Fick den här kommentaren angående 50 Shades of Gray och att ha olika former av experimentellt sex, och hur även det kan vara någonting som en känner sig pressad till på grund av patriarkala strukturer.
Har en väldigt jobbig relation till mig själv i och med att mitt ex var den typen av man som tjatade till sig sex. Har nu i efterhand tänkt på hur mycket man har pressats till för ”men du vet ju inte om du kommer gilla det om du aldrig har prövat” eller ”men vad tråkig du är” eller ”det är ingen big deal, ALLA gör det!” och det värsta av alla ”Men du kan väl testa det en gång i alla fall och om du inte gillar det så gör vi det aldrig mer”. När man sedan har gjort det är skadan redan skedd liksom, man har redan kuvats till att göra något man inte var intresserad av och då har liksom en spärr släppt och självskadandet har redan börjat, på samma sätt så får man höra typ ”men du klarade ju av det förra gången, vad är annorlunda den här gången?” och då är man ju helt fast, det går inte ta sig ur den argumentationen och man bara dras in djupare och djupare!
Och för att göra det värre så har jag så sjukt många ”sexpositiva” kvinnor i min närhet som inte tycker man ska skamma andras sexualitet, men som själva gärna basunerar ut hur tråkiga ”oäventyrliga” kvinnor (för ja, de skuldbelägger bara andra kvinnor, män som bara gillar missionären får gå fria utan några pekpinnar om hur tråkiga de är) är som bara har kuken-i-fittan sex och vilka moralister de är och så vidare. Jag förstår liksom inte hur folk på allvar kan tro att det finns någon slags ”fri sexualitet” i ett patriarkat, ingen är ju fri från normer och förtryck, så varför skulle vi vara det ”mellan lakanen”?
Ritade denna bild:
Jag har själv både påverkats av och uttryckt den här typen av värderingar kring sex. Typ att en minsann ska ”pröva” det ena och det andra för annars kan en inte veta hur det känns. Att detta ”prövande” alltid ska ske på mannens initiativ och att det alltid är jag som kvinna som måste ”offra” mig på olika sätt.
Att vara en kvinna som ”ställer upp”på olika saker ger status. Och att ”ställa upp” är ju att ”samtycka” i någon mening. Frågan är ju på vilka premisser detta ”samtycke” äger rum. Det handlar ju en en situation där en som kvinna vill ha mäns godkännande och bekräftelse och att en på grund av detta gör saker en kanske inte hade velat annars.
Kanske vill en vara en ”skön tjej”:
Att vara en Skön tjej innebär att jag är en åtråvärd, klipsk och rolig kvinna som gillar fotboll, poker, snuskiga skämt och rapningar, som spelar tv-spel, dricker billig öl, gillar trekanter och analsex och stoppar i sig hamburgare och hot dogs som om hon kan äta hur mycket som helst, samtidigt som hon är en nätt storlek 34, för Sköna tjejer är framförallt heta. Heta och förstående. Sköna tjejer blir aldrig arga; de ler bara en smula på ett sorgset, kärleksfullt sätt och låter männen göra vad de vill. Fortsätt bara, pissa på mig, jag bryr mig inte, jag är en Skön tjej.
Att som kvinna värna sina gränser är ju såklart besvärligt för män. Men de vill inte heller att det ska vara alltför uppenbart att en ”ställer upp”, utan det måste paketeras i ”skön tjej”-förpackningen. Det måste handlar om att vilja ”testa nya saker” och så vidare. Det måste handla om att lära sig uppskatta, eller i alla fall låtsas uppskatta, att män gör lite som de vill med ens kropp.
Det finns en slags idé om den frigjorda kvinnan som är en kvinna som verkligen tycker om att ha heterosex, och gärna utanför normen. Detta ideal hyllas av feminister, kvinnan som ”vet vad hon vill” (att ha sex med män) och inte skäms för det. Hon ska inte blanda in några känslor och förväntningar i det hela utan helt enkelt bara tycka om att knulla. Men om en däremot uttrycker att en absolut inte vill ha sex, eller att en inte vill ha sex på det sättet, eller att en inte vill ha sex med män, då är det plötsligt inte så fint att ”veta vad en vill” längre. Kanske ”respekteras” det men det hyllas knappast som frigjort.
