Idag skriver jag inget nytt, utan återpostar istället en gammal text med en guide till hur en slutar raka sig. Håll till godo.
Nu skulle jag kalla mig officiellt orakad. Mitt benhår har nått sin fulla längd och jag har ingen problem med att någon ser det. Men vägen dit var lång och svår, så därför ska jag skriva en handlingsplan om hur man gör för att övergången ska bli så smidig som möjligt. Detta kan även vara ett experiment att göra om man undrar över ens ”egentliga” inställning till benhår, alltså hur ens egen smak rörande kroppsbehåring ser ut som inte har blivit påtvingad av samhället. För att veta det måste man först och främst pröva att vara orakad, inte sant? Inte för att det kommer göra dig helt immun mot samhällets värderingar, men det kommer troligen att vara en hjälp på vägen till att fatta ett eget beslut. Jag vill uppmana alla till att åtminstone pröva att vara orakade.
Börja under en årstid då du inte är barbent offentligt. Skälet är enkelt, det är mycket lättare att strunta i rakningen när man inte oroar sig över vad andra ska tycka om behåringen och det är inte kul att begränsa sin klädsel för att man inte vill visa upp sina lurviga ben. Bättre då att ta det på hösten eller vintern så man slipper tänka på det över huvud taget. Här har man ju en fördel om man bor i Sverige eftersom det är pisskallt typ hela året.
Börja med att raka dig mer och mer sällan. Om man rakar sig regelbundet så är det ofta förknippat med obehag att försumma rakningen eftersom stubb känns väldigt otrevligt. Om man låter håret bli något längre känns det för det mesta mer okej rent fysiskt. Dessutom börjar håren för det mesta ljusna lite och bli mjukare. Kolla var den här gränsen går för dig, för mig går den där jobbiga stubbfasen över efter kanske en vecka. Öka avståndet mellan rakningarna mer och mer och tänk på hur skönt det är att slippa lägga tid på rakning. Om du är som jag och måste mjuka upp benen länge innan rakningen så sparar du nog mycket tid! Dessutom kostar rakhyvlar en hel del, tänk på det med. Om du hittills rakat dig på regelbunden basis så tror du antagligen att ditt hår är både tjockare och mörkare än det egentligen är efter att det fått växa lite.
När du hållit på med detta ett tag så kommer du troligen att känna dig mer bekväm med att ha orakade ben. Dessutom kommer varje tillfälle du rakar dig bli jobbigare eftersom du har längre hår. Då kommer det nog komma mer eller mindre automatiskt att du struntar i rakningen. Det tar ett tag innan benhåret når sin fulla längd, kanske en månad eller två, så pröva med att vänta tills det inte blir längre. Ett tecken brukar vara att benhåren smalnar av fint istället för att sluta tvärt, då är de nedslitna i topparna. När ditt benhår nått din fulla längd kan du bestämma dig för om du vill raka dig eller inte.
Att visa sina orakade ben offentligt kan såklart vara jobbigt men det blir desto lättare om du är van vid dem själv först. Jag tror inte jag kommer ha några problem med att visa mina nu eftersom jag har vant mig vid dem under en längre tid. Jag tror också att det är viktigt att inte tänka att man aldrig mer ska raka benen utan se det mer som ett experiment för att se hur jobbigt det känns och hur mycket tid, energi och pengar du sparar på att inte raka dig.
Min mamma sa en gång till mig: ”du borde raka dig under armarna, det ser förfärligt ut!”. Senare samma dag sade hon: ”Idag duschade jag på gymmet, och jag fattar inte, ingen har hår på könet längre? Varför skulle någon vilja se ut som en liten flicka?”. Där ser man hur samhällets syn har förändrats. Internetporrgenerationen tror att man inte får ha hår någonstans, generationen innan vet att man inte ska ha hår under armarna… men när ska vi kvinnor få ha hår igen? Hår där det växer? För det växer ju av en anledning…
Jag utgår från att ditt inlägg är applicerbart på fler områden än benen.
Just raka sig helt där nere är nog väldigt nytt. Jag är glad att jag slutat, det är fan jävligt jobbigt.
Så som jag har förstått det har det gått i vågor trenden att vara rakat där nere, dvs det är inte bara porrmodernt utan it’s been around & slår till då & då. Kan ha fel men så minns jag faktan. Håller med om att det fan är ett jävla slit med könet, känslan när det växer ut är inte den roligaste heller & pubis är både mysigt & vackert så det är helt klart en vinnare i mina ögon.
Mitt största problem är att komma över ”kli”-fasen. Det vill säga, från ca dag tre fram till ca dag 14 eller så. Det brukar ryka nånstans däremellan. Dock fått tips om att olivolja både ska vara återfuktande och lindra kliandet, så ska testa det nästa gång.
Pröva att använda ngn lotion (om du inte redan gör det). Ibland kommer kliet pga torrhet.
Jag har börjat gilla mina orakade armhålor nu. De ser allt riktigt fina ut, mjuka liksom.
true freedom is to be able to choose shaved or not shaved solely based on one’s own desire, i.e. free from influence both from societal norms as well as from any other outside influence
Idag har vi dock en benrakningsnorm, varför jag tycker det är viktigt att pusha på fördelarna med att inte raka benen.
Kommer någon någonsin vara fri från att influeras av sociala normen öht? Det låter bara fiktivt.
