En går sin dagliga internetrunda på olika bloggar med perfekta kvinnor som lever sina perfekta liv och bloggar om det illustrerat av väldigt väldigt ljusa bilder på skrattande människor. En twittrar bittert och hånfullt om detta. Plötsligt kommer det in en massa personer som ska berätta för en att en minsann bara är ”avundsjuk” och att en ska slita vara så ”bitter”.
Detta fenomen stöter jag på i en massa olika sammanhang. Folk som försöker rädda en från ens egen bitterhet och ska ge en små föreläsningar om att en minsann inte ska bry sig om andra och så vidare och så vidare. Så kan en väl tycka antar jag, det som är störigt är hur de får det till att vara något de säger för mitt eget bästa. Att det skulle vara för mitt eget bästa de läxar upp mig i någon slags vett och etikett.
Grejen är denna; att jag är bitter och hatisk är inte ett problem för mig. Jag är verkligen 100 % nöjd med att då och då sprida avsky och förakt omkring mig, det fyller mig med en känsla av glädje och lugn som jag finner mycket angenäm. Om någon känner samma glädje inför att raljera om mig så unnar jag dem det!
Det finns en utbredd idé om att det är väldigt viktigt att vara ”positiv” och liknande, och framförallt undvika att vara ”bitter” till varje pris. Frågan är för vems skull en ska vara ”positiv”. Jag upplever nämligen inte att jag mår bättre av att lägga band på min bitterhet. Tvärtom så tycker jag att det är rätt jobbigt att inte få utlopp för dessa känslor.
En ska vara så jävla snäll och aldrig någonsin missunnsam, för det skulle ju kunna röja faktumet att en är missnöjd med sitt eget liv. Att en tycker att andra har det oförtjänt bra i förhållande till en själv. Men vet ni vad, jag tycker faktiskt det. Jag tycker verkligen verkligen det. Jag tycker att det är helt absurt att vi lever i ett samhälle som premierar den typen av saker som jag går omkring och är förbittrad över. Typ heterosexualitet, reklambranschen, ogrundad ”peppighet” och liknande.
Om en nu tror att en mår bättre av att låtsas att en älskar alla så kan en väl göra det, men blanda inte in mig i detta. Låt mig odla min bitterhet ifred.
Bästa inlägget ever. Tusen miljarder timmar av applåder. Spot on.
Jag är en arg tant och njuter fullt ut med det!
Håller med. När jag var förbannad på jobbet senast tog en kollega tag i mig och sa:gaska upp dig nu! Och jag ville skrika: nej! Jag vill vara förbannad! Låt mig vara det!
Jag kan tänka mig att det är för att folk egentligen inte mår så bra som de vill att andra ska tro som de blir chockade och generade när någon vågar visa sitt missnöje. Vårt samhälle är verkligen ohälsosamt när det kommer till hur vi hanterar våra egna och andras känslor.
Tack för att du skriver så kloka saker!
Fanny citat:
”..reklambranschen, ogrundad ”peppighet” och liknande.”
Du menar alltså att du INTE gillar dessa saker??
https://www.youtube.com/watch?v=VAYmXzyGWKo
Inte jag heller!
https://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=guv5LUT1AFw
Det här var precis vad jag behövde läsa idag, tack. Fick senast igår tipset om att jag med största säkerhet skulle sluta vara så in i helvete deprimerad om jag bara fokuserade på att vara mer positiv. Men alltså, nej? Som om depression var den direkta konsekvensen av att inte gå omkring och vara positiv helt utan anledning. Annat vanligt fenomen: folk som verkligen vill poängtera att många har det ”sååååå mycket värre” när man uttrycker lidande, typ gråter hutlöst. Vad är det för djävla stil? Typ ”ok, du gråter över att ej har bostad och måste sova på folks soffor. ”MEN TÄNK PÅ alla dessa gatubarn i Ryssland som gått på heroin sedan de var typ 10 år!” Man ba ok, jag mår verkligen bättre av att tänka på detta. Verkligen. Så gravt empatilöst och ett sätt för folk att säga att man är självisk på ett subtilt sätt. Bara för att jag gråter över mitt eget liv betyder det knappast att mitt hjärta inte blöder andra, men tack för att du påminde mig om hur horribel den här världen är.
Håller verkligen med. Att säga till någon som redan har det illa att det minsann kan vara ännu värre, kan dessutom trigga igång ångest för att det kanske BLIR ännu värre. Knappast särskilt tröstingivande, om det nu är det som är tanken på något ologiskt sätt. Bättre i så fall att lyfta fram exempel på folk som haft det dåligt, men av olika anledningar fått det bättre.