Denna bild har cirkulerat en del på min facebook de senaste dagarna som någon slags kritik mot inkonsekventa vänstermänniskor. Jag har personligen ingen uppfattning om just Rebecca och Fiona, och jag kan absolut tänka mig att de är ganska frasradikala, men jag tycker att det är så fånigt denna idé om att man skulle behöva avsäga sig en fet lön bara för att man är emot kapitalismen.
Om någon skulle betala mig 150 000 för att göra något i en timme så skulle jag givetvis inte banga, hur mycket jag än vänder mig emot kapitalismen. Jag skulle kunna använda de pengarna till mitt uppehälle under typ ett och ett halvt års tid.
Men man är knappast kapitalist för att man får en fet lön. Kapitalist är man om man tjänar pengar på sin egendom, vilket jag tvivlar på att Rebecca och Fiona gör.
Man kan vara emot kapitalismen, men nu ser det ut som så att den existerar och då har man inte så mycket annat att göra än att förhålla sig till den. Var går inkomsttaket för när man är en hycklare? Hur mycket får man tjäna och samtidigt vara vänster? Ska man tacka nej till en schysst lön för att visa någon slags missriktad ”konsekvens” i sin livshållning?
Vilka hycklare. Om man är emot kapitalism kan man inte sälja sig för pengar. Allra minst för 150 tusen! Helt sjuk dubbelmoral!
Antar att du ironiserar?
Rimligtvis måste man ta reda på vilken typ av vänsterideologi en person har för att kunna säga om de är hycklare i sitt agerande eller ej:
Om Rebecka och Fiona vore ärkemarxister, så vore det fritt fram för dem att tjäna hur många miljarder de vill (såvida de inte går kapitalets ärenden när de gör det). Och dessutom skulle det stå dem fritt att skattefuska så mycket de velat också, eftersom dagens skatte- och bidragssystem enligt ärkemarxister endast är till för att ge människor bröd och skådespel så de inte gör uppror mot de korrupta ledarna.
Om deras vänsterståndpunkter istället är av typen ”den starke bör ta hand om den svage” så hade det åter varit fritt fram att tjäna hur mycket de velat (så länge de inte använder ohederliga metoder). Men de hade varit skyldiga att betala all skatt de ålades, och sannolikt även att propagera för skattehöjningar (om deras uppfattning är att omhändertagandet bör ske via skatten, vill säga).
Om de däremot anser att det faktumet att alla människor är lika mycket värda också innebär att alla måste ha samma lön, så blir det mer problematiskt för dem. De kan förvisso hävda att systemet tvingar dem att tjäna mer än andra på grund av ena eller andra orsaken, men då måste också detta vara sant.
Men även folk som inte vänster, utan har någon annan ideologi, måste ju i konsekvensens namn ställa samma typ av frågor till sig själva:
T.ex.: kan man ta emot bidrag om man är emot bidragsystemet? Ja, om man anser att systemet tvingar en (dvs, man hade tjänat egna pengar om bidragssystemet inte funnits), eller om man anser att ens bidragsmottagande medverkar till systemets kollaps.
Kan man vara med i facket om man ogillar fackförbund?
Och är det verkligen moraliskt godtagbart av mig att vara anställd av ett aktiebolag? Egentligen borde jag ju jobba svart (och undvika att betala skatt, men istället ge bort lika mycket pengar till välgörenhet). Men jag skyller på att ”systemet tvingar mig”.
Men även om man tycker att alla förtjänar samma lön så ändrar inte det det faktum att vi idag inte lever i ett sådant samhälle,och att det alltså vore omöjligt för dem att leva upp till kravet. Politik är en fråga om vilket samhälle man vill ha gemensamt, inte om en personliga agerande.
Om man har fast anställning så går det ju lätt att leva upp till kravet att inte tjäna mer än 25000 kr/mån (svensk genomsnittslön om man arbetar heltid). Och om ens arbetsgivare är villig att betala mer och man inte vill att arbetsgivaren ska ha en massa pengar, så kan man alltid donera pengarna till bättre behövande. (Rebecka och Fiona har däremot sannolikt en högst osäker och instabil inkomst och behöver därmed ta så mycket betalt de kan i händelse att de i framtiden skulle drabbas av dåliga tider).
