Den här dagen var inte nådig alltså. Först blev jag nödgad att ta hand om inte två utan fyra barn, sedan tuggade hunden sönder halva torrvaruskåpet på golvet. Utöver detta träningsvärk, korkade diskussioner och en massa tröttma. Känner mig som en klubbad säl men är fortfarande stressad och så vidare.
Har en mycket idealiserad bild av universitetsliv. Tänker mig att jag hamnar i någon slags harmoni och ba chillar och aldrig mer stöter på ett problem i livet. Hänger med intelligenta människor som tycker som jag och ba accepterar mig. Så kommer det naturligtvis inte att vara, jag kommer säkert vara lika bitter där som här. Åh, detta mörker!
Angående universitetslivet beror det nog på vilket ämne du läser. Jag har snart läst fyra år, varav tre år sociologi och ett år statsvetenskap. De året jag läste statsvetenskap längtade jag tillbaka till sociologin för där känner jag mig så lugn och trygg, omgiven av vettiga människor (att folk styrs av sociala strukturer och konstruktioner är liksom en grundpremiss i sociologi, så de flesta är feminister och lutar åt vänster). På statsvetenskapen fanns det ganska många idioter och jag är lättprovocerad så jag kände mig ganska stressad. Orkar inte ta ”debatter” på så låg nivå som det oftast var. Men på sociologiska institutionen har jag funnit en god harmoni för det är liksom min världsbild som dominerar hehe.
Åh det är precis samma bild som jag har utan min kommande universitetsliv. Låt oss hoppas att det slår in.
Jag har förresten startat en blogg som är under uppbyggnad där jag har länkat dig eftersom jag tycker att din blogg är väldigt intressant och upplysande. (: