Ibland undrar folk varför feminister gör en så stor grej av det här med att inte raka sig. ”Feminister är själva fixerade vid hår fast de inte vill att andra ska bry sig”. Alltså, ett skäl till att jag gör en stor grej av det är för att det är en stor grej. Det är en stor grej att skita i ideal en blivit matad med hur länge som helst. Det är väl inte så konstigt?
Det betyder såklart inte att håret i sig är en stor grej, men den kultur som omgärdar det är det. Jag önskar ju såklart att det inte vore så, men så är det. När en bedriver politiskt arbete kan en inte bara se till hur en skulle vilja att samhället såg ut och agera utefter det utan en måste ju se på hur det faktiskt ser ut idag, så att en vet vad en ska bekämpa. Och idag så råkar faktiskt frågan om behåring vara en stor grej för en massa människor.
Jag är faktiskt himla stolt över att jag lyckats krossa just detta ideal i mitt eget liv och numera trivs med mina ludna ben. Borde jag inte vara det? Jag tycker att det är en stor och viktig grej att lyckas stå emot samhällsideal. Detta har liksom inte varit någon liten skitsak i mitt liv utan har definierat hela min person under en väldigt lång tid, och har varit väldigt svårt att bryta sig ur. Ska jag låtsas som ingenting då? Det tycker jag verkar både dumt och konstigt. Varför förringa något som varit väldigt stort och viktigt i mitt, och många andra kvinnors, liv?
Gjorde ett omedvetet försök till normbrytning under vintermånaderna och det gick bra. Sen fick jag för mig att raka benen, vet inte men kände mig liksom hetare med släta ben. Min kille bryr sig dock inte om hur jag gör. Aja, nya tag någon annan gång kanske.
Ps. Alltså jag och mina syrror älskar din blogg och tycker du är fett smart, kan man bara hälsa på dig ifall du t.ex står vid din cykel utanför Carolina och man råkar gå förbi? mvh/ svartklädd tjej med hallonrosa läppstift som kanske stirrade lite idag 😀
Det är ändå en bra början! Säger inte att alla ska ha håriga ben, men det är värt att pröva.
Det är bara att komma fram! Kan agera lite konstigt eftersom jag blir överrumplad men jag uppskattar det verkligen =)
Jag tycker sällan att jag ser någon som är ”hårig” och gör en stor grej av det. Däremot har jag sett väldigt många ”icke-håriga” människor fastna vid det. Personen som blev uthängd efter Melodifestivalen gjorde inte håret till en stor sak, det gjorde däremot gjorde en väldig massa andra människor. Jag rakar inte benen men om jag gick i shorts skulle antagligen andra människor se det som ett ”statement”. Människor måste sluta se det som ett statement bara för att en gör saker som går emot normen, när det en gör att inte göra någonting. På samma sätt som det är ett statement att inte skaffa barn, eller inte sminka sig är det ett statement att inte raka sig över hela kroppen.
Många människor finner detta väldigt provocerande, till den milda grad att de tror att det är en direkt förolämpning mot dem. Varför skulle de annars skicka hot och förolämpningar till en person vars ”brott” inte påverkar någon eller något annat i resten av världen?
Ja, exakt. De flesta som inte rakar sig pratar nog inte om det öht.
Alltså, när det till och med har gått till den nivån att det på dejtingsiter är relativt vanligt att frågan om rakad mus kommer upp snabbt, som ett ”krav”. Eller något folk faktiskt har åsikter om så känns det som att hår har gått väldigt långt. För långt.
Vad löjligt. Skulle aldrig komma på tanke att ställa krav kring sådant innan jag ens träffat en person.
måste raka bort håret på mitt ena ben eftersom jag ska och fylla i färg i en tatuering och de föredrar att det inte är en massa hår som skymmer sikten. började känna mig så naken så jag lät det andra benet vara hårigt…
Fan va bra skrivet. Så trött på dom som kallar det löjligt att inte raka sig av princip, för att göra ett statement. Att jag slutade raka mig var från början (och är till viss del fortfarande) ett statement. Ett jävligt viktigt sådant. Det är inte löjligt, snarare modigt.
Därav inte sagt att alla håriga kvinnor gör statements av det, är ju bara grymt att folk kan välja det ”frivilligt” eller va jag ska kalla det 🙂
Det blir ju per auto ett statement i ett samhälle där det är så jävla viktigt.
