En grej som jag tycker är lustig är när andra skriver typ ”jag skulle aldrig kunna blogga om X, folk som gör det har ingen integritet”. Ofta talas det om vikten av att ”sätta gränser” när en bloggar och dessa ”gränser” antas nästan genomgående gå vid ”privatliv”, alltså kärlek, familj, sex etc. Personligen bloggar jag om det mesta som jag finner relevant, och har skrivit utförligt om såväl mitt kärleksliv som mitt känsloliv. Jag har inte satt några ”gränser” för mitt bloggande utan tar det som det kommer.
Jag förstår att en inte vill blogga om allting själv, men det här idén som finns kring ”gränssättande” som något universellt som liksom alla ska dela tycker jag är märklig. Det går utmärkt att upprätthålla sin integritet och fortfarande skriva om väldigt personliga saker, det handlar mycket om hur en skriver och varför.
Varför försöker en sätta gränser för andras integritet? Människor ser faktiskt inte på integritet på samma sätt, har inte samma gränser över huvud taget. Bara för att någon inte ha samma gränser som du själv betyder inte det att hen inte har några.
Håller med dig. Jag är ju lärare och kan tänka ibland att vissa nog tycker jag borde vara lite försiktig med vad jag skriver om, men bara för att jag då och då berättar personliga saker så behöver ju inte det betyda att jag fläker ut hela mitt privatliv eller allt som är jag. Det är ju texten som är det viktiga, och budskapet jag vill sända ut eller frågan jag vill belysa (ofta, ibland vill jag bara klaga, haha). Även om man har ett yrke som innebär att man möter människor och använder sig själv, eller vad jag ska säga, så måste det vara möjligt att skriva om hur det kan vara att vara människa.
Jag förstår inte heller det där resonemanget. Vad som är integritet för en behöver inte vara integritet för en annan. Personligen sätter jag integriteten vid ANDRA. Jag hänger inte ut andra på min blogg som jag har en relation till, däremot mig själv, där är det bara jag som bestämmer osv. Men folk vill kontrollera allt
Jag skriver om andra också, men då är jag alltid noggrann med att inte säga mer än vad ämnet kräver så att säga.