Vad menar jag egentligen när jag säger att utseendehetsen är värre för kvinnor?
Givetvis finns det individuella skillnader (hur ofta ska man behöva påpeka det egentligen) och jag är säkert mindre utseendefixerad än många män. Däremot är utseendefixeringen i samhället som riktas på kvinnor större än den som riktas mot män.
Typ om man går på stan en helt vanlig dag så ser men flera gånger mer bilder på lättklädda, snygga tjejer än på motsvarande killar. Det är betydligt vanligare att kvinnliga politiker, forskare, journalister och så vidare bedöms efter hur de ser ut än att man gör det. Det är betydligt vanligare att kvinnor stöter på att de är fula som något slags argument för att de ska bli mindre tagna på allvar. Att som kvinna inte raka vissa delar av kroppen är en provokation, att som män göra detsamma ses kanske som osnyggt men knappast som ett statement.
Jag vet inte hur mycket jag ska behöver rada upp på frågan för att övertyga antifeministiska relativister. Det kan dock vara svårt att diskutera med någon som vägrar öppna sina ögon och betrakta sin omgivning på ett seriöst sätt.
Isobel Hadley-Kamptz sammanfattade ett par artiklar av Skepchick såhär häromdagen ”patriarkatet: vi har räknat på det”. Här är en av posterna, som tar upp vetenskapen bakom objektifiering av kvinnor. Läsvärt skepchick.se/2012/01/16/lite-objektifiering-skadar-val-ingen/
Den som anser att det är lika illa för män gällande utseendehets och objektifiering vet inte vad dom snackar om utan spelar uppenbarligen puckade bara för att. Dom ska en inte ta på minsta allvar för dom är just det – puckon.