Finns några intressanta invändningar jag brukar få när jag skriver om relationer.
Den första är att det faktiskt inte är något fel att vara hetero och att en faktiskt inte ska tro att en är bättre för att en inte är det (ungefär som om lesbiska i allmänhet gick omkring och trodde de var bättre, hehe). Den andra är att heteropersoner minsann inte har några alternativ till relationer med män, vilket tydligen gör det jag skriver om heterorelationer irrelevant eller exkluderande eller whatever. ”Men hur ska jag göra”, kanske de skriver, som om jag var något orakel som hade alla svar.
Jag vill klargöra en sak; jag tror inte på sexualitet, jag tror bara att män fuckar upp relationer. Jag ”är” inte lesbisk i den bemärkelsen att jag aldrig skulle kunna känna begär gentemot en man, däremot tror jag att det är väldigt svårt med någon slags kärlek över huvud taget när det finns så mycket makt i botten.
För mig förefaller det konstigt att kön skulle vara den självklara sexuella indelningen. Det är ju inte som att en tänder på alla kvinnor för att en är lesbisk, lika lite som en tänder på alla män om en är hetero. Jag tror snarare att det handlar om på vilka premisser en vill ingå relationer, vad en värderar.
Jag lever i ett samhälle där manlig överordning och kvinnlig underordning ses som naturligt och ständigt erotiseras. Detta är en ordning jag har internaliserat, vilket har fått mig att rikta mina begär mot just män och dessa relationsformer. I den mån jag har sett det problematiska i detta har jag tänkt att det ändå är det enda alternativet.
Sedan har jag läst en massa feministisk teori och funderat en massa och kommit fram till att jag inte tycker att det är så jävla fett att leva ett liv i underkastelse i nära relationer. Slutsatsen jag drar utifrån detta är att det inom ramarna för detta samhälle är rimligare att ha relationer med kvinnor. Jag tror helt enkelt att det är väldigt väldigt svårt att ha någon slags ömsesidig kärleksfull relation mellan en man och en kvinna i ett patriarkat, det är för mycket förväntningar, maktspel och normer som är i vägen.
Jag tänker mig att det finns en massa sätt en kan göra på än att avstå från män helt. Om en nu känner att en måste ligga med män kan en väl göra det, men en behöver väl inte köra hela heterokitet för det? Det är väl inte så svårt att fundera ut hur en kan göra det manliga inflytandet i ens liv mindre? Sedan kan det såklart vara svårt praktiskt och emotionellt, men det är en annan sak än att det liksom vore omöjligt, orimligt eller onaturligt.
Om en verkligen inte upplever sig ha något alternativ till att kräla i heteroträsket så kan jag inget annat än beklaga, men jag tycker inte heller att det är min uppgift att instruera alla i hur de ska göra. Jag respekterar inte folks ”sexualitet” som om det vore någon slags medfödd egenskap, och jag anser inte att jag är förpliktigad att inkludera heteros i diverse strategier. Jag ser det som en feministisk strategi att identifiera sig med och solidarisera sig med kvinnor, och detta anser jag att folk bör göra i den uträckning de kan. Hur en går till väga får vara upp till individen. Men jag pallar inte med folks gnäll om att de minsann ”är” hetero och att jag inte inkluderar eller respekterar dem. Tagga ner, ni har fan välden på er sida i er rätt att leva era normativa liv. Jag tänker inte bekräfta er i dem.
Bästa Fanny inatt drömde jag om en hermafrodit, vad är jag nu? *orolig tjej* 😉
(#) Vill mest säga din outtröttlighet ger mig kraft.
Jag undrar hur du tänker när du skriver att du inte respekterar människors sexualitet som medfödd? Jag känner rent spontant att du är väldigt priviligierad som kan ”välja” att ”bli” homo. Homosexuella personer har inte den möjligheten och människor dör liksom varje dag för att de inte kan hjälpa eller förändra sin sexualitet. Och är det inte så att en tar ifrån ordet ”lesbisk” dess egentliga innebörd när en aproprierar ordet och använder det trots att en faktiskt inte är ”född” homo? Kan en ens ”bli” homosexuell? Det finns väl studier som
visar att sexualitet kan vara genetiskt betingat? Menar absolut inte att ”betvivla” din sexualitet eller dina val och jag är glad över att du funnit din egen väg fri från män, så att säga. Men ibland får jag lite ont i maggropen av att läsa vad du skriver ang sexualitet.
