtryckare” i ansiktet. Resultat kan nog bli att han snabbt vänder på klacken och blir en sådan där anti-feminist. Men om han får vänja sig vid olika typer av tänkande som brukar förekommande i feministisk teori och dylikt tror jag sannolikheten att han till slut går hela vägen och ”accepterar” att han som man är en förtryckare är desto större.
Erik är delvis rätt ute med sin historiebeskrivning men för att förtydliga lite till: Feministiskt forum för män (FFFM) kom till när gruppen Fias fantastiska feministiska forum (FFFF) utförde ett könsseparatistiskt experiment som vi kallade no-cis-men week. Det hade noterats i FFFF att trots att en överväldigande majoritet av gruppmedlemmarna uppvisade kvinnliga attribut vad gällde namn och profilbild så var närmare hälften av de som regelbundet kommenterade och diskuterade män (eller såg ut/hette som män). På initiativ av ett par av dessa men startades därför experimentet att de som själva identifierade sig som cismän frivilligt höll tyst under en vecka (okej, det var lite mer komplicerat än så men försöker hålla mig kort), för att se vad detta skulle göra med diskussionsklimatet, om något. För att inte tappa farten startade en av dem en ny grupp där de kunde prata på utan att störa FFFF. Så kom alltså FFFM till.
De som tycker att den idag är full av dryga snubbar som hellre filosoferar än annat skulle bara veta vilka som hittills slängts ut… Dock får jag väl erkänna att vi moderatorer kunde vara mer på hugget för att forma klimatet. Själv orkar jag inte med att läsa facebookdiskussioner alls för närvarande…
Hm, okej. Jag skulle gärna se hur du tänker kring min kritik av beskrivningen av gruppen. Har som sagt aldrig varit med där så vet inget om de faktiska diskussionerna som förs.
Alltså, eftersom jag är en nära personlig vän till han som startat gruppen och skrivit beskrivningen är jag nog inte rätt person att bemöta kritiken. Jag känner honom som sagt och läser den därför med de intentioner jag vet att han har i åtanke. Det är ett komplicerat ämne. Om jag får lov att vända på frågan — om du skulle skriva en beskrivning för en liknande grupp, hur skulle du skriva för att det inte skulle bli knasigt?
Jag vet inte om det skulle vara en ”liknande grupp”. Det handlar inte om ordval, det handlar om intentioner. Jag skulle skrivit att det är en grupp för män som vill diskutera hur de ska sluta förtycka kvinnor.
Fanny. Det är inte enbart en grupp för män som vill diskutera hur de ska sluta förtrycka kvinnor. Men jag hoppas att gruppen kan leda till att män bättre förstår sin roll i det hela. Därav så skulle ditt förslag inte passa in på FFFM.
/Lautaro (som startade FFFM för att inte störa i FFFF)
Varför bara exkludera cismän under ett sådant här könsseparatistiskt experiment? Är inte transmän också män?
enligt mina erfarenheter är transmän väldigt sällan patriarkala förtryckare, därför kastades bara cismän ut.
för att förtrydliga: experimentet började och hade som mål att få mängden inlägg som skrivits av kvinnor att bli samma procent som andelen kvinnor i gruppen. cismännen ansågs vara problemet.
Sedan tycker jag sista meningen om gruppens beskrivning som citerats i inlägget ovan gör det hyfsat tydligt att gruppen faktiskt har som syfte att främja dialog som leder framåt, inte navelskåderi. Vi har t.ex. sedan gruppens början en pinnad tråd som heter ”Pragmatiska tråden” där man enbart, utan efterföljande diskussion, får lämna pragmatiska tips om hur man personligen kan bekämpa könsstereotyper. Att många av forumdeltagarna ändå helst ägnar sig åt meningslöst navelskåderi är tyvärr en effekt av att forum är forum. (Hej jag är inte cynisk alls…)
Men ja. Mäns roll inom feminism är och kommer alltid (så länge de patriarkala strukturerna sitter iaf) att vara komplicerad.
Jag har inte varit medlem men såg hur diskussionerna fördes innan gruppen blev sluten och upplevde att många av de som var medlemmar var av typen ”antifeminister som vill diskutera med feminister och bryta ner feministiska argument i en snubbig miljö där snubbiga härskartekniker är mer accepterade”, ”Liberalfeministiska män som förnekar strukturer”, ”Personer som enbart kritiserar ”normer” utan att förstå maktperspektivet” samt en del vettiga som försöker hålla ställningarna mot de tidigare grupperna.