I don’t know, I can’t get all excited about it. Not shaving your legs but still wearing lipstick is like not eating meat yet wearing leather to me.
Jag håller med dig Brad. Jag har svårt att förstå sminket. Jag är nere på sista steget känns det som. Jag har en sak kvar och jag känner mig rejält naken vid det här laget…
Beror verkligen på vilken relation en har till smink tycker jag. Jag har en ganska avslappnad relation till det, sminkar mig någon gång ibland (4-2 ggr/månad) när jag vill känna mig extra fin, men har noll problem med att gå utan utan smink.
För mig har det gått till den punkt att jag känner mig mer utspökad än snygg när jag har smink men det är klart en smaksak 🙂
Fast en kanske inte orkar ta alla strider samtidigt? Eller ba trivs i läppstift men inte i rakade ben?
Jag tycker det är fult och tråkigt att raka benen, så det gör jag inte. Jag tycker det är fint att ha läppstift, så det använder jag. Simple as that.
I meant when you choose not to shave your legs to take a stance. Naturally, you can do whatever you want. I just can’t get excited about taking a stance by not shaving your legs while still wearing lip stick.
Fast då är vi ju inne i att en helt plötsligt förväntas agera på ett lika trångt sätt som innan. Jag kanske tycker det är sjukt löjligt att kvinnor förväntas raka benen, men tycker det är jättekul med läppstift i olika färger. Eller klackskor. Eller långa naglar eller whatever.
Det blir så skevt när folk ska säga att en inte kan va normkritisk på riktigt bara för att en följer vissa normer.
Vadå? Smink kletar man på ibland när man känner för det, och tvättar av på kvällen. Rakar man sig så blir det stubb och jobbigt länge. Sedan så finns det en kreativitetsaspekt i sminket som jag har svårare att se i hårrakningen.
Jag har läppstift mycket sällan. Det är över huvud taget inte jämförbart med hur mycket jag lade ner på att raka mig när jag gjorde detta.
Sedan tycker ja inte det är fel att göra sig fin. Jag bryr mig till exempel fortfarande om hur jag klär mig, färgar håret etc. Däremot lägger jag inte ner lika mycket tid på det längre och har gjort mer medvetna val kring vad jag vill göra och inte. Det viktiga för mig är att en gör sina egna val och att utseendehetsen inte tar över hela ens liv.
Män rakar man sig också som bekant, annars skulle vi alla se ut som Uffe Lundell anno 2013! Dessutom rakar jag mitt kön, klipper näshår samt städar mina öron. För mig är allt en självklarhet och har ytterst med välmående, känslighet och bekvämlighet att göra. Jultomten eller vissa muslimer får göra som dom vill och kvinnor får naturligtvis också klippa, raka sig eller helt låta bli. Men eftersom jag attraheras av feminint yttre (kalla det gärna stereotypt) så reagerar min reptilhjärna negativt när skäggiga damen dyker upp. Är det ok att tycka så eller upprätthåller jag något förtryck nu?
Att ha en åsikt är väl ingenting alls, alla har vi åsikter. Det är vad man gör med den åsikten som spelar roll, hur den uttrycks och varför. Att din hjärna reagerar negativt (jag antar att det betyder att du inte vill ligga med personen?) gör väl ingenting – jag vill inte ligga med de flesta jag träffar om dagarna, men det påverkar inte hur jag behandlar de jag träffar. Det är hur du reagerar som är det viktiga. Hur du uttrycker dina åsikter, till vem och varför.
Behandlar du skäggiga damen lika väl som du behandlar någon med ”feminint” yttre (antar att du menar hårlöst på kroppen, vilket i sig inte är speciellt feminint i sig eftersom kvinnor ju måste ta bort kroppshåret artificiellt för att få till den ”feminina” looken)?
Where does ”behandler” begin and end? If Christer is respectful to the skäggiga damen but won’t shag them because of the hairy look is that ok?
Inte behöver man ligga med någon man inte vill ligga med? Och inte skall man behöva ligga med någon för att behandla henom väl? Jag förstår inte den här tanken att vi skall behöva vilja ligga med folk. Vill inte Christer ligga med en tjej med håriga ben så måste han inte, och håriga ben-tjejen måste inte ligga med Christer för att han skall få känna sig fin heller. Det finns killar som blir totalt avtända av tjejer med släta, hårlösa kroppar, inte förtrycker de tjejer genom känslan att de inte finner dem attraktiva.