/en som ej fick välja
OBS inte genetiskt som i ärftligt utan *biologiskt betingat. My bad.
Detta förklarar öht inte varför kön skulle vara den främsta kategorin
Är detta ett svar till mig?
Nä det tror jag inte? Är inte ett svar t ngn särskild.
åååh alltså du är bäst.
Jag har en relation med en cisman sedan några år tillbaka och har insett vad det är som gör att det fungerar. Förutom att han är en ytterst medveten snubbe (så medveten en nu kan bli om man är vit cisman) med mycket i bagaget så bor vi 40 mil ifrån varandra, har varsitt hem/hushåll/liv. Båda tycker att det här är bra och det finns ingen önskan från något håll att flytta.Från början deppade jag och tyckte att det var så synd att vi som är så lika i allt är helt olika i var och hur vi vill bo, men nu inser jag att det är detta som möjliggör att vi har en fin och respektfull relation .Att en ska behöva ha 40 mil till mannen säger väl egentligen allt. Om inte vi hade vår relation så tror jag inte att jag skulle ha någon relation med någon man öh.
Varför publicerade du inte min kommentar? Och skulle du vilja svara på den?
Publicerade den inte för att jag inte granskar kommentarer hela tiden. Jag har inte samma syn som du på huruvida det är biologiskt eller ej, jag tror inte att det är så det föreligger och det har jag skrivit om. Jag är såklart medveten om att alla inte kan välja och har aldrig skrivit att alla kan det heller.
Detta är otroligt provocerande. Eftersom att du själv är hetero,”misslyckad hetero”, har du inte tolkningsföreträde och behöver därmed ej ha åsikter kring hurvida det är biologiskt eller ej. Väldigt många faktiska homosexuella är säkra på att det är biologiskt, att vi är födda såhär. Att vi alltid vetat, samt allt annat du inte ”tror på” eller ”respekterar”. Vad ger dig rätten ”att inte tro på oss”? Jag tycker du borde sluta upp med homofobin, för
JA, det är homofobiskt. Och sluta apropriera ordet lesbisk. Du är inte lesbisk, ordet är inte till för dig.
Tycker det är respektlöst av dig att ta dig tolkningsföreträde över min sexualitet. Nej, jag anser inte att det är homofobiskt. Däremot anser jag att det är homofobiskt att kräva att det ska vara ”medfött” eller liknande.
Jag respekterar dina val och tycker det är starkt och bra gjort av dig att göra dig fri från män. Vad som stör mig är när ”politiska lesbiska” ska tala om för homosexuella vad dom anser är homofobiskt och inte. Att inte ”respektera” och ”tro på” homosexuella som föds gay och ej kan välja. När ”politiska lesbiska” aproprierar utan förståelse för hur det skadar det lesbiska communityt. Det är homofobiskt. Punkt. Jag förstår inte när och hur det blev okej för heteros eller ”politiska lesbiska” att tala om för homosexulla personer att ”homosexualitet minsann inte
är medfött och någonting en kan välja”. När blev homosexualitet ett val?
Fast jag har inte kallat mig politiskt lesbisk och jag har inte sagt att det är ett val. Bara för att jag inte tror att begär är medfödda betyder inte det att jag tror en kan välja fritt.
Att du kommer in här och reducerar min relation t ngn slags ”politisk lesbiskhet” bara för att jag ställer mig emot idén om att det skulle vara medfött ä extremt respektlöst och homofobt. Lägg ner.