Men detta var bara min uppfattning av de diskussioner som fördes när jag tittade in där.
Håller med om en hel del av detta resonemang vad gäller oss mäns tendens att ta mer plats än kvinnor i blandkönade sammanhang, men har så svårt att se och hänföra detta till ”strukturella” och ”institutionaliserade” fenomen. För mig handlar detta om en ”kultur”, kanske framsprungen ur ”institutionaliserad patriarkal makt” och reproducerad även på områden där den inte längre är institutionaliserad, Det framstår dock ofta för mig som att ”blanda äpplen och päron” att tala om ”patriarkatet” och ”struktur” som orsak till dessa skilda fenomen. På t ex en öppen blogg som den här har ju alla oavsett kön, klass eller etnicitet möjlighet att uttrycka en åsikt, att vi män är mer framfusiga (inkl jag själv i förhållande till procentandelen läsare) skulle jag vilja hänföra till begreppet ”patriarkal kultur” då inga formella hinder finns för någon. Att män utgör majoriteten av aktieägare i de kapitalistiska storföretagen skulle jag vilja kalla ”strukturellt patriarkaliskt”, där finns formella hinder för kvinnor att göra sig hörda. Ber om ursäkt om jag kommenterar för mycket, det är din blogg Fanny och jag respekterar självklart dina regler för kommentarer, blir bara så engagerad i de för mig på¨olika sätt mycket berörande inlägg du har.
Fast då förstår du uppenbarligen hur ordet struktur används i sociologin då struktur innebär precis det du menar med ”patriarkal kultur” dvs det är samma sak utifrån ett sociologiskt språkbruk som ”patriarkal struktur”.
Hur ställer du dig till organisationer som denna?
http://www.mfj.se
Lo, du har säkert rätt, var mycket länge sedan jag läste sociologi, i mitt påverkas huvud påverkas människors sociala samspel och beteende (kultur-interaktion) av samhällets struktur (som jag brukar tänka är, lagar, ägande, regler, formella rättigheter, ledningens organisation och sådant)
De gör det absolut, men som jag förstår begreppet ”strukturer” i sociologin så är det så mycket mer än de rent formella strukturerna utan även kulturen (som givetvis även påverkas av lagar och regler). Uttrycket ”osynliga strukturer” brukar exempelvis användas för att specifikt beskriva de strukturer som inte finns på papper.
Jag upplever, precis som många redan skrivit, att den gruppen handlar främst om att diskutera på vilket sätt män förlorar på könsroller och patriarkatet – dvs inte att diskutera vad män faktiskt kan göra för att stoppa det förtryck som sker av kvinnor. Jag är med i gruppen men gav upp hoppet om den rätt fort just pga dessa tendenser. Kan dock ha varit en annan intention från början men att gruppen togs över av män med jämställdistiska åsikter. Jäkligt trist i så fall.
Jag har uppfattat gruppen helt annorlunda. Gruppens syfte är väl, som jag förstår det inte så begränsad som att den ska diskutera mäns roll i feminismen som rörelse, eller ens i förhållande till kvinnor, utan hur män måste/bör förhålla sig till genus och kön i alla situationer. Att diskutera dessa begrepp är omöjligt eller respektlöst utan att diskutera feminismen som ju skapat förståelsen och teorierna, men i de trådar jag tittat in i så har jag inte upplevt några jämställdistiska tendenser dominera, utan ganska respektfulla diskussioner mellan enskilda sådana och mer feministiskt lagda ”män” eller ”kvinnor”. Jag är glad över de ganska akademiska, teoretiska diskussionerna jag har läst även om det blir en del manligt språk (inte så konstigt).
Självklart måste ju sådana samtal mynna ut i och förstås i relation till ens egen makt och följderna för hur en beter sig, samt vad en ska göra för att ändra på det. Jag hoppas att det görs ordentligt.
En massa män har ju länge gnällt över att feminismen inte förstår deras erfarenheter. Well tough luck, det är för att du och andra män inte engagerat er i feminismen, som faktiskt är en kvinnorörelse dessutom. Jag tycker att det här kan vara ett sätt för dessa att få förstå feminismen och sig själv, och tänka fritt utan att kapa samtalet.