Man har inte rätt till att få ligga. Däremot har man rätt att bli behandlad med respekt oavsett utseende eller hur man trimmar sitt kroppshår. Jag säger givetvis inte att Christer behandlar folk illa, jag säger att det är där som fokus ligger i förtryck, inte i ens personliga preferenser utan hur de uttrycks. Jag förstår inte hur någon kan tro att det är förtryckande att ha personliga preferenser angående sina sexpartners utseende.
oh och utöver detta så är det ju också så att
INTE vilja ligga med någon innebär inte per automatik att en förtrycker denne. Det skulle ju vara rätt tokigt. Då skulle en ju förtrycka rätt många liksom
Jag är med på vad Mondolane säger vilket skulle innebära att så länge han är hövlig, trevlig och behandlar henne väl så skulle det vara okej ja.
Sen om han väljer att välja bort henne för att hon är just, hårig…det är en personlig preferens, även om jag kan tycka den är rätt ytlig.
Jag anar att många av de som har en preferens för hårlösa tjejer egentligen inte skulle tacka nej till att ligga med eller ha ett förhållande med en tjej med hår under armarna, utan att det bara är en sådan där grej som man har som generell tanke i samma stil som att älska killar med skägg och avsky killar med krokodilskor. Något man mest applicerar mot ögongodis, och inte personer man har nära förhållanden med. Ett första intryck.
Detta har givetvis inget med Christer att göra, jag vet inte hur han känner. En generell iakttagelse.
btw – When I first met my wife she had unshaved armpits. Not a big deal to me and I don’t get the fascination with shaved vaginas either but whatever… What I am interested in is figuring out why it is such a big deal one way or the other.
Huruvida man gillar rakade ben eller inte spelar ingen roll. Behandlar man däremot kvinnor med orakade ben som äckliga, mindre värdiga kvinnor som på något sätt förtjänar ovett för sitt val att inte raka benen, det är där det blir ett problem. Man kan vända på steken och säga att jag inte gillar rakade armhålor på män, men att jag faktiskt har haft en pojkvän som rakade sig under armarna och accepterade det eftersom det bara var en preferens och inget krav. Är det ett problem att de flesta av världens kvinnor föredrar orakade armhålor på män? Nej. Det blir bara ett problem om kvinnor börjar bete sig illa mot män om de har rakade armhålor. (Okej, dåligt exempel eftersom det är aktivt att raka sig och man faktiskt är hårig som vuxen människa, men whatever, du fattar poängen.)
För att behåringen har blivit något som är automatiskt bortplockat. Vi ser aldrig behåringen längre på samma sätt som vi gjorde förut. Och jag tror också som Mondolane, att det handlar om ögongodisbiten och då är vi mer kritiska.
Jag menar, ska du bara titta på någon så är det ju helt klart roligare att titta på någon som faller i ens egen personliga smak, varför titta annars?
Jag tycker dock det är hela grejjen kring vad som är attraktivt/icke attraktivt som är intressant när det kommer till normer. Du skulle aldrig se en omslagsflicka med hår under armarna.
Jag minns ett avsnitt av Top Model (jag tittade på någon säsong för att se hur det var) och en tjej hade inte rakat sig under armarna och hon blev typ utskrattad som en idiot för att hon inte förstod själv ”att det gör en bara”…då är det sjukt
Instämmer i denna analys!
What if all men (or the vast majority) have that personal preference? Is that still ok or is it then an issue?
Jag skulle säga att om så var fallet, är det mer intressent varför det är så. Det har ju inte alltid varit så. Jag skulle exempelvis tänka mig att de flesta idag tycker det är snyggare och sexigare med släta ben och rakade armhålor och en minoritet som tycker tvärtom. Men backa 40- 50 år, så var det nog inte lika många som brydde sig, för det var inte lika exploaterat.
I’d agree with that. However, what does the answer say for a personal opinion? If the exploitation of women is responsible for the majority of men wanting women that shave rather than those that don’t does that mean that Christer is no longer given the benefit of having a ”personal opinion” and instead has an opinion built as a product of repression?
Det har han givetvis ändå. 🙂
Att ha en preferens är ju i sig inget problem. Om man är barnslig nog att sitta och vägra avvika från sitt krav om en 20-årig rödhårig sjuksköterska hela livet, då räknar man bort en enorm majoritet av damerna och sitter till sist mycket ensam, och vem är det som lider mest i det fallet?