Du har inte kallat dig ”politiskt lesbisk” men du har kallat dig själv heterosexuell, ”misslyckad heterosexuell” och flata/lesbisk samtidigt som du skriver att du kan känna begär inför män. Det är inte att vara lesbisk. Lesbiska väljer liksom inte bara bort relationer med män. Varför detta är problematiskt är för att vi lesbiska redan ses som ”kvinnor som bara hatar män/fått för lite kuk/inte hittat rätt man” osv osv. Som lesbisk kvinna får en ständigt sin sexualitet ifrågasatt, fråntagen och vi anses liksom inte legitima. Denna syn på kvinnlig homosexualitet resulterar jävligt ofta i övergrepp. Av den anledningen är det problematiskt när icke-lesbiska approprierar orden lesbisk/flata. Det förstärker synen på lesbiska som ”manshatande kvinnor som inte hittat rätt man”.
Sedan skriver du själv att du inte respekterar homosexualitet som ”en medfödd egenskap”? Det är oerhört homofobiskt och det gjorde ont att läsa för en som ALLTID dragits till kvinnor. Sedan håller jag med om att heterosexualitet i princip är tvingade på oss och att det kan ta tid att förstå sig själv och sin sexualitet, absolut. Men att vara homosexuell är inget en valt själv, det är någonting en föds som.
Lustigt då att det är du som kommer hit och säger att jag inte är homosexuell. Den syn du har är ju den som leder till att folk förnekar sina ickeolikkönade begär för att de tror att de måste vara ”born this way” för att räknas.
En föds homosexuell. Homosexualitet är inget en väljer. För att kunna ”bli” homosexuell måste en antagligen vara fett privilegierad typ överallt annars. En borde respektera homosexualitet som medfött, och en borde sluta appropriera. Det var det.
Nä jag tror inte en föds homosexuell. Jag gjorde uppenbarligen inte det t.ex. Tkr du ska sluta definiera folks sexualitet åt dem och ställa krav på autenticitet.
Att du ”inte respekterar” homosexualitet som medfött är homofobt och kränkande. Att du anser att en kan ”förändra” sin sexualitet är homofobt. Att du kallar dig själv homosexuell/lesbisk trots att du känner attraktion till män är appropriering. Jag förstår inte hur du lyckats få det om bakfoten? Jag reducerar inte din relation till någon ”politisk lesbiskhet”, jag påpekar hur det är problematiskt att du kallar dig själv homosexuell i samma andetag som du kallar dig själv ”misslyckad heterosexuell”, samtidigt som att du beskriver hur du attraheras av män. Att en är i en samkönad relation innebär inte att en är gay? Äsch, jag lägger ner. Antar att du fått kritik ang detta tidigare och du verkar inte ta till dig.
Nä, jag tar inte till mig för att jag inte håller med om det du säger. Jag tkr du är homofob och du gör en massa antaganden utifrån det jag skrivit som inte stämmer. Jag läger inte samma betydelse i begreppen som du gör, vilket du hade vetat om du hade läst det jag skrivit om detta ordentligt. Jag kallar mig lesbisk för att jag inte ser relationer eller sex med män som ett alternativ, eftersom jag genomgående uppfattat det som kränkande, icke ömsesidigt och passionslöst. Min nuvarande relation uppfattar jag som betydligt mer lustfylld, ömsesidig, passionerad osv. Men jag tänker inte säga att jag ”alltid vetat” för så är det inte, bla den homofobi du uttrycker har ju hindrat mig från att utforska mina begär. Vet inte vad mer du kräver för att en ska anses vara lesbisk ”på riktigt”. Att en aldrig rört en man? Att en aldrig haft sex med en man?
Absolut inte. Men jag anser om att en dras till män är en ej lesbisk. Ja, jag lägger vikt vid ”begrepp” eftersom att lesbiska, alltså kvinnor som dras till andra kvinnor och inte män, har en historia av förtryck, utifrån vår sexualitet. Homosexuella kvinnor som blivit torterade, mobbade, mördade, våldtagna, inlåsta pga någonting de föds som, n
Nej, nej absolut inte. Men jag anser att om en dras till män är en ej lesbisk, trots att en liksom aktivt väljer bort det. Många lesbiska har varit i relationer med män av olika anledningar, såklart. Internaliserad homofobi, att de varit tvingade eller att de inte vetat om sin homosexualitet, osv. Ja, jag lägger vikt vid ”begrepp” eftersom att vi lesbiska har den historia av förtryck utifrån vår sexualitet, som vi faktiskt har. Homosexuella kvinnor som systematiskt blivit torterade, trakasserade, våldtagna, inlåsta och mördade pga någonting de föddes som, någonting de inte kunde välja bort. Detta händer ju liksom än idag. Därför är det viktigt att inte appropriera, tänker jag.