Jag håller med om att man inte alltid kan leva som man lär, men om man faktiskt kan det så är det ju ganska hycklande att låta bli.
Men om de tagit mindre pengar hade det ju bara lett till att arrangörerna tjänade mer? Hur hade det tjänat klasskampen?
Som jag skrev, om man inte vill att arbetsgivaren (eller arrangörerna i detta fallet) ska ha en massa pengar, så bör man naturligtvis ta så mycket betalt man kan. Men dessa pengar bör man då donera till bättre ändamål (såvida det inte var en tillfällighet att man råkade tjäna massa pengar just då, för då bör man förstås spara pengarna till framtden).
Fast detta gäller ju förstås endast om ens ideologiskt tillämpar eget ansvar. Om ens ideologi istället ifrågasätter eget ansvar så bör man förstås ta så mycket betalt man kan och sedan använda dessa pengar på ett så oansvarigt, osolidariskt och kortsiktigt sätt man kan,
i syfte att påminna omvärlden om att eget ansvar inte existerar.
”Politik är en fråga om vilket samhälle man vill ha gemensamt, inte om en personliga agerande.”
Väldigt konstig mening tycker jag. Det tänks ofta mer än vad det ageras men ageranden skapar ju samhället så agerar man långt ifrån sina ideologiska tankar bidrar man till ett samhälle som står långt ifrån tankarna.
Det handlar snarare om hur man agerar.
Samhället skulle inte bli socialistiskt för att socialister levde sina liv strikt enligt socialistiska principer, vilket i stort inte ens är möjligt inom i ett kapitalistiskt samhälle. Det kan bara bli en livsstil, på sin höjd att man sluter sig inåt och skapar små egalitära enklav i den mån sådana förmår klara sig i en kapitalistisk omvärld. Allt som bygger på socialistiska tankar ätr trots allt en stor nackdel inom kapitalismen där det är pengar som avgör om man är framgångsrik eller inte.
Men man ska såklart agera och inte bara tycka saker. Men att agera samhällsförändrande innebär att agera kollektivt politiskt för att största staten och breda väg för en socialistiskt samhälle.
Men vad är det för fel att leva i en socialistisk enklav? Om man nu tror att detta samhällssystem är överlägset det omliggande samhället, så borde den socialistiska enklaven ju vara mer framgångsrik än det omliggande samhället, som då kommer vilja ansluta sig till socialistisk enklaven. Det vore väl bra?
Det är det dominerande produktionssättet som bestämmer villkoren för underordnade produktionssätt. Säg t.ex. att jag skulle starta ett socialistiskt arbetskooperativ där vi producerar efterförmåga och fördelar nyttigheterna efter behov. Detta skulle inte klara sig särskilt länge eftersom det inte skulle gå med vinst. Det som gör att man kan expandera i en kapitalistisk värld är ju ändå tillgång på kapital.
Men visst, jag tror ändå att parallella samhällen är en viktig del i revolutionen. Att angripa staten och ta över inhägnade ytor och göra dem allmänna.
Ert socialistiska arbetskooperativ kan väl visst gå med vinst? Det är ju bara att var och en avstår en del av lönen till vinst, som ni kollektivt använder till att expandera.
Sen inser jag inte varför vinstbehovet har med ”kapitalism” att göra: skulle en socialistisk värld bestående av ett enda arbetskooperativ alltså inte gå med vinst, dvs inte expandera? Så en sådan värld vore alltså statisk och utan nya uppfinningar?
Jo, det är det som är kapitalism. Att lönsamhet är utslagsmekanism och drivkraft i samhället.
En socialistisk ekonomi måste inte expandera, och tillväxt tycks hur som helst orimligt med hänsyn till de ekologiska förhållandena. Men visst behöver man allokera resurser mellan olika sektorer i ekonomin, att vissa krymper och andra ökar, men vad som avgör detta är inte vad som är mest lönsamt utan beror snarare på demokratiska beslut utifrån vad man anser vara viktigast.
Det innebär förstås en slags kostnadskalkyl. Men med mycket fler variabler än den kapitalistiska. Här tar man hänsyn till samhället som helhet, inte minst sociala behov och ekologi, sådant som den kapitalistiska ekonomin betraktar som ”externaliteter”.