Att ha en preferens är inte detsamma som att ha ett krav – alla har vi preferenser, alla har vi krav, det är hur man agerar som är det viktiga. Oavsett hur attraktiv eller inte attraktiv man finner människor bör man ändå behandla dem med samma respekt och värdighet.
Tvivlar för övrigt på att särskilt många skulle välja bor en person de attraheras av i övrigt pga lite hår. Det verka ganska känsligt.
Exakt hur definierar du ett ”feminint yttre”. Det borde ju alla kvinnor ha per definition.
Nu behöver en väl knappast vara skäggiga damen bara för att en inte trimmar bort delar av sitt kroppshår.
Sen är det väl okej för dig att tycka så kan jag känna, jag menar alla människor har personliga preferenser. Jag exempelvis tycker inte om när killen trimmar sitt könshår. VIlket de flesta jag träffat gör. Smaksak. Det intressanta är väl att ta reda på VARFÖR du tycker som du gör och om den orsaken bottnar i ett förtryck eller inte. Att jag inte gillar när en kille trimmar/rakar sitt könshår är för att smaken/lukten förändras till det sämre enligt mig.
Which one? Both?
va?
Omtumlande att det kan finnas så många synpunkter i detta ämne. Här smälter glaciärerna och vi snackar om preferenser vad gäller kroppsbehåring! Nå, kulturer kommer och går och så länge jag (liksom de flesta) har förmånen att välja så gör jag det. Om en tjej däremot skulle klaga på att jag är alldeles för välvårdad, luktar gott och dessutom har en len och skön pung skulle jag bli uppriktigt förvånad…
Vad du har för preferenser är givetvis din ensak, men är just det också; din ensak. Det är faktiskt väldigt ointressant för kvinnor som inte känner dig och inte har något sexuellt intresse av dig vad du går igång på. Jag tycker också det är intressant det du säger ovan att det är din ”reptilhjärna” som går igång på rakat när det egentligen borde vara tvärtom; hår på kroppen signalerar könsmognad och fertilitet, och borde vara av större intresse för en primitiv sexualdrift än en hårlös kropp (för jag gissar nu på att du finner kvinnor som har genomgått puberteten att vara mer attraktiva). Det som du kallar ett feminint yttre är ett kulturellt betingat sådant, då könsmogna, naturliga kvinnokroppar har hår (både sorgligt och lustigt att man ska behöva upplysa folk om detta faktum).
Men som sagt, vad du vill göra med ditt kroppshår är ditt val, samt ditt val av partner givetvis. Men låt det förbli så också för dem som väljer att inte raka sig.
Som Sara skrev ovan, så finns det många damer som inte tycker om rakade kön på män. Jag själv skulle inte heller tycka om en man som är för ”välvårdad” eller med den kroppsrutinen som du beskriver, och jag är uppriktigt förvånad att du tror att alla damer föredrar en ”len, skön pung” eller att man luktar ”gott”, vad nu ”gott” och ”vålvårdad” betyder – tillfixad och ansad, antagligen? Damer har också personliga preferenser, och att bli förvånad över att damer har andra preferenser än just din släta pung är väl ganska talande.
Jag _har_ bett killar sluta raka sig när de frågat vad jag egentligen tycker. Eftersom jag själv tycker att alla ska få göra precis som de vill så anser jag att jag inte har rätten att säga till någon att sluta raka sig. Men om frågan kommer från honom vad jag verkligen tycker, då säger jag det 🙂
Ang. smältande glaciärerna:
http://schmenus.wordpress.com/2013/03/04/det-ena-utesluter-inte-det-andra/
Nå, du har ju själv uppenbarligen en åsikt så kom inte här och bråka.
Men alltså jag fattar inte ens den här grejen om vem f*n som bryr sig om vem som vill ligga med vem. Är inte det helt ointressant?
Jag tänker mig ett scenario där Fredrik Reinfeldt försöker prata om sina politiska visioner och jag bara: ”Fast jag vill nog inte ligga med dig Fredrik” . Fredrik försöker föra tillbaka diskussionen till det politiska och jag: ”Men är inte det ett problem Fredrik? Jag tycker faktiskt att du är ful. Förresten så vill jag veta om du rakar benen eller inte.”
Det här är alltså inte en kritik mot Fannys ställningstagande om att hår kan vara/är politiskt.
Utan mot hur t.ex Christer kan tro att någon är intresserad av vem han vill ligga med eller inte. Vem han tänder på eller inte. Ett fall av den normativa manliga hybrisen?//Sandra
Jag tycker det är fantastiskt när kvinnor står emot trycket och faktiskt låter benen vara. (För det är ju faktiskt, tvärtemot vad många tycks tro, motsatsen till handling att INTE raka/vaxa/etc benen)
Själv försökte jag förra sommaren, men gav upp efter ett par månader. Det känns jobbigt att erkänna, men till ganska stor del beror det på min sambo. Han försökte låtsas som att han inte brydde sig, men jag tyckte mig känna ett starkt ogillande från honom. Och jag vet inte, då klarade jag helt enkelt inte av det. Däremot så har jag i alla fall låtit mina armhålor vara håriga i snart ett år nu, och jag älskar det. Jag hoppas att jag en dag kan tycka likadant om resten av min kroppsbehåring också.
Jag tycker inte att enskilda kvinnor ska skuldbeläggas för att de reproducerar normen av den hårlösa kvinnan, men däremot så tycker jag att alla kvinnor som står emot normen ska ha cred för det. Jag tror att varje hårig kvinna hjälper till att normalisera kvinnligt kroppshår. Så, heja dig!
Jag tror också det hade varit betydligt svårare om jag hade haft en partner som ogillade det vid tillfället. Nu skulle jag dock inte låta någon partner komma och domdera kring min behåring.
Ja, precis Stökboet!
Är inte hela poängen att ifrågasätta varför allting ska handla om huruvida man är attraktiv eller inte?!
Det borde inte vara en issue överhuvudtaget om folk vill ligga med mig eller inte när jag går omkring och lever mitt dagliga liv.
Det är så sjukt att det anses OK att kommentera folks utseende och sexighet hela tiden; Precis som att det viktigaste av allt är att man alltid är redo för sex.
Som att man förväntas kunna hoppa in i en porrfilmsinspelning när som helst. Och då menar jag rakad, sminkad, parfymerad, smyckad på alla möjliga ställen på kroppen, iklädd string & spets, och givetvis: Ständigt kåt och villig.
Som jag förstår det är det väl detta man gör motstånd mot när man väljer att inte raka benen till exempel.
Jag trodde vi främst diskuterade ett enskilt fenomen och inte vad jag eller andra går i gång på. Det framgår ju också här att behåring likställs med någon slags naturlighet och att den moderna människan då tvärtom skulle vara degenererad och slav under felaktiga skönhetsideal, eller nåt sånt? Hår har olika funktioner på olika delar av kroppen och vissa har mer, andra mindre. Män mer än kvinnor osv. Genom historien har människan dessutom sett rätt annorlunda ut och det har väl inte bara med avsaknad av små Ladyshaves att göra…
Hår är en stark signal oavsett kön. Skalliga män uppfattas som sexigt hos vissa – ser man en skallig kvinna tänker man genast cancer! Rakade bröst på män är fjolligt och ser jag orakade kvinnor blir det politik. Ungefär så.
För min del skulle jag skulle gärna vilja slippa håret i ansiktet och på bröst som bara är jobbigt och fult och för mig är hygienaspekten dessutom viktig oavsett om vi pratar om skägg eller könshår. Många tror också att framförallt unga tjejers rakade underliv skulle vara en anledning till mer svampsjukdomar. Jag tror det snarare hänger ihop med ett ganska trångt och stört jeansmode sedan många år, eller det faktum att vi alla lever i en annan bakteriekultur med allergier och annat skit.
Det var dumt av mig att berätta att jag rakar intimare delar av min kropp, hade vi hållit oss till ansiktet istället så hade ingen reagerat. Varför? Jo, därför så fort det blir explicit så vaknar folk och läser in eller kanske feltolkar så mycket mer, (typ är det ett peddo jag chattar med som gillar för små släta flickor eller)? Det blir också lätt fel att prata om reptilhjärna för att beskriva sexuell attraktion. Jag antar att jag också är en kulturell (och förhållandevis modern) varelse även om jag föredrar att bejaka lust utifrån vad jag anser är naturliga instinkter. Dofter, rörelser, former är förhoppningsvis fortfarande de viktigaste signalerna vilket jag stereotypt och fördomsfullt (?) fortfarande tror skiljer män och kvinnor – och det är väl en jävla tur!