Tror du verkligen att de som utsätter kvinnor för detta bryr sig om huruvida de också dras t män om de ändå lever med kvinnor? Eller om det är medfött?
Tycker att var och en själv bäst definierar sin sexualitet men är inte det att kunna känna dragning till både män och kvinnor att vara bisexuell? Man kan ju vara bisexuell men välja att leva homosexuellt. Om etiketter nu ska ha så stor betydelse.
Fast varför ska jag kalla mig bi om jag inte har ngt intresse av relationer m män? Dras fö inte t män sexuellt i ngn betydelsefull utsträckning, min poäng med att skriva det är bara att påvisa att det inte är statiskt.
Nej men skillnaden är att dessa kvinnor inte har något annat val. Det har inte privilegiumet att kunna välja. Dessutom så beskrev jag innan hur lesbiska kvinnor utsätts för förtryck, kränkningar och övergrepp pga att deras sexualitet inte tas på allvar. Tycker att appropriering förstärker detta.
Jag har inte heller ngt annat val och utsätts för att min sexualitet inte tas på allvar av tex dig. Det är ju du som menar på att jag skulle kunna välja heterosexualitet, det har jag aldrig hävdat själv.
Du behöver inte besvara den här frågan om du inte vill, känner inte för att spekulera i folks sexualiteter, men: har du funderat kring att definera dig som bisexuell eller pansexuell t ex? Nu menar jag inte att det skulle passa bättre, undrar bara om du funderat på det?
Nä alltså män är inte ett alternativ för mig, så kallar mig lesbisk för att markera det.
Jag respekterar dina åsikter (det känns lite tokigt att säga åsikter när det handlar om vad man identifierar sig som för det är ju liksom mycket mer än åsikter men kallar det så nu iaf). Sexualitet kan vara flytande och ens sexuella läggning KAN ju förändras lika väl som det kan ta en 16 år eller 26 år eller ännu längre att inse vad man ”egentligen är”. Jag tror jag förstår ungefär hur du tänker kring detta.
MEN, det känns nästan obehagligt att läsa det du skriver för det är så sjukt likt alla bifobiska och homofobiska kommentarer jag fått slängda i ansiktet så länge. Du är attraherad av flera kön inklusive män (?) (vilket innebär typ bi eller pan?) men kallar dig för lesbisk för att du väljer bort män. Jag tror inte att jag missförstår, men jag tror att det är väldigt lätt för andra att läsa ungefär ”jag är hetero men VALDE att bli lesbisk för att jag är less på män”. Vilket liksom förstärker tanken på att alla som inte är hetero är det för att det är något de VALT. Det är ju inte ditt fel om folk missförstår det du skriver men det känns som att det är ett jäkligt problematiskt sätt att uttrycka sig på. Nog problematiskt för att det för mig som bisexuell kvinna (som är i en relation med en annan kvinna, och hela tiden blir automatiskt ”stämplad” som lesbisk mot min vilja) ska kännas rent obehagligt att läsa. Lite pga tanken på alla meningar som hatiska personer skulle kunna plocka ut ur dina texter och ha som ”bevis” för en massa skit. Och pga. deja vu-känslan från en massa hatiska texter.
Jag inser att detta blev ganska rörigt och kanske svårt att förstå och jag försökte verkligen ”styra upp det” men det gick inte riktigt :S Jag vill liksom inte kritisera hur du identifierar dig utan bara peka på hur det känns som att du uttrycker dig lite problematiskt ibland?
fast du kritiserar ju hur jag definierar mig? Eller det är ju det som är det jag ”uttrycker” som är problematiskt enligt dig? Tror inte att mina texter generellt används av homofober för att bevisa ngn poäng. Och jag brukar inte prata om att jag ”valt” att bli lesbisk, jag har pratat om att ”välja bort män”. Det är dock inte just sexuellt/romantiskt.
jag är rädd för att bli missförstådd nu men
den här debatten ger mig kalla kårar
eftersom jag hör pedofilen argumentera
om sin vad den kallar läggning
och sen hur de delar upp sig i habihubifluboPEDDrOvår … osv
Jag hoppas ni är med mig?
