När folk snackar om ”klassisk feminism” osäkrar jag min revolver. Ca alltid liberaler som hävdar att de står för den ursprungliga feminismen. Klassisk feminism lär alltid vara typ samma rättigheter i lagen, inget mer än så. Rimligt. Dessa personer tror seriöst att det bara var liberala kvinnor som var feminister ”när det begav sig”, bara för att de tagit mest plats. Kan informera om att borgerliga kvinnor var taggade på att sätta käppar i hjulet för kvinnlig rösträtt, på grund av skulle leda till vänsterstyre.
Liberaler som slår sig för bröstet på grund av står minsann för fin och oförfalskad feminism. Mmm synd att den slutade vara aktuell för länge sedan. Feminismen har liksom utvecklats sen 1800-talet, eftersom förutsättningarna för kampen har förändrats. Vi fick rösträtt, vi fick lika lagar, men ändå blev samhället inte jämställt! Detta är frågan feminismen tampas med nu.
Vi kan inte kräva lika juridiska rättigheter i västvärlden, för det har vi redan. Vi måste undersöka varför kvinnoförtrycket ändå består. Den ”klassiska feministens” svar på detta är att det är kvinnors fria val att ha det som vi har det. Men jag vill vara framåtskridande.
Många av de tidiga feminister som hyllas i borgerliga kretsar har en analys som i mycket hög grad utgår från mannen som norm.
Det är inte ovanligt att liberala kontraktsteoretiker hyllas för sin feminism på grund av ”lika rättigheter”. De flesta bortser från kvinnans roll. Till exempel en sådan sak som kvinnors roll familjen och barnafödandet, grundläggande för människans existens, anses irrelevant. Läste någon av de där engelska gubbarna som menade på att när en kvinna väl ingått i äktenskapskontraktet hade hon avsagt sig rättigheter. Kvinnan gjordes fri att ingå i äktenskapskontrakt, men väl inne i det så hade hon en plikt att uppfylla.
Vidare utgår mycket liberal kontraktsteori inte utifrån individen utan familjen, med en manlig individ som överhuvud. Sedan har en i och med feminismen försökt få in kvinnor i definitionen av individ, men inte anpassat själva ideologin särskilt mycket efter detta. Finns fortfarande ingen liberal teori som tar frågan om barnafödande och/eller familjen på allvar. Det räcker ej med att säga ”lika rättigheter”/”frihet att ingå kontrakt” och sen vara nöjd med det. Vilka kontrakt ingås och varför?
Ett problem med liberalfeminism är den stora oviljan att hantera den privata sfärens problem. Privatliv anses vara heligt. Problemet är att stora delar av kvinnoförtrycket sker just i den privata sfären, och detta är knappast någon slump. De ställen där kvinnoförtrycket äger rum har skickligt gömts i privatlivets trygga sfär. Ett utmärkt exempel är hur det länge var helt okej att våldta en kvinna inom äktenskapet, eftersom hon ansågs ha förpliktelser. Samma sak när mord och misshandel av kvinnor beskrivs som ”familjetragedier”.Har väldigt svårt att ta en feminism som inte diskuterar privatlivets och familjens problem på allvar.
Det tar upp i sista stycket nämns ofta men är inget annat än en halmgubbe. Grunden inom liberalismen, speciellt den klassiska, är inte en skillnad mellan privat och offentligt där det är tillåtet att döda någon om det sker i hemmet men inte om det sker på stadens torg. Utan det är en åtskillnad mellan sådant som skadar andra människor genom att våld brukas och sådant som inte gör det.
Våldtäkt, mord och misshandel är det oavsett om det sker inom en familj eller på torget och staten har ett ansvar att straffa förövaren om skuld kan bevisas. Detta eftersom våld brukas mot en annan människa. Men du får gärna ge exempel på liberaler som ansett att våld som brukas inom familjen bör vara tillåtet.
Däremot anser framförallt klassiska liberaler inte till skillnad från många inom vänstern att poliser ska kunna storma in i en persons hem och arrestera personen som sedan åtalas och fängslas för brottet ”försäljning av marijuana” eller bruk av det för den delen. Då är vi inom sfären av sådant som inte innebär att våld brukas mot andra människor. Med andra ord, det handlar inte om en privat/publikt sfär utan om en våld/icke vålds sfär.
Nå, faktum är fortfarande att liberalismen inte tar den privata sfärens problem på allvar, även om de flesta såklart anser det vara principiellt fel om våld sker där.
I övrigt hade vänstern ett intressant förhållande till kvinnlig rösträtt. De var i och för sig för det tidigt åtminstone många av dem. Men allmän manlig rösträtt var första prioritet. Kvinnlig rösträtt kunde i och för sig få komma men sen inte nu. Ett intressant argument var också att klass var det viktigaste. Därför gällde det att arbetarklassens män fick rösträtt, sedan kunde de ju representera kvinnorna inom arbetsarklassen politiskt. De hade ju trots allt samma klassintressen vilket var det viktiga. (Se: Granström, Görel ”Kampen för kvinnlig rösträtt” i Folkets Historia 3-4/98, sidan 10-31)
Ja, sexism finns i alla klasser. Spännande upptäckt.
Bra!
Åh ja, är fruktansvärt trött på liberaler som ba: ”Vi har liberalismen att tacka för kvinnors rösträtt i Sverige!” Att liberalerna var mest tongivande i lkpr är inte så jävla underligt eftersom det råkade vara just dessa som hade ett stort nätverk av dåtidens radikala och intellektuella.
Deras åsikter framstod också som betydligt mer ofarliga vilket naturligtvis underlättade deras frammarsch. Lkpr var en brokig skara kvinnor som var tvungna att kompromissa inom organisationen samt med samhället utanför. Jag kan absolut se hur dessa liberala kämpar var en förutsättning för rösträtten men varför skulle vi inte vilja fortsätta kämpa bara för att det första lilla steget är uppnått?