En grej jag saknar från hemma är de där dagarna när jag inte lämnade huset på hela dagen, Emanuel lagade mat och vi kollade på tv-serier. Det var mysigt.
Men sen kommer jag på hur jävla frustrerad jag var över mitt liv då. Hur rädd jag var och hur ledsen jag var. Hur lite jag trodde på mig själv och min förmåga.
Jag mår dåligt här ibland, det gör jag. Ibland känner jag mig ensam och olycklig och vilsen. Men livet står i alla fall inte stilla längre.
Om du saknar sådana dagar kanske du kan införa dem lite då och då? Man behöver ju inte må dåligt för att kunna stanna inne en hel dag, ibland kan det vara soft att vara för sig själv liksom. Bara chilla med god mat, TV-serier, film, böcker etc.. Om man däremot känner att man mår dåligt av att göra det, kanske en hel dag inte är lämpligt, utan man får ta det bit för bit. Det är ju trots allt viktigt att kunna vara ensam med sig själv också.
Passande bild för inlägget, för övrigt!