I detta samhälle finns det människor som anses oliggbara, alltså människor som inte anses vara aktuella för någons intima begär. För den som är intresserad av sådana aktiviteter är detta såklart väldigt tråkigt, och jag förstår att många män är ledsna över att de inte får ha sex. Att anses vara oliggbar är nog jobbigt vem det än drabbar, men det är skillnad på att anses oliggbar som kvinna och som man.
Att vara oliggbar som man kan absolut vara något en blir utsatt på grund av, men det gör inte att ens grundläggande människovärde försvinner. En oliggbar man kan fortfarande förverkliga sig själv på en mängd andra sätt, och kanske genom något av dem även förvärva egenskapen ”liggbar”. En oliggbar kvinna däremot är ingenting, hon exkluderas från samhället i stort. Om hon inte kan finnas till för män får hon inte finnas till över huvud taget.
Män som anses oliggbara brukar också kunna kräva rättigheter som könsvarelser, det vill säga att de kan mena på att de minsann visst förtjänar närhet. De kan säga att problemet inte är de själva utan att kvinnor (ja, jag utgår från en heterosexuell kontext) har fel preferenser eller prioriteringar. Att de ligger med fel snubbar. Tanken på att en kvinna skulle säga motsvarande ter sig absurd, jag har i alla fall aldrig hört något liknande. Det anses helt enkelt självklart att män väljer rätt när de väljer sina sexpartners, medan kvinnors val alltid kan ifrågasättas.
De män som klagar över att de inte får ligga med kvinnor som om det vore likvärdigt missar den högst avgörande detaljen att detta generellt handlar om deras eget begär, de vill ha något som de inte får och blir arga över det. För kvinnor förhåller det sig inte så; oavsett vilket intresse jag själv har i dessa aktiviteter så ska jag ändå pressas in i denna ram. Det är ingenting jag någonsin frågats om, det bara antas att detta är meningen med min existens.
Jag har noterat att när feminister ska misstänkliggöras är det ofta just deras liggbarhet som ifrågasätts. Att de inte får ligga, eller snarare att de inte anses vara liggbara, anses vara något som helt drar undan grunden för hela deras person, hela deras existens i detta samhälle. Mången gång har jag sett min egna eventuella liggbarhet eller brist på sådan diskuteras i helt orelaterade sammanhang. Trots att jag själv upprepade gånger tydliggjort att detta inte ligger i mitt intresse så fortsätter det att diskuteras.
För mig handlar feminism om rätten att ses som människa trots att en inte anses vara värd sexuell uppmärksamhet från män. Det är skillnad på att inte få ligga om en nu vill det och att hela ens värde ska bestämmas utifrån ens ”liggbarhet”, oavsett om en själv har något intresse i det. Ingen människa har någon ”rätt” till sex, men alla har rätten att ses som fullgoda människor oavsett deras eventuella liggbarhet.
Citat:
”Jag har noterat att när feminister ska misstänkliggöras är det ofta just deras liggbarhet som ifrågasätts. Att de inte får ligga, eller snarare att de inte anses vara liggbara, anses vara något som helt drar undan grunden för hela deras person, hela deras existens i detta samhälle. ”
Det är ju ett välkänt ”argument” och jag har faktiskt hört liknande i andra sammanhang också. Det är lite som när folk börjar ifrågasätta vissa andra genom att t ex säga, ”jaha.. så du har SÅ låg lön fortfarande trots din ålder och ditt jobb” (där då folk börjar misstänka en för att vara en stor latmask på sitt jobb OCH i största allmänhet i livet). Samma ologiska smörja där som sannolikt bygger på att man inte har något konkret alls att komma med egentligen förutom en illvilja att klanka ner på andra och döma dessa extremt fort.
Tänker att inte få ligga som man och kvinna är egentligen samma fenomen där könsidentiteten attackeras på den som inte får ligga. Kvinnan är för ful. Mannen mesigt omanlig. Båda är förminskande men stigmat ser annorlunda ut. En man ska ju ligga för att vara man. En kvinna värderas ofta i traditionella sammanhang högre som oskuld istället. För min egen del var det sjukt stigmatiserande att det dröjde så länge innan jag hade sex första gången. Det där att bli exkluderad som människa och man satt väldigt djupa sår i psyket som inte riktigt kunnat läkas.
Ifrågasätter inte att det kan vara stigmatiserande, min poäng var att oliggbarhet för män inte utesluter dem från att förverkliga sig själv på andra sätt.
