Burgschki har skrivit lite om öppen debatt bland feminister, och tar upp ett fenomen jag tycker är intressant:
Det är ofta samma personer som låtsas som om tre radikalfeminister, Lady Dahmer, Jaylazkar och Fanny, sätter hela agendan. De tas upp som extremer, rabiata, intoleranta och får tacksamt definiera hela den feministiska debatten för de som kritiserar den. Man demoniserar hela den feminiska rörelsen genom att klippa in lite Jag hatar alla cis-män-tweets. Och så polariserar man samtidigt, är du med cis-mänhatare eller är du med oss?
Jag har märkt hur väldigt många av feminismens motståndare önskar göra en mycket liten grupp feminister representativ för det feministiska projektet som helhet. Sedan börjar de gnälla över att de inte får ”vara med” för att de inte uppskattas av typ mig.
Samma sak när folk snackar om ”radikalfeminism”. De hittar någon feminist som (i bästa fall) kallar sig radikalfeminist och sedan tar de allt vad hen säger och gör och gör det till represenativt för vad radikalfeminism är.
Jag är feminist och jag tillhör underkategorin radikalfeminist, detta gör mig inte till något slags språkrör för någon av dessa två grupper. Jag företräder mig själv, men jag ingår i en politisk tradition som kallas feminism. Jag stödjer många av mina resonemang på tidigare feministers resonemang, men jag gör ett eget urval av vad jag anser vara relevant. Det finns en massa feminism som jag tycker är trams, men icke desto mindre ingår i samma tanketradition som jag själv.
Om det är så att det är en viss grupp individer du har något emot, låt så vara. Men att få det till att vi representaterar feminismen eller radikalfeminismen, att allt vi säger kan generealiseras till feministiskt tankegods, det är nog att dra det lite långt.
För övrigt verkar väldigt få som slänger sig med ordet ”radikalfeminist” ha någon koll på vad det betyder. Det kan vara en idé att kolla upp, istället för att bara använda det för att det typ låter ”farligt” eller liknande, såsom jag tolkar användingsområdet nu.
Vill du kritisera en så oerhört bred politisk tradition som feminismen är så får du nog göra dig lite mer besvär än att ”avslöja” att vissa feminister använder elaka ord.
Så sant så. Att vissa feminister skulle vara ”elaka” eller liknande är knappast en intressant analys som jag som feminist måste bemöta.
finns många ställen att kolla upp vad en radikalfeminist är, föreslår att de som använder ordet utan att ha en mening eller ett bra resonemang letar upp lite fakta.
En sak jag uppskattar mycket hos dig är att du är så pass fristående från den rundgång som med jämna mellanrum uppstår, trots att du ofta har skrivit det inlägg som är starten på rundgången. Du skriver vad du tycker, på teman du har tänkt något kring, och sedan är det bra med det. Inte inlägg på inlägg om andra bloggare och hur de borde göra och inte göra, eller inlägg på inlägg om vad andra har skrivit om dig. Trots att du s.a.s. har gott om tillfällen att kunna göra det om du ville.
Personligen uppskattar jag detta enormt, eftersom jag börjar tycka att en fem-sju ”kändisbloggares” personkonflikter lite för ofta förs fram som något slags ”den svenska feminismens konflikter”. Seriöst, så många är ni ju inte, och om det finns någon ”svensk feminism” så är den ju lite större än så, och mycket feministiskt arbete sker utanför internet. Jag är lite rädd för att det här nu kommer att uppfattas som att jag är ”förminskande” eller som om jag ”tror att du skulle behöva mitt godkännande” etc.; det jag menar är dock precis det jag skriver, att jag gillar ditt förhållningssätt i detta.
Ja, det är ju väldigt beklagligt när det blir så och anstränger mig för att inte fasta i det, även om jag kanske inte tycker att jag lyckas så bra. Men vad kul att du tycker så!
Bra skrivet, men visst är det nog så att det är en så enkel strategi att ta till för att underminera feminismen. Att ta lösryckta meningar ur sitt sammanhang eller passa på när någon vädrar en något mer ”extrem” åsikt och använda detta som vapen mot hela den feministiska rörelsen. Och som feminist blir det ju otroligt påfrestande då man ständigt måste tänka på vad man säger eftersom det förväntas att man skall representera så många fler än bara sig själv.
Skrev förresten lite om den ”sakliga kritik” (nej, jag anser det inte vara saklig kritik) du utsatts för det senaste på min blogg idag om du skulle finna det intressant. Hoppas du inte misstycker att jag använde något du utsatts för som utgångspunkt för ett resonemang kring begreppet kritik (länkade eller namngav dock ej dennes blogg då jag ansåg detta var onödigt). Jag förstår för övrigt fullständigt att du finner detta (den anonyma bloggen) obehagligt.