Uttryckte min irritation över människor som kommer sent precis hela tiden på twitter. Skrev att det är respektlöst och att det ju inte kan vara så svårt att helt enkelt börja lämna hemmet tidigare. Fick som svar att det inte är så ”bara” att lämna hemmet tidigare om det är just i det som problemet ligger. Samma person skrev också att hen håller med om att det kan vara irriterande, men att hen förstår.
Jag kan greppa det här med att människor har problem med vissa saker och att vissa människor helt enkelt har svårt att planera sin tid. Jag har alltid haft skitlätt för att planera tid och kommer nästan aldrig sent. Men även om man har ett handikapp så måste man kunna hantera det och utveckla metoder för att gå runt det. Om man notoriskt kommer sent så anser jag verkligen att man ska ta och fixa till det, oavsett vad orsakerna är. Om det nu är så att det inte går att ordna, hur nu det skulle vara möjligt, så få man väl helt enkelt organisera sina möten på ett annat sätt än att bestämma en tid, typ istället låta personen komma hem till en.
Nu är ju det här med förseningar inte en skitstor grej i sig, min poäng i inlägget var mer det här med att göra en avgränsning mellan vad som kan vara ursäktbart med att man har ett handikapp (diagnostiserat eller inte). Jag kan bli sjukt irriterad på människor som inte tycker att sjukdom eller handikapp kan vara ett förmildrande drag utan alltid säger att människor ska ”ta sig i kragen” eller liknande.
Samtidigt kan jag tycka att det är illa att ha såndär oändlig respekt för alla handikapp en person kan tänkas ha. Vi lever i en värld med människor som inte är helt likriktade och det som känns enkelt för en person kan såklart vara svårt för en annan men vissa saker tycker jag helt enkelt att man ska kunna kräva av sina medmänniskor, som att de dyker upp på bestämd plats på bestämd tid om inget exceptionellt har inträffat.
Om man har problem med detta så tycker jag att man ska åtgärda det, inte kräva av andra människor att de ska ha ständigt överseende. Det finns en massa saker man kan göra, som att alltid planera en kvart i förväg, ställa klockan tidigare eller helt enkelt klocka vad olika sträckor kan tänkas ta. Det är inget fel på att ha problem, men det är fel att inte försöka göra något för att åtgärda dem. Det är helt enkelt väldigt respektlöst att låta andra människor vänta på en jämt och ständigt.
Så jag tycker helt enkelt att man ibland får ta och lyfta på rumpan och lämna huset en kvart tidigare oavsett vilka metoder man måste ta till för att komma dit. Och om det verkligen är så att det absolut inte går att göra det, då får man väl hitta ett annat sätt att leva på. På samma sätt som man inte kan förvänta sig att andra människor ska tolerera att man är elak, socialt inkompetent eller inte kan hålla hemligheter bara för att det råkar vara en del av ens personlighet som är svår att förändra, då får man helt enkelt bita ihop och göra något åt det eller acceptera att man inte kan leva samma liv som andra som saknar de svagheterna. Och det är faktiskt inte sådär jättekonstigt egentligen.
Om personen i fråga alltid kommer sent är det väl relativt lättfixat: man säger helt enkelt en tidigare tid än vad som egentligen är tänkt. Vips, så är personen i rätt tid..
Varför ska andra människor tolerera att du är så tidskåt om dom inte är det? Det är lite det jag tänker, goes both ways. Jag brukar inte vara så noga om jag eller någon annan kommer sent så till vida det inte blir typ en halvtimme eller om det är superduperviktigt. Vissa är sådana. & vissa är som du. Varför det ena är någonting att anpassa sig till men inte det andra är oklart.
Jag syftar alltså på personer som är notoriskt sena, inte personer som är det en eller två gånger. Ser det inte som något märkligt med att förvänta sig att en person dyker upp när man har kommit överens om att träffas.
Det handlar inte om att vara ”tidskåt” Det handlar, som Fanny säger, om att visa respekt. Att konstant låta någon vänta är attsäga ”min tid är viktigare än din”.
Det är helt enkelt hur NI tolkar det. Jag tolkar det som ”jag styrs inte av tiden”. Har ni tolkningsföreträde?
Det är inte märkligt att förvänta sig att personen i fråga ska dyka upp i rätt tid, däremot ser jag det som märkligt att bara se den personen som problemet då problemet är att person 1 vårdar tid & person 2 inte vårdar tid. Att mena att person 2 är det enda problemet i ekvationen är att mena att man MÅSTE vårda tid. Then again – tolkningsföreträde?
& som sagt: om någon är notoriskt sen, be denne komma en kvart tidigare än sig bör? Fixat!
