Ofta stöter man på ett argument som lyder ungefär såhär: ”vänster/socialister tycker att de är bättre på att bestämma över andra än vad folk är på att fatta egna beslut över sina egna liv”. Detta argument placerar jag in i facket vulgoargumentation, för det är en typ av påstående som upprepas av en viss grupp nästan mer som ett mantra än att innehålla någon slags substans.
Detta påstående helt enkelt ofta osant. Väldigt många på vänsterkanten är antiauktoritära eller frihetliga, alltså vill att människor ska ha mer makt över sina egna liv. Jag sällar mig själv till denna skara. För mig är det väldigt viktigt att personer själva har makt att utforma sina liv, men jag har en annan syn på frihet och ofrihet än vad andra har. För mig spelar formella friheter ingen roll om de inte kan komma i bruk för alla grupper i samhället. Om vissa, såsom kvinnor, invandrare, underklass och så vidare är uteslutna från detta så tycker inte jag att man kan tala om någon verklig frihet i samhället.
Hela mitt politiska perspektiv bygger på analys av makt. Jag anser att man, för att skapa ett verkligt fritt samhälle, måste bryta ner olika former av makt som människor har över varandra och återföra så mycket som möjligt av makten till individen. Jag tror inte att detta kan göras genom typiskt liberala lösningar såsom mindre skatt, mindre trygghetssystem och så vidare, utan tror att vi måste skapa ett samhälle där gemene man har ett högre personligt inflytande i sin faktiska vardag. Detta tror jag kräver en omfattande omfördelningspolitik, trygghetssystem i form av medborgarlön, möjligheter för alla att studera, få sjukvård, jämlikhet och jämställdhet.
För att ta ett exempel så spelar det ganska liten roll om man har yttrandefrihet om man inte har tiden att sätta sig in i saker och uttala sig, det spelar ingen roll om man har en formell frihet för att organisera sig om arbetsköparen har rätt att säga upp den som organiserar sig fackligt och så vidare. Då blir friheterna bara något teoretiskt i individens förhållande till staten, inte något som faktiskt finns och verkar för flertalet.
Det är enkelt att begränsa sig till vad staten får och inte får göra mot medborgare,men för att garantera verklig frihet så räcker det inte med att staten inte går in och aktivt förstör, utan möjligheten att utnyttja ens rättigheter måste också kunna garanteras. Dels direkt, genom att förbjuda företag att avskeda folk för att de skapar en fackförening, men också indirekt, genom att ha ett trygghetssystem och en lagstiftning som gör att folk har tid, möjlighet och ork att utnyttja dessa rättigheter.
Vidare så tycker jag att samhället ska ta ansvar för vissa saker gemensamt,som till exempelmiljön. Ja, detta innebär såklart att vissa inte kan köpa vilka saker som helst eller att vissa företag fråntas möjligheten att göra vissa miljöfarliga saker. Detta kan man se som ett förmynderi, men faktum är att resultaten annars är att alla kommer att få ta smällen från att vissa har valt att förstöra jorden, och vad är det om inte att begränsa människors frihet?
Man kan såklart tycka att jag har fel, men den där typen av vulgoargumentation om att alla socialister tycker att staten ska styra individens livsval i detalj betackar jag mig för. På många områden är styrning nödvändig för att hindra en annan ofrihet eller förtryck eller för att hantera gemensamma utmaningar. Det betyder inte att man vill styra saker för sakens skull, jag är såklart helt emot onödig lagstiftning och förmynderi som givetvis förekommer, men jag tycker också att viss styrning är nödvändig för att skapa ett samhället där människor är och förblir så fria som möjligt i praktiken.
Det finns lagligt skydd för facklig verksamhet på arbetsplatsen, men det finns förstås också företag som försöker kringgå det.
http://www.notisum.se/pub/Doc.aspx?url=/rnp/sls/lag/19740358.htm
Ja, det känner jag till. Nu har dock bemanningsföretag varit lagliga sedan en tid tillbaka vilket leder till en urholkning av de fackliga rättigheterna.
Här två citat från ett inlägg den kanske mest kända och populäraste vänsterfeministiska bloggaren i Sverige. Det handlar om kvoterad föräldraförsäkring och sexköpslagen, två frihetsinskränkande lagförslag som har massivt stöd bland vänsterfeminister och särskilt då den politiska grenen F!