Kapitalismen är enkelspårig och kortsiktig, för den handlar det bara om vad som för tillfället är mest lönsamt i pengar för den enskilda aktören.
Fast jag talar inte om vad som skulle vara drivkraften. Det kan ju finnas massor med olika drivkrafter. Men att det inte skulle finnas något överskott av någonting, och således inga marginaler (för om det finns marginaler utgör ju dessa vinst), har jag svårt att tro att du kommer övertyga någon annan om nyttan i. Det skulle ju i praktiken innebära att alla lever som på socialbidrag, vilket du själv mycket riktigt påtalar inte är trevligt att göra.
Att konstnadskalkylerna har andra egenskaper än de du tillskriver ”kapitalismen” har ju ingen betydelse, för nu var ju frågan om samhället skulle gå med ”vinst” eller ej.
Nej, samhället blir inte plötsligt någonting annat för att en agerar efter eget tycke men det blir MER så som en önskar se det eftersom ens handlingar ju är en del av vad som skapar samhället. Jag har dock inte talat om att agera ’strikt’ utan om att politik & agerande hör ihop & att den som agerar långt ifrån sina tankar bidrar till att underminera sin egen ideologi. Långt ifrån, d.v.s., jag förstår att det är problematiskt att leva strikt oavsett åsikter.
Det samhälle en vill ha gemensamt är ett samhälle en är med & bygger. Hur? Delvis genom ageranden.
Jag anser att ett förbud av kommersiell reklam i det offentliga utrymmet är en viktig fråga. Skulle jag samtidigt gärna bära märkesdränkta kläder eller produktplagg (typ kexchokladhandduk) skulle någonting vara fucked i mitt agerande, medhåll eller ej? Det behöver som sagt inte handla om strikt idéslaveri, men sambandet politik, tanke & agerande bör en faktiskt se.
Det handlar snarare om hur man agerar.
Samhället skulle inte bli socialistiskt för att socialister levde sina liv strikt enligt socialistiska principer, vilket i stort inte ens är möjligt inom i ett kapitalistiskt samhälle. Det kan bara bli en livsstil, på sin höjd att man sluter sig inåt och skapar små egalitära enklav i den mån sådana förmår klara sig i en kapitalistisk omvärld. Allt som bygger på socialistiska tankar ätr trots allt en stor nackdel inom kapitalismen där det är pengar som avgör om man är framgångsrik eller inte.
Men man ska såklart agera och inte bara tycka saker. Men att agera samhällsförändrande innebär att agera kollektivt politiskt för att största staten och breda väg för en socialistiskt samhälle.
Jo,såklart. Politisk kampär bra. Men personliga livsstilsval som här förspråkas är något annat.
Det vart inte många kapitalister kvar i din definition av kapitalister, jordbrukare, skogsbrukare och säkert några till. De lär väl inte vara så stort hot mot vänstern?
Man får väl anta att de skänker en stor del av pengarna för sakens skull eller nått, betalar skatt utan att krångla m.m.
Är däremot ytterst tveksam till att de är värda en bråkdel av de pengarna, men kul för dem.
Funderade lite till, nästan alla egenföretagare är förhatliga kapitalister med. Tur att jag är anställd och tjänar mina pengar med hjälp av någon annans egendom.
Inte ens de flesta företagare och jordbrukare är kapitalister eftersom de, åtminstone i huvudsak, inte försörjer sig på andra människors arbete.
Antalet kapitalister är som sagt mycket litet. Men även adeln var mycket liten (i de flesta länder), här i Sverige kanske 500 personer. Men de kontrollerade de mesta resurserna som alla andra var beroende av. De hade makten. De hade rikedomarna. Och de hade människor (fogdar, knektar, präster) som kunde kontrollera massorna åt dem.
Likaså har kapitalisterna en borgarklass runt sig av högavlönade, priviligerade grupper: chefer, redaktörer, ledarskribenter etc. för att inte tala om statsapparaten (vars intressen också är tight knutna till kapitalisternas) och dess myndigheter och ämbetsmän.