Men du skrev ju ”Men eftersom jag attraheras av feminint yttre (kalla det gärna stereotypt) så reagerar min reptilhjärna negativt när skäggiga damen dyker upp. Är det ok att tycka så eller upprätthåller jag något förtryck nu?”, det är ju att starta en diskussion om vad du eller andra går igång på? Resten av ditt inlägg förstår jag inte alls vad det har med diskussionen att göra. Jag anser att du generaliserar på tok för mycket, bland annat. För övrigt är det verkligen jättekonstigt att ta upp hygienaspekten – det är inte ohygieniskt att ha orakade ben, armhålor eller orakade kön. Jag förstår verkligen inte hur du menar här.
För övrigt tror jag inte att du behöver oroa dig för att någon sitter och tror att du är pedofil för att du rakar din pung. Jag förstår verkligen inte hur du menar med hela din kommentar.
Jag upplever att du Christer ger ett lite förvirrat intryck på grund av att du blandar kulturella uttryck, biologiska spekulationer och egna åsikter/preferenser hejvilt.
Hår kan mycket riktigt signalera sådant som rör kön, klass, etnicitet och andra former av kulturella yttringar (du kan troligen gissa om någon är punkare, emo eller borgare baserat på tex hår, klädval etc).
Sedan kan en också ha personliga laddningar runt hår baserat på egna erfarenheter. Sådant som du nämner med att skalliga män är sexiga, att skalliga kvinnor får dig att tänka på cancer (Sinead O´Connor, någon som minns henne? Knappast förknippad med cancer). Du tycker att rakade bröst på män är fjolligt, troligen för att du ingår i en grupp där det inte är normen. Och för dig är orakade kvinnor politik. Med dagens normativa rakade kvinnoideal så blir det också en politisk handling att inte raka sig.
Men i ett av de tidigare inläggen uttryckte du dig som att du föredrogett feminint yttre och att du reagerar negativt om du möter ”skäggiga damen”. Det är dels helt jävla ointressant vad du föredrar, eller hur? Sedan skulle det vara spännande att veta vem du definierar som ”Skäggiga damen” är det kvinnor som inte är rakade eller? Och varför reagerar du negativt på något som uppenbarligen är medfött? Det är ju sjukt otrevligt. Som att jag skulle berätta för dig att jag reagerar negativt när jag ser dig baserat på hur du rent fysiskt ser ut. Det är att medvetet såra, nedvärdera, förminska, förlöjliga andra människor. Tycker du verkligen att det är ok?//Sandra
Riktigt, riktigt bra svar Sandra.
Tja, förvirrat eller inte… Jag tycker saker och föredrar vissa saker precis som de flesta. Vissa saker upplever jag som vackert och annat som fult och val gör vi varenda minut både medvetet och omedvetet. Det behöver inte betyda att jag nedvärderar eller förminskar andra för det. Jag tror helt enkelt alla människor har sina högst olika talanger och jag hoppas verkligen inte att det behöver stå i motsats till varandra. Jag inser dock att det är ytterst känsligt att på en feministisk blogg antyda att även skönhet kan sitta på utsidan men det är just i resonemanget kring detta det blir intressant. Tack för alla synpunkter.
Men herregud. Hur lyckas du totalt missförstå precis allt som precis alla har skrivit?
Ursäkta men är det en framkomlig väg att med härskarteknik och nedvärderande attityd beskriva mig som dum? Försök igen och sammanfatta gärna vad Du/Ni upplever är fel i mitt resonemang…
Du skriver att du inser att det är ytterst känsligt att diskutera fysisk skönhet på en feministisk blogg och antyder att människor som diskuterat detta har ett problem med just preferenser. Såvitt jag har läst så har INGEN några som helst problem med att du tycker om rakade ben. Ingen har problem med detta, men har tagit upp många andra frågor (varför det är viktigt att vara sexuellt tilldragande, hur man behandlar kvinnor som inte faller inom ramen för normen, ditt nedvärderande av kvinnor som inte rakar benen genom att benämna dem som Skäggiga Damen, att du totalt utgår ifrån din egen verklighet och dina preferenser som den enda verkligheten och att dina preferenser därmed delas av alla, osv). Du har alltså inte diskuterat frågan, utan upprepat ”Jag tycker det är snyggt med feminina, hårlösa tjejer” om och om igen, och sedan avfärda diskussionen med att det är ett för känsligt ämne för feminister att diskutera. Du verkar lämna diskussionen på samma sätt som du gick in i den – med din egen åsikt samt din egen åsikt om alla andras åsikt, och utan att fundera över vad andra faktiskt sagt, vilket fick mig att fundera över hur du kunnat så kapitalt missförstå vad precis alla har skrivit.