Completely agree
Mitt problem är när jag ska visa upp det , eftersom att inte raka benen som kvinna har blivit en markering, och onormalt – orka gå omkring och vara ett statement när man bara vill gå på fest och ha kul.
Så känner jag också!
Jag känner också så ibland.. men det varierar väldigt mycket; oftast känner jag att mina håriga ben är sjukt snygga och att det bidrar till mitt utseende och personlighet. Det beror också väldigt mycket på vem jag umgås med, i vissa kretsar känner en sig sjukt avvikande om en inte har hår.. Då är det bra med strumpbyxor! Men ju längre jag går utan att raka mig, desto mer känns håret naturligt och jag slutar tänka på det. Och dom gånger jag tänker på det, så känns det ännu viktigare att låta bli, eftersom det visar att någonting är fel.
Ja eller hur. Kan ju smälla till folk när de börjar tjata om ”statement” och ”extremt”. DU kan va ett statement.
Om någon frågar får man väl helt enkelt säga ”varför inte?” Avdramatisera. Inte börja agitera utan vända på det, ifrågasätta att det ifrågasätts. Hur så? Varför har du brunt hår liksom? Vad är grejen?
Jag har inga problem att gå med orakade ben och har aldrig fått reaktioner på det. Nu har jag slutat raka mig under armarna. Jag är rätt ljus med blont, tunt hår på huvud armar och ben, men i armhålorna har jag ärvt min fars anlag och det är helt kolsvart och grovt. Gillar egentligen mina orkade armhålor men när jag går ut tar jag alltid nått långärmat på mig och vägrar ta av så man kan skymta håret. Är det bara till att låta det ta den tid det tar med det också?
Jag har samma problem som Ylva. Har aldrig riktigt förstått poängen med att raka benen och har ända sedan jag började låtit det växa ut under höst och vinter, och är helt bekväm med det. Ändå tycker jag att det är obehagligt att gå barbent orakad, just för att det ses som ett statement jag måste vara beredd att försvara.
Agreed. I’m positive to quotas in certain situations for the same reason basic reason, e.g. quotas for women in corporate Boards (Styrelse), which I see as a temporary method to remove a bad structure until women are established and therefore I support it. Not to say that unshaven legs needs should be temporary but rather maybe the upmuntering part could be temporary.
Lät i år så väl som förra året bli att raka mig under NoShaveNovember, mest for att jag blev så jävla förbannad över saker jag läst på twitter. Har fortfarande inte rakat mig trots att November är slut, tycker det är rätt läckert med hår under armarna, benhåret tycker jag fortfarande ser fult ut, får se om jag tycker likadant framöver då jag inte behöver oroa mig så mycket om det just nu. Du har faktiskt influerat mig här, jag tänkte raka bort benhåret tidigare idag, men sen tänkte jag att jag skulle försöka utmana mig lite ytterligare med det 🙂 så tack!
Jag brukar inte raka mig så ofta, däremot gillar jag känslan om man gått orakad en månad och sen rakar sig. Jag tycker inte om att få för långt hår. Benen rakar jag mer sällan men blir det för långa hår så fastnar håret i byxor, skor eller strupbyxor och luggas. Gör ont så orakad mer än 2mån är jag aldrig.
Jag testade det när jag var nitton och reste utomlands. Genom solen blev håren rätt så ljusa så det var mindre uppenbart och jag tänkte faktiskt knappt på det. Några killar fick för sig att det var svenskt att inte raka sig men de var mest nyfikna och inte avtända alls..
Men jag kom ändå fram till att jag inte gillade det. Jag har inga problem med hår på armen för det är mest fjun och inte under armen, förutom för svettluktens skull, men just vadernas hår skiljer sig så stark från resten. Om jag hade detta slags hår på hela kroppen (som män väl ofta har) skulle det nog vara en annan sak.
Förresten kan en verkligen gå för långt i sin längtan att vara naturlig. En kompis bekant lät ett enskilt 20 cm långt hår växa ner från bröstvårtan.
Vill först påpeka att preferenser kan förändras, och dessutom att det inte bara handlar om vad en gillar när benen väl är lena utan också om en tycker att det är värt besväret. Men om du känner att det är rätt för dig och testat motsatsen så tycker ja att du ska köra på det du gör.
Som kille kan jag väl säga att mina preferenser inte överstiger vad jag är beredd att göra på mig själv, och preferenserna gäller också då bara eventuell sexual-partner (var ett bra tag sen sist but that’s beside the point) och ingen annan. Vad gäller kön och armhålor rakar jag dom själv och föredrar väl om min eventuella partner gör det också, könet spelar dock inte lika stor roll om det inte är oralsex inblandat. Benen bryr jag mig verkligen inte om, har testat att raka benen en gång och det var jobbigt som fan, så jag förväntar mig ingenting på den sidan även om jag planerar att göra om det så fort jag får råd med en bra rakapparat, hatar fan hyveln.
Sen är jag såklart beredd att anpassa mig själv efter min sexualpartners preferenser vad gäller kroppsbehåring, vill hon att jag rakar mig gör jag det, vill hon ha en hårig kille låter jag det växa ut igen (med undantag av armhålorna, där har jag mina skäl till varför jag gör det och det påverkar fler än min sexualpartner)
Poängen är väl mest att det är jävligt irrelevant i de flesta sammanhang vad människor har för preferenser.