Så även om kapitalisterna är väldigt få så är det hyfsat många som har det såpass bra ställt inom systemet (makt, inkomst, andra privilegier) så att de i högsta grad är villiga att försvara de kapitalistiska förhållandena mot allt det som skulle kunna hota det.
Det är det som är definitionen av kapitalist, om man inte åsyftar politisk hållning. Hur menar du med ”stor hot mot vänstern”? Hur många de är spelar väl ingen roll, snarare är det ett större problem ju färre som står för ägandet i samhället.
Jag trodde att det var såna som tjänar pengar på andras arbete som tex Wallenberg, men där ser man, bönder, skogsbrukare och hantverkare (med egna verktyg).
Stort hot är nog fel att skriva, men jag trodde inte att bönderna och snickare, vvs:are mfl var vänsterns stora fiende.
Tror inte hon menar det heller. Den klass du talar om är mycket riktigt inte kapitalister utan sk. småborgare. I stort har de mer intressen gemensamma med arbetarklassen än med kapitalet.
Tycker det står rätt tydligt, ”Kapitalist är man om man tjänar pengar på sin egendom, vilket jag tvivlar på att Rebecca och Fiona gör.”
När jag ifrågasätter om den definitionen inte blev lite för snäv så fick jag svaret att det är definitionen av kapitalister.
Eftersom mina verktyg är min egendom hade det varit solklart om jag tjänat pengar med dem. Jordbrukare är, hur liten och fattig gård man än har, solklart kapitalister enligt den definitionen.
Visst kan det vara så att de tjejerna hyr sin utrustning, men jag skulle tro att den är deras egendom, (kapitalistsvinen ;-))
Att äga sina egna arbetsredskap gör en inte till kapitalist, det är när ägandet i sig leder till inkomst som man är det (även om det såklart alltid krävs administration). Fjantigt av dig att tolka fel med flit.
Nu ändrar du definitionen, har frågat om att leva på andras arbete var det du menar men så var inte fallet, det var leva på sin egendom, menade du markägare så undrar jag om du inser hur mycket arbete det är att vara lantbrukare eller skogsbrukare. Jag är det inte, men en släkting har en del skog och det är ett jävla slit, han jobbar mer fysiskt på ett år än vad jag gör på tio år, men han lever till stor del på sin egendom så han är väl vänsterns fiende kapitalisten?
Din nya definition blir väl typ de som lever på sin avkastning av aktier, blir det några fler? Tror inte de är många om du inte har en väldigt vid definition av egen administration (tex sköta om skogen, fälla lämpliga träd, sälja virket m.m .
Utveckla gärna svaret så det är lättare att förstå vad du menar, det är ju som du själv skrivit din skyldighet som kommunikatör att uttrycka dig så att den andre förstår.
Jag utgick från att du skulle förstå att det var att leva huvudsakligen av det faktum att man äger som jag åsyftade, inte att man ägde sina egna produktionsmedel. en person som jobbar som journalist och äger sin dator är inte kapitalist bara för att hen äger sina egna produktionsmedel.
Många verkar inte förstå vad kapitalism är. Det handlar inte om att tjäna pengar utan om HUR man tjänar pengar.
Många tycks heller inte förstå att socialister inte är individualister (i den här aktuella bemärkelsen) då socialism aldrig kan handla om att enskilda individer ska ändra sina liv så att de passar ett socialistiskt ideal. Vi menar ju att det är samhället, de sociala villkoren som vi måste ändra på.
Sen är det såklart ingen ursäkt för att som individ bete sig som ett as. Som socialist anser jag det viktigt att även i mitt personliga liv värna etiska principer som solidaritet, respekt, integritet, människovärde, se till människors behov osv. Men jag kan inte vara ett helgon som uppoffrar mig i ett fåfängt försök att rädda världen. Jag är ju också en prolet i mängden som måste slita för att ekonomin ska gå ihop.
Nej, som sagt. Även om jag tycker att en socialist inte kan leva i direkt motsättning till vad man lär så är det orimligt att man ska leva precis som man lär. För vi kan ju inte leva socialistiskt i ett kapitalistiskt samhälle, i så fall skulle vi ju vara glada och nöjda. Det är samhället vi vill förändra, de villkor som strukturer vår samvaro. Våra egna livsstilar (som vi har inom det rådande samhället) kan aldrig vara revolutionära.