Oj, den kommentaren såg mycket aggressiv ut nu när jag läser den. Jag menade inte att framstå som aggressiv utan försökte verkligen förklara vad jag anser är fel i ditt resonemang.
Ok, jag kallade orakade kvinnor för skäggiga damen och det var alltså inte snällt? Och hur ska jag kunna utgå från någon annan verklighet än min egen? Jag säger igen att jag respekterar alla att se ut som dom vill och göra som dom vill inklusive mig själv. Hur kan det vara problematisk?
Det händer för övrigt att jag även fullt hörbart och definitivt nedsättande kallar alla möjliga människor för saker som kan låta otrevligt. Helt enkelt för att det finns mängder av människor jag inte alls respekterar utan tvärtom föraktar i sina själviska beteenden. Oftast är det grisiga män i stora bilar eller människor som helt enkelt tar plats och sätter sig på andras bekostnad. Jag gör heller ingen skillnad på kön eller etnicitet här men har av naturliga skäl lättare att förstå samt inordna mig i sammanhang som är mina egna. Tror inte jag är ovanlig på det viset.
Med det sagt hoppas jag att både håriga och rakade människor kan älska med varandra, tillsammans eller var för sig…
Det är lite spännande att du ens behöver fråga om det var ”inte snällt” att referera till en orakad kvinna till ”skäggiga damen”. Det är väl ganska uppenbart att det är nedsättande att kalla en kvinna det?
Det är mycket enkelt att utgå ifrån att andra inte har samma preferenser eller uppfattar andra på samma sätt som du gör. Det är något som de flesta finner enkelt. Att vandra genom livet och anta att folk tycker att män med rakade bröst ser fjolliga ut t.ex., är knappast speciellt öppensinnat inför andras preferenser.
Att kalla kvinnor med orakade ben för Skäggiga Damen är inte heller att respektera alla oavsett hur de väljer att bära sitt kroppshår, och framförallt – varför antar du att någon är intresserad av vem du vill ligga med? Det har inget som helst med diskussionen att göra, varför ens ta upp det? Det är totalt orelevant för Fanny om du finner hennes ben attraktiva eller inte, varför skriver du att du inte tycker om orakade kvinnor? Fanny skriver ett inlägg om att hon tycker att det är en prestation att komma förbi skönhetsidealen som man applicerar mot sin egen kropp, och du svarar med ”jag tycker inte om tjejer med håriga ben.” Det har liksom inget med sammanhanget att göra. Vem du finner attraktiv har inget som helst värde för de flesta kvinnor, så varför ta upp det till diskussion?
Igen, jag vill inte att du skall känna dig attackerad, utan fundera över detta som allvarliga frågor.
…vilket osökt får mig att komma in på ämnet ”lättkränkthet” eller vad vi ska kalla det. Jag har ofta blivit kallad för olika mer eller mindre snälla epitet. Oftast gubbe eller sexist och ibland har det funnits fog och ibland inte alls. Främst kvinnor har haft synpunkter på mitt utseende och när man var yngre var det såklart tuffare. Inte minst mannens sexuella prestation finns fortfarande kvar som en önskvärdhet hur mycket man än försöker snacka bort det. Nu är visserligen inte jag överviktig men är det obekant att även män skärskådas kroppsligt och förväntas se ut som en, ja kalla det stereotyp? Nu vet jag att en yngre manlig generation (främst tunna bleka akademiker) snarare har ett antiideal även om det ser lite osunt ut – men tydligen gillas det av vissa.
Äh, kom igen surfittor lite glåpord piggar bara upp…
Jonte, för helvete.
Men snälla Cribba, lite nivå får du ha om du ska få kommentera här. Du får inte skriva ”surfittor” och du får hålla dig till ämnet.
Självklart är detta ur mitt perspektiv färgat, men jag får en känsla av att den manliga ”normen” har större bredd än den kvinnliga.
Det finns rätt många som tycker att Sean Connery är as-het liksom, fast han är gammal och gråhårig, men jag har aldrig hört någon säga det om Maggie Smith.
Vilket osökt får mig att komma in på ämnet ”blaj”.
Jag rakar inte benen och har aldrig gjort det. Det är inget statement. Jag tycker egentligen att det skulle vara finare med rakade ben, det skulle passa min stil, som är ganska klassiskt femenin, betydligt bättre. Nätta sommarklänningar skär sig liksom med håriga ben men jag tycker helt enkelt inte att det är värt besväret och tiden det skulle ta.