Men det kan jag inte räkna med så here we go ett försvinnande litet antal
pedofiler (oavsett va de själva vill Definera sig som) är troligtvis,
så att säga, födda med störningen – nu är homosexualitet och heterosexualitet
inga störningar men avvikelser från normen som vi kan lite slarvigt kalla bisexualitet
(men somliga skulle göra gällande att autosexualitet är den största kategorin)
oavsett om du tänder på att vara själv eller hänga med någon annan bör rimligtvis
både homosexuella och heterosexuella kunna då födas som så men inte i någon majoritet.
En enorm skilnad mellan dessa läggningar efter kön osv och
pedofiler är och detta vill jag verkligen understryka
en kan inte ha en legitim ”sexualitet” där det är ställt att
”mottagaren” (offret) är oförmögen att dela denna
då är det enkom en perversion som i de allra flesta fall
är HELT vald och inte ett dugg betingad.
Pedofili är ingen sexualitet. Ingen sexuell läggning. Det är en sexuell preferens och pedofiler kan vara hetero-, bi- eller homosexuella.
Pedofili är inte en sexuell preferens oavsett så hävdar
pedofiler att de inte kan hjälpa det
att de är födda sådana…
argumentet ”det är inte biologi” har nazisterna aldrig använt
utan Rakt motsatt.
Jag träffade en läkare, mkt sympatisk sådan för ovanlighetens skull och man,
som påstod att de gjort tester på homosexuellas hjärnor och att de kunnat
se skillnader detta uppfattade jag som mycket homofobt,
precis som jag uppfattar detta
det som försöker göras gällande här är som jag redan sagt i relativt få fall såklart
självklart inte bara möjligt utan även troligt
men jag är övertygad om att de allra flesta människor väljer hur och vart de skall rikta sin
sexualitet
eftersom de är bisexuella (alternativt autosexuella)
att påstå att pedofiler är ”bi-hetero-homo” tycker jag är mycket ogrundat, förolämpande
och nästan skrämmande – pedofiler är kriminella missbrukare och du sväljer ”pederast
propaganda”.
Förövrigt befinner vi oss inte i Amerikatt.
Pax (#)
Vad försöker du säga? Förstår ingenting
Att ens antyda att biologi inte påverkar en persons könsdrift är fruktansvärt antivetenskapligt och kränkande mot alla homosexuella. Detta är inte fråga om åsikt utan belagt med välgrundad forskning samt stort antal vittnesmål. De allra flesta homosexuella vittnar om stora problem med att acceptera och leva ut sin sexualitet.
Att man sedan kallar sig lesbisk har jag ingen riktig rätt att ha åsikt om, lika lite som jag bedömer någons rätt att kalla sig feminist. Detta är ”bara ord” som ändrar betydelse över tid. vetenskapliga definitioner tycker jag dock man måste respektera och där är homo, bi och hetero tydliga begrep.
Vänligen hänvisa till denna forskning, för det är iaf inte ngt jag har hört talas om. klart det finne ett intresse att hitta ngn slags biologisk förklaring så att heterosamhället kan förklara det som en ”avvikelse” eller ”sjukdom”. Vad det sedan har att göra med att folk har problem med att leva ut och acceptera sin sexualitet kan jag inte begripa.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/18559854/
Det finns många liknande studier men känner inte för att bedriva vidare trivial efterforskning för dig utan hänvisar till mitt tidigare inlägg,
Detta därmed inte sagt att sociala- och miljöfaktorer inte spelar in, men att hävda att det är uteslutande dessa leder till farliga slutsatser och ökat förtryck. Bland annat används dessa argument i vissa länder för att kriminalisera bland annat homosexualitet. Extremhögergrupper här i Sverige är också av denna uppfattning och din blogg skulle mycket väl kunna användas som ”bevis” för deras ovetenskapliga teorier i idiologiskt syfte.
