Om att förfasa sig över sexism.

En skulle kunna säga att det har blivit lite inne bland feminister det här med att lägga upp en massa bilder på sexistisk American Apparel-reklam, eller annan reklam, i sociala medier och förfasas över så hemskt och sexistisk den är. Ofta är det helt utan djupare analys, utan bara ett gäng bilder och nån högst begränsad text om att det är förskräckligt. Kan ni snälla lägga ner med detta, eller i alla fall göra det med aningen mer omtanke.

Såhär: när ni lägger upp dessa bilder så utnyttjar ni kvinnorna på bilden för att föra fram ett budskap. Ni objektifierar dubbelt. Det kan vara nödvändigt ibland, men ni måste tänka på i vilka situationer ni gör det. Det kanske är nödvändigt om en sätter ihop en utredande text om hur sexism i reklam fungerar och en vill ha med exempel för att illustrera, det kanske är lite mindre viktigt om det enda en gör är att lägga upp och sprida en massa bilder för att kunna skriva typ ”gud vad hemskt”. I det senare fallet tycker jag att nackdelarna överväger nyttan av det hela. Ja, det är viktigt att uppmärksamma sexism, men inte så viktigt att en ska bidra till objektifieringen av de faktiska kvinnorna på bilden.

Ibland sägs det att det är viktigt att påminna om detta igen och igen, för att det är så lätt att glömma den sexismen. Jag tror inte att det tar oss framåt att gång på gång slentrianmässigt visa upp den sexistiska reklamen. Jag tror inte att det hjälper människor att förstå något nytt att för hundrade gången visa upp en bild på en underårig kvinna som kollar undergivet in i kameran med särade ben och skriver ”usch och fy så hemskt med sexism”. Jag tror snarare att det tar bort fokus från andra frågor, när allting handlar om att förfasa sig över sexistisk reklam.

Ibland, eller ganska ofta, får jag intrycket av att det mest handlar om att samlas kring något och just förfasa sig. Att kunna fördöma saker och ting tillsammans och därmed skapa ett vi och ett dem, vi vettiga feminister som är emot sexistisk reklam och Sexisterna som inte är det. Att gång på gång ta ställning i en fråga som är så platt och så enkel för att finna samhörighet och strunta i att hantera frågor där en måste lyfta blicken och också ifrågasätta sin egen roll. Det är helt enkelt jävligt bekvämt för de flesta att vara emot sexistisk reklam. Mycket bekvämare än att skärskåda relationer eller förstå villkoren för den kvinnliga arbetarklassen både globalt och nationellt.

Vissa menar att det är förminskande emot dem som kanske är nya och inte pallar ”svåra” saker. För det första handlar det inte om att vara ”svår” eller inte utan om att inte använda andra kvinnor som projektionsyta för sin egna upplysthet, om att inte syssla med menlös positionering. Det går utmärkt att undvika detta utan att vara något slags geni/akademiker. Dessutom är det nästan alltid just privilegierade kvinnor som fokuserar på detta, alltså människor som mer än andra faktiskt har fått möjlighet att fördjupa sig. Så att det skulle handla om låg bildningsnivå eller något köper jag inte alls.

Snälla, sluta använda dessa kvinnor som projektionsyta för er egen upplysthet. Det blir bara ett dubbelt förtryck. Jag lovar, du kan skriva om sexistisk reklam och feminism utan att använda dessa bilder. Ja, chockeffekten kanske blir mindre och klicken färre, men är det verkligen bra att bygga sitt val av metod på vad som drar mest ytlig uppmärksamhet till sig? Det spelar ju ingen roll om du ändå inte får något nytt sagt.