Det jobbigaste med mina orakade ben är inte hur de ser ut utan att jag alltid oroar mig för att folk ska ta för givet att jag har den ena eller andra politiska övertygelsen. Mina ben är inte en politisk pamflett. Jag lägger bara hellre min tid på andra saker än vaxning. Livet är kort, tiden är kort – man får prioritera.
(Forts., inlägget kapades.)
Jag rakar armhålorna för att det går fort och för att jag tycker att det är lite äckligt med hår där på mig själv men håret på mina ben besvärar mig egentligen inte bortsett från att andra eventuellt läser in åsikter i det. Om de bara kom fram och kommenterade kunde man ju tala om att ja, jag lade tid på att välja klänning och matcha örhängen och sätta upp håret (så mycket tid lägger jag på mitt utseende) men sedan tyckte jag att en stund vid cellon, några låtars spontandansande eller en öl i gröngräset med polarna var mer värt än en raksession. Jag har svårt att se varför någon skulle behöva varken ifrågasätta det eller tolka in någon underliggande politisk agenda. Tycker själv det är en pragmatisk och sund inställning.
Slutade raka mig under armarna i början på vintern. På nyårsafton skulle jag hem till en av mina närmsta vänner (H) och hens partner. Till historien hör att H, partnern och alla deras vänner är väldigt, vad ska jag säga.. normativa (jobba på bank, heteronormativt, skulle aldrig rösta vänster om folkpartiet osv). Detta var hens och partnerns första ”middagsbjudning” så jag tänkte faktiskt vara lite snäll (och oprovokativ för en gångs skull) och frågade om jag skulle ha kofta på mig (och inte visa mina ludna armhålor, det är väldigt svart mitt hår), så kompisarna inte skulle tycka att H hade ”konstiga” vänner (dvs jag). Varpå hen sa just det du skriver om ”meeh, det är ingen stor grej, det är bara DU som gör det till en stor grej, ingen BRYR sig, osv osv”..
Igår så erkände min vän att senare när vi var och dansade på en annan fest så hade en tjej kommit fram till killen jag dansade med och frågat hur fan han kunde dansa med mig och att han borde sluta med det, för att jag hade hår under armarna (och var äcklig)..
Förutom att jag hade väldigt roligt åt min vän när hen kröp till korset och erkände att jag kanske hade en poäng i att hår är stigmatiserat, så tycker jag också att det är viktigt att säga att det är en politisk handling. Om jag inte hade sett håret som det, så hade det kanske varit lite jobbigt att höra att någon tyckte att jag var så äcklig att en inte ens borde få dansa med mig. Men eftersom jag kan se det som en politisk handling så behöver jag inte ta det personligt.
För DIG är det en politisk handling. 🙂 För mig är det inte det.
Eftersom det är en politisk handling för de flesta kvinnor som inte rakar sig (eller åtminstone de som pratar högt om att de inte rakar sig) klumpas jag ihop med en bunt människor vars politiska åsikter jag inte nödvändigtvis delar. Bara för att jag hellre tar sovmorgon än rakar benen! DET är ett betydligt större problem för mig än om någon tycker att mina håriga ben är oestetiska. Med andra ord: jag skulle aldrig överväga att börja raka benen bara för att någon sagt att de ser äckliga ut, däremot överväger jag ibland saken för att jag vill slippa att folk tar för givet att jag tillhör en grupp jag inte tillhör.
Visst, kroppsbehåring är stigmatiserat men att alla som låter bli att raka sig gör det som en politisk handling (ibland med uttalad önskan om att just provocera, motsägelsefullt nog) avdramatiserar knappast saken. Hur ska då alla som inte kan ställa sig bakom resten av den politiken kunna börja låta bli att raka sig? Att sluta raka benen blir som att ofrivilligt sätta på sig en t-shirt med en partisymbol.
Mina ben är opolitiska, de är bara mina ben och de vill vara ifred.
(Bruden hade väl velat dansa med honom själv. Måste ha svidit bli bräddad T.O.M. av någon med lurviga armhålor. ;))
Jag förstår att du inte vill kategorisera den som politik men på sätt och vid är det det ändå. Du väljer att stå emot vissa normer för att du prioriterar annat, det är också ett sätt att bedriva politik på.