Du får såklart tycka som du vill, men jag ser det som en självklarhet att man håller sina överenskommelser. Det handlar inte bara om tid, har man kommit överens om något gör man såklart vad man kan för att hålla det. Om man inte bryr sig om tid så kan man strunta i att komma överens om att mötas vissa tider eller alltid sätta ungefärliga tider.
Du får också tycka som du vill, men varför ditt tyckande går före tidsoptimisternas blir inte självklarare för det. Att inte helga tid innebär inte att man vill vara tidsanarkist, men man kanske inte ser det som så väsentligt att man inte kan slira på
den då & då. Jag brukar ofta sätta ungefärliga tider, ”vid” brukar hamna framför klockslaget. Så det är en bra grej.
Den som finner det särdeles viktigt med exakt tidpunkt bör ta upp det med den personen som det gäller, men att utgå från att andra ska dela samma syn på tidens värde ser jag som ohållbart då faktumet ju är att det är många som tänker som jag.. & många som tänker som du. Ser inte ett rätt eller fel, bara någonting att kompromissa i.
Det är extremt respektlöst att medvetet låta någon stå och vänta när man bestämt en tid. Har man kommit överens om en tid så har man.
Jag finner det inte särdeles viktigt med exakt tidpunkt, men tycker att det är sjukt irriterande när man sagt en exakt tidpunkt och den sedan inte hålls. Brukar dock ej irritera mig på förseningar om 5-10 minuter, dock när det blir längre en så och dessutom är konsekvent.
Kan bli helt jävla vansinnig på folk som är konsekvent sena. Jag har inget emot att folk är sena då och då, saker händer, folk är mänskliga, bussar kanske inte kommer i tid – men ta en man i min klass t ex. Varenda lektionstillfälle (och jag menar verkligen VARENDA) är han tio minuter till en kvart sen. För de föreläsare vi har tycker jag att det är respektlöst och jävligt blasé mot den människans kompetens och kunskap som denne ska förmedla till oss.
Som Talesy säger ovan: Att konstant låta någon vänta är attsäga ”min tid är viktigare än din”.
Och jag vill ta det ett steg längre: Att konstant låta någon vänta är att råna dem på något de aldrig får tillbaka. Man får inte tillbaka tid.
Åh fy, nu får jag så dåligt samvete.. Jag är verkligen nästan alltid sen. Allt från tre minuter till 30..
Det enda jag kan ursäkta mig med är att jag inte brukar vara såhär.
Är mitt panikångest problem, som ja- jag anser är ett handikapp just nu- men jag vet ju att jag inte kommer hålla på såhär när jag blir bättre..
Lektioner, tåg, dagis, viktiga möten, sådana tider brukar jag hålla 99% av tiden, men mina vänner får tyvärr stå ut med mänga förseningar.
Därför försöker jag säga 18-18.30 tiden. Då brukar jag hinna i tid!
Till pappa min säger vi oftast typ en halvtimma innan för han är alltid sen!
Tidsoptimist å de grövsta och inte alls så tidsfixerad..
Håller med Fanny!
Hade för några år sen en kollega som var notoriskt sen till sina kundmöten, vilket såklart ledde till att kunderna ringde till kontoret och klagade och var irriterade. Till slut kände vi att hela företaget riskerade dåligt rykte pga EN person som när hen konfronterades av oss andra bara sa: ” Jag är sån, det är min personlighet och går inte att ändra” Inte direkt ett argument att använda till irriterade kunder…
Sedan jag för några år sedan blev sjuk i depression, ångest och fick stressproblem, koncentrationsproblem m.m. så började jag komma sent till saker. Jag vill verkligen inte det för jag skäms något otroligt och blir arg och ledsen på mig själv. Det hände att jag vände om ibland för att jag skämdes så och åkte hem och fick jätteångest. Det har blivit lite bättre med åren. Men ofta får jag stressa på slutet vilket jag mår skit av (både fysiskt och ångest). Det spelar knappt nån roll att jag beräknar mer tid, ställer klockan några minuter före eller andra knep. Inte ens kurator eller psykolog har kunnat hjälpa mig med detta. Det jag kommit fram till är att jag har svårt att lämna hemmet, det är ångestfyllt och tar emot. Kommer på femtioelva saker jag måste göra innan jag går. All ångest gör min hjärna trött och okoncentrerad. Det har t.ex. hänt att jag glömt spisen, balkongdörren, saker jag ska ha med mig osv. Så jag måste vara säker på att jag kommit ihåg allt. Sedan jag träffade sambon har han även smittat mig med sin tvångstanke att han alltid tror att han inte låst dörren och måste gå tillbaks och kolla. Det finns mycket saker som kan göra det jobbigt att lämna hemmet. Det är lättare nu när jag har mindre ångest än förr. Jag kommer nästan alltid i tid till arbetsträningen, nog för att jag fått in en rutin till det. Men det är ofta småspring för att hinna lämna barnet på dagis innan bussen går. Och det är skitjobbigt och stressande. Numera har jag alltså barn också vilket jag verkligen tycker att folk får ha förståelse för. När man ska gå kan helt plötsligt bajsa, vägra klä på sig, spilla på sig osv. Eller så har de inte låtit en sova på länge så att man fungerar som en lättirriterad deppig zombie.
