När du kom in i mig var det som att du slet mig från min barndom in i vuxenlivet i ett enda brutalt drag. Mina rötter blev våldsamt avslitna och jag hade ingenting att fästa mig i den nya marken med. Jag virrade runt i denna okända kalla värld, stumma kalla ansikten mötte mig överallt och plötsligt kändes det som att de förväntade sig någonting helt annat av mig än innan. Det var som att de visste, men egentligen vara det ju bara min egen insikt om mitt nyligen påbörjade kvinnoskap som spökade i deras tänka blick. Jag visste att de skulle komma att veta. Jag hade hört dem tala om min äldre syster, om andra kvinnor.
För dem var jag fortfarande ett barn, visserligen på väg att bli kvinna, men de visste inte att det redan fullbordats av vår köttets förening.
Och jag skämdes. Jag skämdes över denna kropp som du varit i. Som väckt ditt begär. Jag skämdes över att ha lockat fram detta vidriga ur dig. Att det var min kropp som var skyldig till din reaktion.
Och många gånger efter det har jag fått bära skulden för det män som du projicerat på. Min kropp, denna ofria kvinnokropp dömd till underkastelse. Deras blickar slutade vara deras ansvar när de brände mot min själva hud.