Idag när vi satt i parken på kvällen så var en pappa där med sina två barn. Han hade med sig en stjärnkikare som de kollade i. Jag gick fram och frågade om det var något särskilt och han förklarad att tre planeter står på rad idag: Jorden, Venus och Jupiter. Sedan fick jag titta i hans kikare. Det påminde mig så mycket om min egen pappa för han brukade alltid ta fram stjärnkikaren när man kunde se planeter, en gång kunde jag till och med se ringarna på en (jupiter antar jag). Jag hade säkert en massa annat att tänka på då men det är en sån grej som jag minns från min barndom. Och jag tänker att det är viktigt, att det finns saker som man kan minnas.
Har ni nåt sånt där minne från er barndom som ni älskar? Något som betydde lite sådär extra mycket för er?
Det är väl Saturnus ringar man kan se tydligt från Jorden med en relativt enkel kikare. Apropå dessa planeter såg jag att Kant på 1700-talet utifrån Newtons fysik hävdade att det finns levande varelser på alla planeter, och att de är intelligentare ju längre från solen man kommer, så vi människor är bara medelmåttor jämfört med invånarna på Jupiter och Saturnus (Filosofisk tidskrift).
Gillar bilden så himla mycket, vill inte sluta titta på den!
Jag var en typisk ”pappas flicka” och kunde sitta i trappan hemma i timmar och vänta på att pappa skulle komma hem. Det är lojalitet det från ett småbarn. Kunde seriöst sitta i en 3timmar tills han kom hem och inte göra nånting under tiden. Jag visste ju att när han väl kom så skulle vi göra något roligt. Och ett av mina finaste minnen är att varje kväll brukade min pappa läsa olika saker för mig och min syster. Och då menar jag typ 95% av alla kvällar. Vet väl inte hur vanligt/ovanligt det är men fortfarande ett fint minne 🙂 Det är liksom de små sakerna man kommer ihåg och värdesätter mest, även om de större kan vara roliga också.