Förlåt att det var långt drygt otydligt och lät okunnigt/krasst, mobilen lät mig inte se vad jag skrev under skrivandet så adhd-hjärnan ba *stänga av* :/
Diskussionen om ”manlighet” är fullt förenlig med tredje vågens feminism och genusvetenskap och det är en diskussion som förmodligen kommer öka allteftersom.
Att ”manlighet” och ”man” är sociala kategorier som kan diskuteras och ifrågasättas hanterats speciellt bra av andra vågen. Den brukar vara kvar i idén att pojkar-är-pojkar, en essentiell kategori utan social eller emotionell kontext. Den är en björntjänst genom att ständigt göra destruktiva män till ideal och förebilder.
Men när vi kommer fram till idén att ”mäns uppgift” (uppgifter för manskroppade) är att rädda ”kvinnor” (kvinnor är kvinnor) från förtryck, då vet jag inte ens om vi är kvar inom feminismens ramar. Det låter som någon som förväxlat ”St George and the Dragon” med feminism.
Jag har inte sagt att män ska rädda kvinnor från ngt, däremot att de ska sluta utöva patriarkalt förtryck. Vet inte hur det är med dig men tkr inte att ngn ”räddar” ngn från våld om hen slutar slå denna med en hammare.
Hanteras inte speciellt bra skulle det stått.
Jag har läst arsinoe tidigare och aldrig haft något problem med bloggen. Här väljer du att kritisera gruppen för dess beskrivning utan att ha läst gruppens innehåll. Du vet om det, du skriver ut det, men du gör ändå långtgående slutsatser om deltagarna.
Det bästa jag kan göra är att bortse från kritiken av det skälet, eftersom det annars riskerar att negativt påverka min upplevelse av Fanny i övrigt. Och ja, jag oroas över att jag förväntas ta mer plats än vad jag avser att ta. Just nu oroar jag mig för att jag kan uppfattas som att jag försöker säga till Fanny hur och vad hon skall skriva bara genom att berätta hur jag ser på det, bara för att jag skrev ”Per” istället för ”Pernilla” i namnrutan, och för att jag uppfostrats till att uttrycka mig så som jag gör.
Ditt kön spelar såklart roll i hur jag ser på din kommentar, du skriver den utifrån olika positioner. Detta har jag genomgående varit tydlig med på denna blogg.
Jag är medlem i gruppen, och håller med om enstaka delar av kritiken. Det är lite dålig moderering ibland, och en del anti-feminister har tidigare (har blivit betydligt bättre) tillåtits göra inlägg som är just antifeministiska. Lite för högt i tak alltså.
Men jag blir rätt besviken på andra delar av kritiken. Dels är det inte seriöst att utifrån ett enda textstycke bilda sig en uppfattning om en grupp människor och deras åsikter och intentioner. Ingen kvinnlig feminist hade accepterat att en manlig journalist dömde ut en grupp som ovederhäftiga, flummiga eller rabiata (för att ta exempel på oseriös kritik mot kvinnliga feminister) baserat enbart på ett kort stycke ur en syftesförklaring.
Vill en göra en seriös analys av åsikter och intentioner i en politisk grupp måste en titta på mycket mer. Du hade kunnat gå med i gruppen, intervjua ett lämpligt urval, fråga grundaren, göra textanalyser av ett dussintal olika diskussionstrådar, för att nämna några exempel. Men det gjorde du inte. Och det tråkigaste är att det känns som om det finns en risk att orsaken att du struntade i det handlar om en inte så välkomnande attityd till män som är feminister.
För ska en hårddra ditt resonemang ordentligt tycks män bara få diskutera en enda fråga som rör jämställdhet, nämligen hur vi ska sluta förtrycka kvinnor. Jag borde alltså inte syssla med att förklara genus, makthierarkier, intersektionalitet och könsmaktsordning? Jag borde sluta analysera genus, analysera jämställdhetspolitik, jämställdhetsplaner/likabehandlingplaner och dito policys? Jag borde sluta skriva debattinlägg om fri abort och individuell föräldraförsäkring? Istället borde jag sitta på min kammare och begrunda hur just jag kan undvika att förtrycka kvinnor jag möter i min vardag? Om en ska tolka dig riktigt elakt känns det nästan som om allt annat i den feministiska kampen är något män bör be kvinnor om lov för att få göra, och råd om hur det bör göras. Vi duger liksom inte till mer.
