Ibland säger folk att ”sex är ett naturligt behov” för att försvara olika mäns sexuella övergrepp och övrigt gränsöverskridande beteende. Till exempel när en påpekar att det inte är en särskilt soft grej att gå omkring och ”ragga” på olika kvinnor genom att ge dem diverse komplimanger, ta på dem utan att kolla att det är okej innan och så vidare.
Ett behov som jag har i mitt liv är att kunna röra mig på olika platser utan att ständigt vara beredd på att olika män ska närma sig mig sexuellt på olika vis. Jag vill inte behöva gå in i ett rum och förhålla mig till hur olika män ser på mig, om det är någon som försöker göra något slags närmande och så vidare. Jag vill inte behöva till exempel vara avvisande mot en man jag talar med bara för att han inte ska tro att jag hyser något sexuellt eller romantiskt intresse.
Idag behöver jag ofta vara det, för många män betraktar mig först och främst som en könsvarelse som ska bedömas som kvinna, som föremål för heterosexuell praktik, snarare än som en människa. När jag placeras i detta fack som könsvarelse blir jag obekväm, jag blir självmedveten, och det tycker jag inte om. Många män börjar förvänta sig saker av en om en är alltför vänlig mot dem, och får de inte det klagar de över att de blivit ”friendzonade” eller blir i alla fall besvikna och vill inte ha någon relation alls längre, eftersom de inte etablerade en relation med en som människa utan som potentiellt föremål för sina heterosexuella praktiker. Detta gör att det är väldigt jobbigt att förhålla sig till många män. En känner ofta att en är skyldig dem saker, och en känner ofta att de inte värderar en som person utan som kvinna, vilket i sin tur gör att en agerar som kvinna gentemot dem.
Mitt behov att ses som en hel människa är också viktigt, viktigare än mäns behov av att ha sex. När män ger utlopp för sitt behov av att etablera sexuella kontakter blir jag obekväm, mitt handlingsutrymme begränsas, oavsett om det riktar sig emot mig eller någon annan. Att prioritera sitt eget ”behov av sex” framför andras behov av att kunna röra sig fritt och delta i olika sammanhang som människor och inte som könsvarelser är jävligt egoistiskt. Varför är det egentligen mäns behov av sex som anses stå högst i kurs, vara mest naturligt, och inte mitt och andra kvinnors behov av integritet och att slippa bli objektifierade.
Jamen herregud. Tänk om man fick vara en person nån gång.
Eller hur. Tänk om man kunde få lov att vara trevlig utan att riskera att bli anklagad för att ha ”lurat” en man som trodde att ”trevlig = liggpotential”.
Sedan finns det också män som tror att de måste dissa en på diverse otrevliga sätt om en är trevlig mot dem och de inte vill ligga med en. För det kan ju inte vara så att en kvinna är trevlig mot dem bara för att hon är trevlig mot folk, det måste ju handla om att hon ”bjuder ut sig”. Eller nåt.
Ja, bra fråga! Kan identifiera mig med ditt inlägg.
Det där med att något är ett ”naturligt behov” används ju ibland lite som det passar den som använder det. Det finns ju massor av naturliga behov som vi inte agerar på eller tillfredsställer var som helst och när som helst. Det är är ett naturligt behov att kissa, men vi gör det inte på allmän plats; det är ett naturligt behov att stilla sin hunger, men vi gör det inte genom att snappa åt oss bänkgrannens korv på fotbollsmatchen. Osv. Sättet att argumentera kan, tycker jag, jämföras med hur vissa talar om känslor; ”man kan inte rå för sina känslor” används för att legitimera att man beter sig som ett arsle när man är arg, ledsen, besviken etc. Man bara eeeh, nä, man kan inte rå för sina känslor, men sina beteenden rår man definitivt för, och att bete sig som ett arsle är – tadaa! – ett beteende.
Att känna sig som ett villebråd om en måste gå hem själv genom stan en lördagsnatt och passera grupper av ropande och tjoande män. Behöva hoppa över deras urinbäckar på trottoaren och titta rakt fram för att alla ska se att jag inte vill bli tilltalad, inte vill bli ropat till, inte vill få förslag. Och ändå kommer alltid någon sexistisk kommentar eller ett utrop i nacken när en ilar förbi så fort en bara kan. De är fem, jag är en, de ser att jag skyndar förbi men tycker ändå att de har rätt att trakassera. Min blick söker efter kvinnor i grupperingarna för att hitta säkrare ställen att passera, säkrare vägar att välja. På natten upphör alla regler och lagar för många män och de kan vråla högt, vingla fram på gatan och skrika könsord efter sexförslag efter främlingar. Saker de annars måste hålla in. Och all min glädje, att jag dansat och att jag vågat ta plats, allt det försvinner när jag ilar som en råtta för att kunna stänga dörren om mig hemma. Jag blir bara ett villebråd om jag nu trodde jag varit något mer.
Jag får ut så mycket av att läsa dina inlägg. De ger alltid en ny dimension, alltid någon eller några meningar som verkligen får mig att fundera, som sätter ord på tidigare funderingar jag haft eller som får mig att tänka nytt. Har du någonsin funderat på att skriva en bok? Binda ihop dina tankar till en enhet. Jag skulle springa och köpa den!!!
Skulle kunna varit jag som skrivit denna text, varje ord! Även slutorden till Fanny 🙂
Jag stressas av detta när jag är ute. Blir otrevlig mot alla för att inte ge sken av nått intresse och skapa förväntningar 🙁
ÅÅÅH JAG BLIR SÅ FRUSTRERAD FÖR JAG KÄNNER IGEN MIG SÅ JÄVLA VÄL I DETTA!!! Ditt inlägg inspirerade mig till att skriva ett eget om samma ämne 🙂
Systerskapskramar till dig!
http://musprutten.blogspot.se/2014/05/man-och-deras-javla-behov.html
Jäklar vad jag känner igen mig i detta!