Ganska ofta får jag frågor om vad jag tycker om att vissa personer tycker att jag är dum i huvudet, typ att det skrivs om mig på flashback eller att någon som jobbar för Politism tyckte min text om dem var dum eller liknande.
Jag undrar lite varför. Alltså, jag tänker att det borde vara ganska uppenbart att mitt främsta intresse inte är att hålla mig på god fot med folk? Det är klart att det är tråkigt om folk inte tycker som jag, men det är såklart något jag räknar med när jag försöker hålla mig kritisk till samhället.
Min inställning är att försöka tänka på detta så lite som möjligt. Jag har gjort mitt val i denna fråga, och jag tror inte att det är bra för mig att älta det så fort någon tycker illa om mig, det skulle bli jävligt mycket ältande.
Varför vill människor tvinga in mig i att tänka på det här egentligen? Vari ligger värdet? Jag antar att det handlar om att få mig att känna mig ensam och osäker. Men jag är inte osäker, jag har mina ideal som jag tror på och står för, och jag har många som gör det med mig. Sedan kan en såklart aldrig bli älskad av alla om en ska stå för någonting över huvud taget.
Att ständigt gå omkring och tänka på vad folk tycker och tänker om en är en form av självcensur som jag inte vill ägna mig åt. Mina ideal sträcker sig längre, går djupare, än att jag backar för att någon tycker att jag har fel. Mitt skrivande är politisk aktivism, inte någon jävla popularitetstävling.
Vissa av dina inlägg får jag bara lust att skriva ut och hänga upp på kylskåpet.
Sjukt sjukt sjukt bra!
Det är många år sedan jag började se det som ett egenvärde att inte bli omtyckt av personer som jag själv inte kan känna någon respekt för. För mig visar det att jag stått för något att människor som har en obehaglig syn på saker inte gillar mig 🙂
Jag tror visst att folk vill påpeka att de själva och många andra inte håller med dig i syfte att få sig att sluta väsnas. Detta för att det du säger skrämmer eller stör dem.
Men jag tror också att det finns en fascination över att du vågar säga saker som andra ogillar, eller som rent utav gör att andra ogillar dig som person. De allra flesta vågar inte göra så. De flesta gömmer sig bakom halvmesiga ickeåsikter i syfte att inte stöta sig med någon. Att då se någon som tydligt redogör för sina åsikter, även när de går på tvärs med vad många andra tycker, blir då en väldigt konstig upplevelse. Jag tror att en del frågor har sitt ursprung i denna förvåning. ”Fattar hon inte att folk blir arga och ogillar henne när hon säger så där?”. ”Gud vad pinsamt, hon säger ju precis vad hon tycker. Tänk om folk inte håller med henne!?”
Jag gillar folk som säger vad de tycker. Jag gillar till och med när han Greger as vad han tyckte (även om jag tycker att hans åsikter är vidriga och att han är en idiot för det samma). Det gör allt så mycket enklare när man slipper gissa. Dina åsikter håller jag med om ibland och inte ibland. Men jag får ofta ut någonting av att läsa dem.
Det gör mig glad att läsa det här. 🙂
Jag håller fullständigt med om detta inlägg. Det är inte meningen att en ska censurera sina åsikter för att få medhåll från ”vanligt folk”. Det måste finnas utrymme att konstatera uppenbara fel i samhället utan att bli attackerad. Om en försöker förklara både könsmaktsordning och en bra politik så är det viktigt att kunna få yttra sig för att det finns många som håller med. Varför ens läsa in blogg om en anser du har fel eller skriver på ett provocerande sätt? Jag tycker det är jätte bra att du som kvinna tar plats och säger ifrån, det stärker mig och min självkänsla! Bra Fanny I loooove you!