Ja alltså… det antas alltid att kvinnors främsta mål i livet är att skaffa sig man/barn/familj, oavsett om de är karriärskvinnor, homosexuella, vad som helst, det antas alltid att detta är det främsta målet. Medan det för män antas vara ett, i och för sig viktigt, men dock bara ett, av flera mål.
Som exempel, en man i 30- 40-årsåldern som är singel och har varit det ett tag, brukar väldigt ofta få sin heterosexualitet ifrågasatt. Det vill säga frågan ställs av omgivningen, men jag hör den aldrig någonsin ställas om kvinnor i motsvarande ålder och sits. Då antas det istället att hon ”inte hittat den rätte”, ”var den som blev över” (undertext misslyckad och kanske rentutav oliggbar) och så vidare, det gäller även dem som legat med andra kvinnor sedan tonåren. En måste vara väldigt ute som homosexuell kvinna för att folk överhuvudtaget ska tro det och det är inte alltid ens det hjälper.
Det är ju det du själv var inne på; en man som inte får ligga, vare sig han själv vill det eller inte, får sin manlighet ifrågasatt, men inte sitt människovärde. Men en kvinna som inte får ligga, vare sig hon själv vill det eller inte, får hela sitt människovärde ifrågasatt, inte bara sin kvinnlighet.
Visst att det även finns dubbelmoral kring kvinnlig sexualitet som säger att en som kvinna inte ska ligga hur mycket som helst och med vem som helst, men en måste ändå vara eftertraktad för att anses värd något. Det handlar om att vårt samhälle ser på kvinnlig sexualitet som en handelsvara.
Har märkt bland mina vänner (heterosexuella) att vissa män är oliggbara i det förhållande de är i sedan många år. En kan ju ifrågasätta varför det blir så. Min teori är inte att det rör sig om att mannen är mesigt omanlig, det verkar inte så (i alla fall inte på mitt högst begränsade underlag). Det verkar snarare som att mannen är lite för omesigt manlig. Det kanske var kul och fräckt i början av förhållandet men efter ett tag verkar dessa kvinnor kräva något mer som dessa män inte verkar kunna ge dem. Männen ifråga är helt oförstående och tycker att det är konstigt att de inte ”får” sex. Eftersom kvinnor till viss del fått lära sig att de ”belönar” män med sex så fråntas dessa män sin belöning när kvinnorna inte får sina behov tillgodosedda. Ofta handlar dessa behov om ansvarsavlastning. Kvinnorna törstar inte främst efter att männen ska utföra fler saker utan snarare att de ska ta på sig mer ansvar vad gäller att komma ihåg saker och ”projektleda” familjen så kvinnan får mer mental frihet.
Detta inlägg kanske inte helt höll sig till ämnet du skrev om Fanny men jag bara spann vidare kring oliggbarhet och hur det kan te sig i längre förhållanden. Tilläggas bör också att min teori inte är jätteförankrad men trots allt verkar vara ett genomgående mönster bland många medelålders par som har- eller börjar tröttna i sina längre förhållanden.
Svara gärna vilka tankar du har kring detta.
Så bra skrivet! Mitt i prick. Är helt med dig i detta. En oliggbar kvinna är ett samhällets paria, punkt. För hen är en skamfläck. En skamfläck enligt individer liksom enligt det större sociologiska blickfånget.
Det finns inte nått håll att vända sig åt som oliggbar kvinna! Vilket däremot finns för oliggbara män. Det värsta av allt är att man inte ens kan säga vilket läger som skäms mest för den ”stackars” oliggbara kvinnan, patriarkala kvinnor eller män (ej begränsat till cisnorm. Detta är nog en bred företeelse för oliggbarahet grundar sig i universell sexism). Här ett par kännetecken på den oliggbara kvinnan: I. Sedd som abnormal. Onormal. II. Föraktad III. Misstänkligjord IV. Nekad den könstillhörighet hon faktiskt vill ha V. Förminskad (ur alla aspekter och alla sammanhang, mikro- och makro) VI. Och därmed berövad synen som framgångsrik. I en tid där framgångsrikhet föder mer framgångsrikhet i lika hög grad som förra och förrförra seklet.
…Jag tror att det på 1600-talet hade varit farligt att vara oliggbar – liksom det di facto var att vara alltför liggbar. Nått att brännas på bål för. Det är farligt att sticka ut som kvinna.
Det där stämmer nog väldigt bra.