”Jag är givetvis för en individualiserad föräldraförsäkring. Nej, svenska folket kan inte bestämma själva för då kör de i gamla spår. Det som är bekvämt. Det som funkar. Det de är vana vid.”
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/june/sjalvklart-handlar-det-om-socialisering-kultur-och-normer.html
”Och det där fria valet som prostitution skulle innebära är inte så fritt som man kan tro. Människor är sina erfarenheter och varje hora har en ryggsäck full med skit. Den lyckliga horan är lycklig för att hon äntligen, efter ett liv av maktlöshet, funnit ett sätt att ta kontroll över sitt liv och sin kropp. På det enda sätt hon vet hur. På det enda sätt hon tror hon kan. ”
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2011/july/manniskor-som-forsvarar-prostitution-med-hanv.html
Det är fan ingen vulgoargumentation att påstå att såna här människor anser sig själva vara bättre lämpade att bestämma över andra människors livsval än människorna själva. Det är fakta tyvärr…
Jo, för du är ju helt oförmögen att se varför hon vill ha vissa regler och vad det kan leda till. Det är ju inte en fråga om att bestämma rätt och slätt, utan mycket mer. Med detta inte sagt att jag håller med Ld om allt.
Oavsett vad syftet med lagarna är så motiverar hon dom med argumentet med att vuxna människor själva inte vet sitt eget bästa och därmed inte är kapabla att fatta egna beslut utan det måste överlåtas till andra, dvs en ”upplyst” elit som Lady Dahmer säkert själv anser att hon tillhör.
Just den arroganta attityd som många inom den socialistiska vänstern har och som du påstår bara är en myt.
Nja, motivationen är väl snarare att jämställdhet är viktigt. Sedan så tror hon inte på människors egna förmåga att nå det målet.
Precis, människor envisas med att göra fel livsval. Upplysta människor som Lady Dahmer får då göra valen åt dom istället. Annars blir ju resultatet hemskt nog inte som Lady Dahmer och hennes meningsfränder vill.
Sen skulle jag själv tycka att det är märkligt att se jämställdhet som lika utfall (dvs 50/50) istället för lika regler och möjligheter.
Att det går igenom bygger såklart på att folk demokratiskt beslutar sig för att stödja den agendan, ld vill knappast införa diktatur. Redan idag styrs våra liv extrem mkt av politiska beslut, tkr du allt sådant ska upphöra?
Jo jag vet att våra liv till stor del regleras av politiska beslut och lagar. Skillnaden mellan dig och mig är att jag vill att de ska bli färre och inte fler.
Som närdå?
”motivationen är väl snarare att jämställdhet är viktigt”
Det är väl vad hon vill uppnå med lagarna ja, men varför hon anser det ok att staten går in och bestämmer över människors egna val motiverar hon med argumentet att vuxna människor inte är kapabla att förstå sitt eget bästa. Läs hennes inlägg en gång till, det är så tydligt att man inte behöver påpeka det ens en gång.
Min poäng var att det inte handlar om bestämmande för bestämmandets skull, vilket det inte gör.
Min poäng är att hon oavsett vilket inte anser vuxna människor vara kapabla att göra sina egna livsval.
Det är inget vulgoaegument. Poängen med socialism är just att staten anser sig veta bättre än individerna själva. Sedan är det empiriskt faktum att ju mer socialistiskt ett samhälle är desto ofriare är de. Man ser det även i ditt svar ovan, att det finns anledning till att begränsa folket möjligheter till fritt val och för en socialist är det alltid lätt att hitta anledningar till detta och därmed berättiga inskränkningar i folks frihet. Kontentan är att för en socialist väger folket vilja lätt mot statens vilja.
När socialister talar om frihet är det inte riktig frihet som man vill ha utan frihet inom vissa mindre givna ramar. Man får exempelvis inte bestämma över sin egen inkomst, man har inte rätt att bestämma över sin egen egendom osv.
Nå, det beror väl på vad man menar med ”frihet”. Om det är frihet i praktiken för flertalet som åsyftas så är det ju schysst med trygghetssystem etc.