Varför måste du slita så att ekonomin går ihop? Det är ju detta slit som ”kapitalisterna” lever på. Du borde ju snarare lata dig maximalt mycket så att de får så få intäkter från ditt arbete som möjligt. Visst kan du inte uppoffra dig helt och hållet och låta dig svälta ihjäl, men du borde allt se över möjligheten att leva på socialbidrag samtidigt som du jobbar svart iallafall.
Jag sliter inte för att ekonomin ska gå ihop för kapitalisterna, även om det är det icke-avsedda utfallet, utan för att ekonomin ska gå ihop för mig. Det är inte billigt att leva.
Socialbidrag är fruktansvärt att leva på. Det är väldigt prekärt och förödmjukande, man har ingen integritet eller egenmakt osv. Sen räcker det bara till mat och hyra i alla fall.
Jobba svart är också prekärt, otryggt. Sen går ändå lejonparten av det jag betalar i skatt till vård, skola och omsorg. Det är sådant som jag gärna arbetar för.
Sen vill jag arbeta också. Om än med att göra nytta. Jag vill bara slippa allt som har med kapitalism att göra. Jag vill inte leva för något abstrakt kapitals tillväxts skull.
Ja, socialbidrag är fruktansvärt att leva på, om man inte har några andra sidoinkomster. Det var därför jag föreslog att du skulle jobba svart.
Varför är det otryggare att jobba svart än att jobba för kapitalet? Rimligtvis måste ju kapitalet, och dess underhuggare, som är korrupta utsugare, erbjuda sämre arbetsvillkor än folk som inte tillhör kapitalet erbjuder.
Kapitalet göds ju inte bara av skattefinansierade statsbidrag, utan även av att företagen går med vinst, vilket de gör ju mer du arbetar åt dem (annars skulle de ju inte anställt dig). Att ditt arbete även har bieffekten att gå till vård, skola och omsorg ändrar ju inte det faktum att det även göder kapitalet.
Om du arbetar åt kapitalet så gör du ju inte nytta, utan orsakar istället skada med ditt arbete, eftersom det göder kapitalet. Så då kan du ju inte ursäkta ditt arbetande med att det gör nytta.
Fast det allra mesta svartarbetet sker ju under kapitalet. Svartarbete är otryggare eftersom man inte får diverse försäkringar, pension, kollektivavtal osv.
Sen fattar jag inte riktigt din poäng. Jag strävar efter att upphäva kapitalrelationen genom revolutionär handling. Det är den metod jag tror på.
Jag trodde det mesta svartarbetet skedde i typ krogar och liknande. Dessa är knappast aktiebolag. Iofs utgör krogen kapital, men om detta räknas så arbetar du ju alltid under kapitalet.
Eller så kanske du borde försörja dig på inbrott? Säkerligen borde du kunna välja ut några brottsoffer som tillhör kapitalets sida. Givet att du avser att begå revolutionära handlingar så kan det ju inte ha några störra moraliska invändningar mot ett sådant förfarande.
Om de var facebook skulle jag gilla.
Nej, man ska ju såklart leva som man lär. Lev så som du tror hade resulterat i det bästa av samhällen om alla gjorde som du. Dock:
1. Så R&F borde ta mindre betalt för sina gig… Sedan när blev det socialistiskt med lönedumpning? Är inte det en av de saker som fackföreningsrörelsen (och kollektivavtalen) skapades för att förhindra? Gäller det för låglöneyrken borde det ändå någonstans rimligtvis gälla även för högre avlönade yrken (så länge du inte bestämmer och betalar ut din egen lön).
2. Att man inte skulle kunna vara socialist bara för att man får hög lön är ju sedan bara absurt! Det är inte svårt att vara socialist när man är fattig, för det är det system som gynnar dig själv bäst. Den som betalar 10 ggr mer i skatt än vad hen får tillbaka från samhället och ändå betalar sin skatt, det är en RIKTIG socialist i min mening. När du lever din moral och ideologi, inte bara för att socialismen råkar gynna dig bäst just då.