Jaha men då är det inte ”biologiskt” då. Jag har aldrig sagt att andra faktorer inte spelar in, jag har sagt att jag inte tror på sexualitet som en mesfödd given essens. Och nä, jag tror inte att ngn nazist typ kmr använda denna blogg aom ngt bevis, och tkr det är en rätt osmaklig grej att säga. De skulle väl fan minst lika gärna kunna använda argumentet det är biologiskt som ett bevis för typ ”rashygien”, tvångssterilisering osv.
Men du beskriver ju dig själv som ”misslyckat heterosexuell”???? Du skriver själv att du aktivt försökt att inte vara heterosexuell? Därför känns det samtidigt problematiskt att kalla sig själv lesbisk. Jo, sexualitet är någonting en föds med. Homo- och bisexuella vittnar om det hela tiden och du förminskar detta som ”born this way”-personer du ”inte respekterar”. Det finns tvillingstudier på homosexuella som visar på att det är biologiskt, och det finns studier på hur honosexuella kan snappa upp andra homosexuellas feromorer och så vidare. Tycker att du bör lägga ned snacket om att ”en inte alls föds homosexuell” för det KAN vara farligt. Och igen, att en varit hjärntvättat heterosexuell och sedan kommit på att en är homo är inte samma sak. Att en är homo och lever som hetero pga internaliseras homofobi är inte heller samma sak. Du skriver själv att du är lesbisk men att du samtidigt känner attration till män DÄRFÖR reagerar jag. Det har ingenting med din nuvarande eller dina dåvarande relationer att göra utan jag reagerar på hur du väljer att uttrycka dig.
Jahapp. Jag håller inte med. Jag ser inte på sexualitet på det sättet. Jag uppfattar det som att jag nu är lesbisk då jag inte har ngt intresse av sex eller relationer med män pga uppfattar det som motbjudande. Ser inte varför jag skulle kalla mig bi. Ser inte heller varför jag skulle förneka det jag känt i tidigare relationer. Andra upplever det säkert annorlunda men detta är min upplevelse av hur min sexualitet förändrats och den tänker jag skriva om. Jag köper inte att sexualiteten skulle vara ngn slags medfödd essens, sedan kanske vissa har mer dragning åt det ena eller det andra hållet, men det handlar också om hur samhället riktar våra begär. Jag har inte heller något val i den meningen att jag skulle fortsätta vara djupt olycklig om jag hade en relation med en man, vilket jag var under all den tiden. Om du vill kalla det hjärntvättad så visst, men jag tänker aldrig beskriva mina begär på det viste för att jag inte ser det så.
Hm, men okej jag kan se en poäng med det du skriver. Jag försöker att inte claima samma utsatthet som personer som ”alltid” varit lesbiska eller vad en ska kalla det. Dock anser jag mig fortfarande vara lesbisk nu eftersom jag inte känner att män är ett alternativ på något sätt.
Jag förstår också din poäng, att du liksom inte är available för män, utan för kvinnor, och att lesbisk då är en markör för detta. Nåväl, jag känner att jag kanske missförstod detta med ”politisk lesbiskhet” samt att jag (främst) kände mig kränkt av ”respekterar ej sexualitet som medfödd egenskap” eftersom att jag anser att sexualitet är något en föds med och någonting en inte kan hjälpa. Reagarade starkt på det eftersom att det är så homofober resonerar, aka ”du har ett val!!! du väljer att vara gay!! vi kan bota dig!” och att ”folk uppfostras till homo så homos borde ej få ha barn för då kommer barnen också bli gay!” samt eftersom jag själv ”alltid vetat”, så att säga. Dock förstår jag att det, i ett heteronormativt samhälle, kan ta tid att hitta sig själv, acceptera sig själv och förstå sina begär. Well, i guess we can agree to disagree. Tycker hursom helst att det är fint att du lever ett mansfritt liv i den mån du kan.
Jag blir ganska provocerad av ”born this way”- argumentationen då den implicerar att den enda gången det är ”okej” att vara gay är om en inte kan ”hjälpa” det. Det låter ju på dig som att det skulle vara någon olycklig omständighet, inte ngt en faktiskt skulle kunna vilja. Varför skulle det vara sämre att välja? Varför skulle det vara sämre att vara gay? Det är så töntigt att gå runt och peka ut folk som autentiska eller icke-autentiska.