Jag tror i alla fall att det är väldig skillnad mellan ”oliggbar kille” och ”oliggbar kille som också är oskuld längre upp i åldern”. Det förstnämnda som du säger är ingen större deal eftersom han kan tillåtas att mätas efter någonting annat. Är det däremot det andra så har det ingen betydelse om mannen så har doktorerat. Han är ändå en ”patetisk oskuld” och ”ickemänniska” ifall hans tillstånd är känt för omgivningen… tills dess att det ändras naturligtvis.
Tveklöst lider dessa män betydligt mycket mer av förnedringen än det faktum att det aldrig har klickat med någon tidigare.
Anledningen till att ”oliggbar kvinna” är så pass stigmatiserande är förmodligen på grund av den falska idén om att en som kvinna alltid kan få tag i någon man eftersom x-antal män ”alltid kommer ta steget fram och intressera sig”. Den som inte upplever detta och ändå inte får någon man måste ju enligt den logiken vara en sällsynt kass och oattraktiv människa.
Vet inte om det hör till diskussionen men jag har alltid blivit äcklad av termen ’sexuella behov’ när det avser könsumgänge snarare än typ onani. Nej du BEHÖVER inte ligga med någon, och någon BEHÖVER inte ställa upp! Det är inte mat, husrum och vatten vi snackar om här.
I extremt sällsynta fall, kanske i någon tråd på familjeliv, har jag sett någon kvinna ge uttryck för det: ”Män får faktiskt ställa upp, för jag BEHÖVER bla bla”, men generellt har kvinnor nästan alltid vett att inte uttrycka sådana åsikter offentligt. När det gäller män däremot är nätet tjockt med typer som är bittra över kvinnor som inte ställer upp. Fy fan!
Det finns väl inte ens någon politik här annat än, deal with it? Börjar vi leta rättviseaspekter till vem som får och inte får ligga i ett givet sammanhang så har vi bekräftat det som en fordring.
Slutligen. Jag tycker inte att någon har rätt att kalla vare sig individer eller grupper för oliggbara. Sådant snack är falskt och kränkande vem det än berör.
”Det där stämmer nog väldigt bra.
Jag tror i alla fall att det är väldig skillnad mellan ”oliggbar kille” och ”oliggbar kille som också är oskuld längre upp i åldern”. Det förstnämnda som du säger är ingen större deal eftersom han kan tillåtas att mätas efter någonting annat. Är det däremot det andra så har det ingen betydelse om mannen så har doktorerat. Han är ändå en ”patetisk oskuld” och ”ickemänniska” ifall hans tillstånd är känt för omgivningen… tills dess att det ändras naturligtvis.”
Kan vittna om detta kort från Mina egna erfarenheter!
Jag förlorade oskulden (jag hatar det ordet) relativt sent och jag minns mycket väl de något skumma blickar och små ”snikna kommentarer” jag fick utav SPECIELLT andra män i och kring min egen ålder när ämnet kom på tal.. jag kan faktiskt inte minnas att någon kvinna reagerade på det alls när jag nämnde det! Det ledde dock inte till någon ”panik” i formen utav grupptryck för mig för jag är (mer eller mindre) immun mot grupptryck MEN det var ju för fasen enligt vad jag upplevde det som kränkande mot mig som individ främst! På den tiden hade jag inte heller någon insikt i att jag tillhörde det grå asexuella spektrumet men det var ju en stor anledning till varför jag förlorade min ”sk oskuld” relativt sent då.
Angående ”oskuld” som ”koncept”/ord då som jag och ett ex diskuterade ingående. Vi hade ganska lustigt åt det för vi kunde dra till med följande för andra att vi inte haft haft sex (när dom misstänkte det) men var ”mentalt nyknullade” (efter några timmars intimt icke-sexuellt mysande).
Haha! Vad lustigt.
Jag har haft EXAKT samma upplevelse, i detalj.
Det stämmer helt och hållet att det nästan enbart är män som jävlas med en. Själv hade jag förberett en del elaka motrepliker till de tjejkompisar som jag tänkte avslöja det för. Det visade sig att det inte alls behövdes. Jag fick använda dem på killar istället. De blir inte speciellt glada när man bryter med deras regel:
antal partners^5 + antal ligg / debutålder = status
Då trivialiserar du ju deras erövringar som de mödosamt har byggt identitet kring. 😀
Jag skojar lite men det stämmer. Jag mötte hotfullhet när de upptäckte att de inte kunde få mig att krypa ihop till en skamsen boll.