Detta blev en lång historia men jag hoppas att den skapar mer förståelse för att det inte alls behöver ha något med respektlöshet att göra!!! Den som kommer sent kanske gör det pga ett problem eller livssituation som den personen har. Man kan prata om det, kanske komma överens om hur man tillsammans kan hantera det.
Det är en sorglig historia du berättar och visst förstår jag att det kan vara så att det verkligen inte går. Däremot så vill jag hävda att det i den absoluta merparten av fall rör sig om att man inte prioriterar det möte man avtalat.
Du verkar i alla fall ha insikt om problemet och vilja göra något åt det. Det är bra. Min erfarenhet är dock att folk är betydligt mycket mer ignoranta.
Jag tror nog det är vanligare än du tror att folk faktiskt har problem. Fast att de nog ofta inte inser det själva. En kanske kan fråga dem varför de kommer sent (på ett ickeanklagande sätt får då går man bara i försvarställning)) vad de gör innan de ska gå och varför det blir så. Kanske kan de inse då? Sen misstänker ja att en del inte vet hur man planerar och hur man kan gör. I vilket fall så hjälper det förhoppningsvis att prata om det.
Vad ironiskt livet är ibland.. jag skall möta en kompis om en halvtimma och har inte ens klätt på mig än, istället har jag fastnat här bland kommentarerna. Bäst att sätta fart!
//Emma Hå
Jag vet med mig att jag är tidsoptimist, och väldigt dålig på att uppskatta tider/hur lång tid vissa saker tar. Och det är ändå något jag försöker jobba på – genom att typ sätta klockan tidigare och skriva påminnelser till mig själv och så.
För mig så att jag alltid (nästan, i alla fall) kommer i tid till ’viktiga’ saker, typ skolan, jobbet, tandläkare/läkare, möten flygplatsen och så vidare, men har lite svårare att komma precis i tid om jag bara ska träffa en kompis och fika. Däremot är jag i stort sett aldrig mer än 5-10 minuter sen.
Jag tror dessutom en del av det hela är att jag själv aldrig har problem med att folk är sena (inom vissa rimliga gränser alltså) och då händer det att jag glömmer bort att andra kanske har det. Ok, lite lång/onödig kommentar haha men ville väl mest få in min syn på det hela.
Jag har inget problem med om nån kommer sent nån gång, däremot om samma person kommer sent precis hela tiden.
Självklart är det på sin plats att åtgärda ett problem som innebär att man kommer för sent gång på gång. En gång är ingen gång enligt mig, men sker det VARENDA gång man ska ses är det så otroligt störande för personen som är på plats i tid. En minut eller två bryr jag mig inte om, men när det blir fem, tio, femton, trettio minuter… och varenda gång dessutom. Då blir jag väldigt irriterad för det är hemskt tradigt att gå omkring och vänta på någon. Jag vet inte hur det är med andra, men jag planerar i alla fall mina dagar bl.a. efter vad jag och mina kamrater bestämt. Om någon t.ex. ska komma hem till mig går jag ju inte ut ur lägenheten eftersom jag inte vill att personen ska behöva vänta utanför min dörr. Jag vill kunna vara där och öppna precis när det ringer på. Om personen då är en timme sen blir det ju ett jävla trampande fram och tillbaka. Kanske har jag annat planerat också, så att jag inte har tid med en massa förseningar.
Därför framstår det som respektlöst att komma för sent gång på gång- bristande respekt för min tid och mitt liv. Sen förstår jag givetvis att folk i regel inte kommer sent av bristande respekt, men det kan ibland framstå som det. Speciellt då vissa inte ens verkar försöka ta tag i problemet. DET tycker jag är respektlöst på riktigt. Har man ett problem som går ut över andra bör man verkligen ta tag i det, oavsett det handlar om att ständigt komma för sent eller att säga taskiga saker till folk.
Däremot är det inte så jäkla lätt att fixa alla problem. Det kan ta tid. Personen som alltid kommer sent kanske verkligen jobbar på det, men om förseningarna orsakas av t.ex. social fobi eller liknande, så får man ju vara medveten om att social fobi kan vara jäkligt jobbigt att leva med samt bli av med. Det tar sin tid och vi får helt enkelt vänta ut den tiden, tycker jag. Så länge vi vet att personen verkligen jobbar för att minska de problem som svårigheterna ställer till med, kan personen ursäktas. Man kan störa sig på beteendet, men ha överseende med personens svårigheter ändå.