Och gällande homofobi så blir vi förtryckta pga våra livsval, dvs val av partner, familjekonstellation etc, (dvs faktiska praktiker som utförs i vardagslivet) och INTE pga någon inneboende essens hos oss eller någon annan. Det är inte upp till dig att definiera vem som är lesbisk ”på riktigt” eller inte eller avgöra vad den känner. Det har du inget med att göra. Tog illa vid mig av dina kommentarer.
Tack för ett jätteintressant inlägg!
Jag är nyfiken på om du anser att förhållanden mellan vita människor och rasifierade kan vara jämställda? Eller de mellan medelklass och arbetarklass?
Hur tror du att du hade upplevt att vara tillsammans med en rasifierad t.ex.? Jag personligen hade aldrig kunnat tänka mig att vara tillsammans med en vit person eftersom jag anser er vara förtryckare, och jag ser att i alla förhållanden mellan vita och rasifierade är baserade på ett djupt och tydligt förtryck, men jag är nyfiken på hur det ses ur ett vitt perspektiv (eller iaf ditt perspektiv).
Jag anset inte att kärleksrelationer är konstruerade kring ras på samma sätt som kring kön vilket gör att de inte konstituerar relationen på samma grundläggande nivå, men givetvis så ger den typen av maktasymetri effekter på relationen som en måste hantera.
Tack för ditt svar… det känns rätt undvikande?
Jag skulle nog vilja be dig fundera lite mer på detta. Jag tycker att du ser det ur ett extremt vitt perspektiv, där du blir blind för hur relationer påverkas av ras. För det gör de, i minsta lilla aspekt av förhållandet. Som icke-vit är det något en känner på kroppen direkt, inte minst om en har internaliserat rasism så mycket att en automatiskt väljer, eller föredrar, vita partners. Det kan krävas medvetenhet och träning för att lära sig att välja och tända på rasifierade, men när en väl har kommit dit så är utdelningen stor. En frigörelse. Aldrig mer vita partners! Aldrig mer vara med förtryckare. För mig, som kvinna, att vara med en vit kvinna känns precis lika förnedrande som att vara med en vit man, bara på olika sätt. Jag vill inte knulla med bilden av ”Den Vita Kvinnan”. Den ljuva, den frigjorda, blondinen, den naturliga, den rena, den äkta feministen. Den orakade hårlösa kvinnan. Den med perfekt rosa fitta. Kvinnan. Det väcker för många negativa känslor, en påminnelse om allt det jag aldrig har varit. Så nej.
Och jo. Ras konstituerar relationen på en grundläggande nivå. I allra högsta grad.
Jag har inte sagt att det inte spelar roll, kag har sagt att det inte på samma sätt är grundläggande i konstuerandet av specifikt kärleksrelationer, som ju främst kretsar kring oss som könsvarelser. Men jag ser öht inte varför jag som vit tillfrågas om antirasistiska relationsstrategier en kan använde sig av som rasifierad.
Jag frågade dig inte för att jag tror att du har någon slags specialkompetens, jag frågade dig hur du skulle ställa dig till att ha en relation med en rasifierad person. Om du har tänkt på eller känt att du har en förtryckarposition i ett sånt förhållande. Jag menar att det handlar om små gradskillnader, och att ras i förhållanden mellan rasifierade och vita är något som tar enormt stor plats – exotiserandet är ofta det som dessa förhållanden bygger på.
Men självklart är det en närgången fråga och jag vill inte att du ska tro att jag förväntar mig ett svar.
Mvh,
Kim
Svaret är att jag inte tror att det är konstituerande för relationen på samma sätt o att jag därmed tror att det finns utrymme för att överbrygga dessa skillnsder i högre grad än könsskillnad. Det finns ju alltid maktobalans i relationer. Men tänker också att det inte är upp till den överordnade aty avgöra. Skulle ju inte göra samma anspråk på en rasifierad kvinns som män ständigt gör på kvinnor till exempel.