Jag tror den inställningen till jämställdhetskamp är en återvändsgränd. Min erfarenhet från ett annat område, hbt-frågor, är att de allierade heterocispersonerna är oerhört viktiga. Via sin position kan de påverka på ett sätt som inga hbt-personer kan. Jag har svårt att se att detta inte skulle gälla frågor om andra maktstrukturer också.
Mvh / Lukas Romson
Fast jag är ju helt öppen med att jag endast kritiserar just beskrivningen och inte vet något om hur gruppen är.
Jag uppfattar nog tyvärrr det förbehållet i början mer som en undanflykt.
Det är svårt att tänka att det inte skulle handla om de män som finns i gruppen (för kvinnorna i gruppen tycks du inte reflektera över?) när du i senare i texten talar om män som oroas över att de tar för mycket plats i feministiska grupperingar och därför skapa en egen grupp där vi helt obekymrat kan ta en massa plats. Du talar också om dina tankar om de konketa diskussionerna i gruppen, och tror inte att något gott kan komma ur dem.
Du spekulerar, utan att vara särskilt tydlig i resten av texten med att det är det du gör. Jag tycker det är en tråkig attityd.
Jag är den förste att instämma i att det finns en hel del problem hos vissa män som närmar sig feminism. Kunskapsbristerna är katstrofala ibland, liksom bristen på insikt kring privilegier och förmågan att tänka abstrakt kring maktordningar.
MEN, att hacka på de enstaka män som faktiskt försöker hitta vägar att få nya män intresserade av feminism är inte riktigt konstruktivt. FFFM är en grupp där det är okey att inte kunna språket, inte veta särskilt mycke tom könsmaktsordningen, inte kunna förklara genus alls. Det räcker att ha en ärlig ambition att vilja lära sig. Jag tror den och liknande forum fyller en funktion. Jag tror också på att dialog i allmänhet är en bättre väg för att få folk, av alla kön, att förstå varför jämställdhet är det enda vettiga i ett samhälle.
Mvh/ Lukas Romson
Jag är kvinna och medlem i gruppen FFFM.
Min uppfattning gällande gruppen och dess syfte är enbart positiv, även om jag naturligtvis inte alltid håller med alla medlemmar om allt.
Jag ser inget problem i att manliga feminister diskuterar mansförtryck så länge de är medvetna om att mansförtrycket är en konsekvens av patriarkatet, vilket jag tycker att medlemmarna i FFFM verkar vara. Det är alltid lättare att gräva där man står, alla kan inte göra allt med alla kan göra något, och så vidare. Jag är intresserad av att diskutera med alla som kämpar mot patriarkala strukturer, oavsett vilken specifik fråga som ligger dem själva närmast.
Jag tycker också det är bra att diskutera feminismen som ideologi/teori. Feminismen har så många olika riktningar och teorier och det finns många detaljer som förtjänar att diskuteras så att alla kan förstå dem och bilda sig en rättvis uppfattning. Jag tror att alla feminister är överens om att grundkärnan i feminismen är att det finns ett patriarkat som säger att kvinnor är mindre värda än män (traditionellt kvinnliga värden är mindre värda än traditionellt manliga värden), men om vi vill växa och faktiskt påverka så är det viktigt att diskutera detaljerna och finslipa ideologin. Därför ser jag inget problem i att män samlas för att diskutera feminismen som teori och inte enbart hur de förtrycker kvinnor, samtidigt som jag faktiskt inte tycker att det ena utesluter det andra, snarare att det förstnämnda är ett sätt att kunna göra det sistnämnda på ett bättre och mer konstruktivt sätt.
Hej. Som Cis-kvinna och medlem i gruppen måste jag säga att jag blir lite förvånad över din ytliga tolkning av en grupps inre dynamik och syfte utifrån endast beskrivningen. Jag har svårt att tänka mig att du skulle acceptera att bli bedömd endast utifrån vilken underrubrik du har på din blogg och inte från den faktiska texten.
Jag tycker att gruppen är ett lovvärt initiativ. Som alla grupper uppstår ganska snart en dynamik där vissa yttrar sig mer och försöker sätta agendan, men grundtanken att vara ett forum för feministiska diskussioner kvarstår. Prova att gå med i gruppen och hänga där ett tag, så får du en mer utvidgad bild av gruppen.
Tja, jag har som du kanske ser en annan tolkning. Och jo, skulle tycka det var rimligt att någon dömde mig utifrån en beskrivning av vad syftet med bloggen var.