Lucka arton: dela en erfarenhet.

Detta hänger tätt ihop med föregående lucka, nämligen att ta tolkningsföreträdet i en relation i efterhand. Men det handlar om att lyfta upp det en nivå och också dela sin erfarenhet med andra.

En erfarenhet kan dela spå många olika sätt. En kan antingen sprida den för alla som vill läsa, som jag själv bland annat gjort i denna text om mitt förra förhållande. En kan också prata mer förtroligt med personer som redan står en nära.

Att dela med sig av personliga erfarenheter kan vara ett effektivt sätt att få folk att tänka till. Kvinnor delar ofta många erfarenheter av förtryck med varandra, det kan röra sig om ojämställdhet i relationer, om ätstörningar, om sexuella trakasserier och så vidare. Vissa kvinnor har förstått hur detta hänger ihop med en större maktordning, medan andra inte fogat samman alla bitar än men ändå upplever dessa problem. Vi lever alltså alla i samma verklighet, men har olika perspektiv på varför den ser ut som den gör.

Många kvinnor tycker att det är jobbigt att ställas inför den feministiska analysen av verkligheten. Jag antar att det handlar om att det är jobbigt att erkänna att ens liv påverkas av strukturer och att se sitt förtryck. Som feminist vill en såklart att alla kvinnor ska förstå hur deras personliga liv hänger ihop med könsmaktsordningen och hur de också kan vinna på kvinnokampen. Dock kan det ibland vara svårt att framföra detta på ett sätt som inte uppfattas som ett ifrågasättande av kvinnan en försöker vill få med på tankebanan. Då är det ett utmärkt tillfälle att utgå från sina egna erfarenheter.

Om du lägger fram feministiska reflektioner kring tidigare eller aktuella händelser i ditt eget liv så kan det nog kännas  lättare för den som känner igen sig i din situation att ta till sig av analysen, eftersom det inte känns lika mycket som en pekpinne som riktas emot en personligen. Folk har sällan något emot att andra gör personliga reflektioner kring saker som skett i deras liv, det är när det upplevs som riktat specifikt emot en själv som det kan komma att bli känsligt.

Ett annat problem med att inte tala om sina egna erfarenheter är att det dels kan upplevas som verklighetsfrånvänt, men också att det kan upplevas som om en anser sig själv stå utanför strukturerna och försöker rädda endast andra kvinnor från dem, något som av många upplevs som väldigt fientligt. Om en istället påtalar de situationer där en själv har påverkats av strukturer så undviker en en situation där det upplevs som om en bara försöker trycka sina ideal på andra.

Utgå därför från dig själv och dina erfarenheter av att leva som underordnad i en patriarkal struktur. Skriv om det, berätta om det. Att tala om det personliga är ett jättebra sätt att börja tala om det politiska, eftersom det blir så otroligt mycket mer konkret. Vidare så kan historier om hur en person har sett och troligen också frigjort sig från strukturer vara väldigt peppande för den som läser. Det visar nämligen inte bara på att det finns ett problem, utan även på vägar ut, och därmed också på vad feminismen kan bidra med för den enskilda.

Ett första steg för att börja diskutera erfarenheter är att börja förstå och dela med sig av sina egna. Det kan såklart vara otroligt obehagligt, men jag tror att det kan vara både förlösande och insiktsgivande på ett personligt och utgöra ett viktigt bidrag till feminismen som rörelse.