1. Om man jobbar i en konkurrensutsatt bransch och ingår kollektivavtal med sina kollegor så att alla får högre lön, var tror du de pengarna tas ifrån? Jo, det leder förstås till högre priser för kunderna (eftersom alla företag i branschen drabbas av högre lönekostnader). Det är väl knappast solidariskt av mig som högavlönad att tvinga stackars lågavlönade personer betala mer för att köpa de varor som jag varit med att tillverka?
2. Så i ditt tycke så begår jag en ”uppoffring” bara för att jag betalar mer skatt än jag får tillbaka i form av skolgång, sjukvård och vägar etc? Så jag har alltså rätt till de pengar jag tjänar, och bör alltså tackas för att jag så duktigt donerar dem till bättre behövande? Och om jag skulle köpa en massa onödiga lyxprylar för de pengar jag har kvar efter skatt skulle du alltså konstatera att jag förtjänar den lyxen? Det är knappast så personer som kallar sig ”socialister” brukar resonera.
1. Om man säljer sin arbetskraft billigare än alla andra, vem tjänar då på det? Jo, företagen som får billigare arbetskraft. Inte de som inte har råd att sänka sina löneanspråk iaf. Inte heller tror jag att hela den sänkta lönekostnaden hade gått till billigare produkter, det bli nog snarare en större vinstmarginal. I exemplet R&F tror jag t.ex knappast att ett lägre gage hade sänkt priset på ölen i baren, och eftersom folk uppenbarligen är beredda att betala det biljettpriset som bli för 150 000kr gage tvivlar jag på att det hade sänkts särskilt mycket heller.
2. Nej, nu tror jag du har missförstått mig. Jag menade att jag tycker man är mer ”äkta” (eftersom hela ursprungsbilden handlar om en penismätartävling i vem som är mest äkta) socialist om man agerar utefter sina socialistiska ideal även när man inte tjänar på det. Till skillnad från alla de som är vänster som studenter och byter till höger när de får pengar. Handlar din socialism om en övertygelse om vad som ger det bästa samhället, eller är det bara praktiskt för dig just nu.
1. Låt oss säga att alla inom en viss bransch, låt oss t.ex. säga arkitekter, bildar fackförening och därmed höjer sina löner. Då kan alla företag som anställer arkitekter höja sina priser, för ingen som vill ha byggnader byggda har ju någon annan arkitektfirma, som inte höjde sina priser, att gå till. Och den oundvikliga slutsatsen av detta blir då att bostadspriserna går upp. Enda alternativet till detta är ju om alla företag alltid kan välja precis villket pris de vill för sina varor, men om de nu kan det, hur kommer det sig då att inte allt alltid kostar flera miljarder att köpa?
Men låt oss säga att det trots allt inte finns någon samband mellan bostadspriser och arkitektlöner, så att frågan om arkitektlöner endast är en fråga mellan arkitekter och deras arbetsgivare. Då kvarstår iallafall att rika arkitekter och som bildar fackföreningar i syfte att göra sig ännu rikare. Socialister brukar knappast jubla när rika blir rikare, även om de rika kan peka på att ingen fattig blev fattigare av detta.
Att R&F-besökarna var villiga att betala är ju knappast ett tillräckligt argument. För om biljettpriset varit lägre hade ju dessa goda socialister, som säkerligen är fattiga, haft mer pengar över till annat.
2. Fast ditt argument bygger ändå på att höginkomsttagare faktiskt äger sin inkomst, snarare än att allt de äger har de försnillat från övriga samhället. För om det sistnämnda gäller så är det ju knappast hedervärt att de bara behöver betala tillbaka 50%.
Nu tkr jag förvisso inte att egenintresse inte gör dig till en mindre god socialist, men håller annars med.
Du skriver ”Man kan vara emot kapitalismen, men nu ser det ut som så att den existerar och då har man inte så mycket annat att göra än att förhålla sig till den”
Varför gäller detta inte även patriarkat? Det existerar ju likaså?
år du omkring med någon slags uppfattning om att jag lever i det postpatriarkala samhället?
Tycker det konstiga är att de modellar för H&M som stöder exploatering av u-länder. Detta är väl något de står väldigt mycket emot? Lite dubbelmoral va.