Ofta beskrivs fattigdom, sämre anställningstrygghet, miljöförstöring, krig, ökade klyftor i samhället och så vidare som misslyckanden. Det kan hända att det kan beskrivas som ett misslyckande för samhället i stort, men det behöver absolut inte vara ett misslyckande för politiken.
Jag tror inte på någon gigantisk konspiration, men jag tror att vissa intressen gynnas av att många människors hålls i en prekär situation och därmed förlorar reell möjlighet till inflytande över samhället eller möjlighet att tacka nej till arbeten som egentligen är alldeles för lågbetalda eller slitsamma. Vidare så kan både krig och miljöförstöring vara lukrativt för vissa grupper, även om det skadar samhället i stort.
Visst kan det förekomma misstag, utvecklingar som ingen velat skulle ske men som skedde ändå. Jag tror till exempel inte att någon ville att 9/11 skulle inträffa (utom de som låg bakom det då) eller att någon ville att vi skulle ställas inför problemet med global uppvärmning. Men man måste också kunna se hur olika intressen utnyttjar de ”misstag” som sker eller undviker att hindra utvecklingen för att de inte tjänar på det.
Jag tycker att det är naivt att anta att allt detta beror på misstag hos en välvillig men lite korkad maktelit. Människor måste sluta tro på misstag och istället börja fundera vem som har berikat sig på olika händelser eller som kunnat ha ett intresse i att hindra en samhällsutveckling som hade varit positiv för flertalet. Det är enligt mig oseriöst att använda ord som misstag eller misslyckande när man rapporterar om att borgerlig politik kastat människor in i olycka. Om det nu rörde sig om rena misstag, varför har den då inte reviderats?
Jag är helt övertygad om att vi skulle kunna ha ett många gånger bättre samhälle för flertalet om vi ville, men detta kräver att vi desillusionerar oss kring vad det är som är hindren. Så länge vi tänker att det bara rör sig om misstag så kommer vi misslyckas med att identifiera vari det verkliga motståndet ligger: i intressen som inte är våra egna.