Lite mer om kärlek.

Satt uppe till halv tre igår och skrev. Publicerade för att jag alltid gör så, om jag skrivit hela natten väntar jag inte till morgonen för då ångrar man sig nästan alltid och jag ville inte ångra mig.

Men sen vaknade jag helt kallsvettigt och tänkte att jag ändå vill att han ska läsa innan. För visst är det viktigt att jag skriver vad jag vill, men det där var utelämnande om honom och jag ville inte att han skulle känna sig uthängd. Jag tycker ju trots allt att han är en bra människa, även om allt inte fungerade oss två emellan. Så jag skrev till honom och han läste och så sa han: ”Genuin, smärtsam och ärlig. Jag är stolt över att vara en del”. Så jag publicerade igen utan att ändra ett ord.

Jag är stolt över den där texten. Den innehåller så mycket smärta, så mycket saker jag inte orkat hantera innan. Många har skrivit att de känner igen sig. Då blir jag glad, för jag vill att mina texter ska tala till folk. Det vore meningslöst att skriva utelämnande om de inte blev resultatet.

Jag återkommer med ett mer teoretiskt resonemang för den som inte förstår vad jag vill ha sagt.