Mja, det beror på definitionen av frihet. Sverige under Palmeåren är väl annars ett exempel på ett land där den privata ekonomiska friheten var jämförelsevis begränsad, men yttrandefrihet, tryckfrihet, rösträtt och den sortens personliga friheter/rättigheter var på samma nivå som/bättre än andra länder i Västblocket.
Ifall frihet definieras endast som rätten att tillskansa sig kapital/makt på andras bekostnad har jag svårt att se något särskilt värde i den, ärligt talat.
Men herregud UPPENBARLIGEN handlar detta om distinktionen mellan så kallad positiv och negativ frihet och tillhör man olika ideologier går det liksom inte att övertyga den andre om vad som är ”rätt” frihet. Och jag undrar till de här som förespråkar negativ frihet, är ni emot alla former av skatt? Det är ju att tvinga människor, eller hur?
Pelle förefaller oförmögen att begripa att även hans definition av frihet/tvång etc är ideologiskt betingade.
Jag håller inte med om att alla former av skatt är tvång (iallafall inte ur negativ rättighet-synpunkt). Antag t.ex. att ett gäng byggnadsarbetare krävde att jag skulle betala skatt, och om jag inte gjorde det så skulle de placera en jättestor betongkloss framtför min lägenhetsdörr, så jag inte kunde komma in. (Låt oss vidare anta att de äger hyreshuset där jag bor, eller att hyresvärden inte har något emot deras agerande). Då har inte någon av mina negativa rättigheter kränkts, och alltså är jag inte ”tvungen” att betala skatt.
Nu kanske vän av ordning vill påtala att jag visst ät ”tvungen” att betala den där skatten, eftersom jag i praktiken ju måste ha någonstans att bo. Men då är vi ju inne på positiva rättigheter.
Så alla former av skatt är inte tvång. Däremot är alla former av skatt som tillämpas idag tvång, och borde därmed bytas ut mot skatter av ovanstående typ.
Men i fallet med byggarbetarna, är det inte snarare så att de i de kräver en avgift för att utföra sitt jobb? Lite som att man är tvungen att betala en avgift till bostadsrättsföreningen om man vill bo där. Hur ser du att detta skulle fungera när det gäller t.ex. vårdmöjligheter?
Medborgarlön, offentligfinansierad sjukvård och utbildning och förbud mot företag att avskeda folk som försöker bilda fackföreningar, ter sig oneklingen önskvärda i dagens värld, för ingen vill ju svälta, blir sjuk, vara outbildad, eller få sparken.
Men varför behövs dessa statliga lösningar för att folk ska slippa svälta, vara sjuka, vara outbildade eller få sparken? Duger det verklgen att bara konstatera att idag så sysslar staten med sådant? Bör man inte gå till botten med frågan? Det tycker jag att man bör göra, och min oundvikliga slutsats är att det är staten som bär skulden till var och en av dessa problem (genom att berika ett fåtal som alla andra blir beroende av, och sedan sälja ”lösningar” till detta).
Sedan vill jag påtala skillnaden mellan ”stat” och ”offentligt”. En ”stat” är den organisation som anses ha legitim rätt att bruka våld, medan ”offentligt” bara betyder att folk betalar tillsammans. Folk kan betala saker tillsammans även om de inte tvingas med våld, och om de gör det så behövs ingen stat, och ej heller kan någon klaga på att någon styr över någon annan. Och även om man tvivlar på att folk skulle ge bort en massa pengar av fri vilja, så måste man inte skicka just polisen på skattesmitar, utan det skulle gå lika bra att skicka facket på dem (dvs, den som inte betalar skatt blir försatt i blockad och får inga leveranser etc).
Det är absolut en legitim diskussion att ta på den nivån du anför,men det är knappast det som dessa personer försöker göra. Du har ju hög nivå på dina resonemang, varför det är roligt och givande att läsa dina invändningar fast vi ställer oss på väldigt olika sidor politiskt.
Det är trevligt att höra att det är roligt och givande att läsa mina invändningar. Jag tycker likaledes att det är roligt och givande att läsa dina bloggposter.
Jag håller med om att du håller en bra nivå! Det handlar ju inte, som vissa tycks vilja tro, att man inte vill ta del av och diskutera åsikter som motstrider ens egna, det handlar om att man inte får ut något av att tjafsa med puckon.