Att andra kvinnor bidrar till detta r inte så konstigt, de vill väl själva framstå som frigjorde och enkla att ha att göra med.
Fy fan vad arg jag blir när jag börjar tänka på vad tjejer förväntas ställa upp på. Jag har faktiskt svårt att tro att det finns någon kvinna som njuter av att få en kuk uppkörd i röven. Vi är inte anatomiskt byggda för det och det har väl inget med moral att göra?
Håller helt med om att det är helt sjukt att tjejer förväntas ställa upp på sådant och att vi inte tillåts ha sex på våra egna premisser. Att män pressar en till att ställa upp på sexuella aktiviteter är vidrigt. Samtidigt tycker jag också det blir problematiskt att skuldbelägga en viss typ av sexuella preferenser. Kan lova att det finns tjejer som tycker om analsex, jag är en av dem. Jag är helt på det klara med att min sexualitet och mina preferenser antagligen har formats av det faktum att jag lever ett patriarkat, och jag kan absolut se det problematiska i det, men det är väldigt svårt för mig att ändra på. Självklart är det väldigt problematiskt att det blir ett slags ideal att en som tjej ska vara ”frigjord” och ”ställa upp” på allt. Men det där är dubbelt, för det finns också ett skuldbeläggande av tjejer som tänder på den typen av saker, tex analsex. Enligt rådande ideal är det jättebra med tjejer som tycker om att testa lite kinky grejer, men tar en som tjej för mycket initiativ till sådant skuldbeläggs en istället. Har själv känt en del skam, något som bara gjort det ännu svårare för mig att uttrycka mina egna önskemål i sexuella sammanhang. När jag väl haft den typ av sex som jag njuter mest av har det därför oftast varit på killens initiativ, vilket såklart är ett stort problem för mig då det ändå blir mest på killens villkor, när han känner för det. Att få höra saker som att ingen tjej borde gilla att få något ”uppkört i röven” ökar såklart skuldbeläggandet på de som faktiskt gör det, även om jag inte tror att det var din avsikt.
Skulle gärna vilja utveckla mitt resonemang kring det du tar upp här, får jag ha med din kommentar i ett inlägg?
Ja, absolut.
Hej Anna, ber verkligen om ursäkt! Jag har tidigare funderat en del kring detta med analsex och googlat runt för att se om det verkligen kunde finnas någon kvinna som njöt av det. Det enda jag hittade var en massa tjejer som ställde upp för att killen ville och som undrade om det var något fel på dem eftersom de fick så ont. Därav drog jag slutsatsen att det måste vara en patriarkal myt att kvinnor kan tycka om det. Om det känns bra för dig ser jag inget fel i det. Som sagt: förlåt!
maria: Jag måste bara säga att jag tycker att det är fint av dig att be om ursäkt men att det inte är konstigt alls, att du drog slutsatsen att det är en patriarkal myt att kvinnor gillar att bli analt penetrerade.
Statistik visar att majoriteten av kvinnor finner anal penetration obehagligt att bli utsatt för, många kvinnor vittnar om detsamma och få kvinnor tillfredsställer sig själva vid onani genom att föra upp saker i anus.
Ingen fara Maria! Mycket möjligt att det är sant som noboytoy skriver att majoriteten av kvinnor tycker att anal stimulans är obehagligt. Ett av de stor problemen är ju att män anser sig ha rätt till kvinnors kroppar och använder sig av tjat och påtryckningar för att få det de vill, och att de förväntningar som finns på kvinnor gör det svårt att säga nej. Sex som sker efter tjat är troligtvis obehagligt oavsett vilken typ av sex det rör sig om, och kan såklart vara ännu värre om det dessutom gör fysiskt ont. Jag uppfattar det också som att just analsex är något många kvinnor pressas till, och kan därför även se en poäng i att belysa att många kvinnor tycker att det är smärtsamt och inte får ut något av det.
Spyr över min tidigare ”skön tjej”-livsstil..! En blir bara utnyttjad och får ändå aldrig va med på samma vilkor som män (vilket ialla fall var min delutional ide om var det skulle leda). Vill gärna vara sex positiv men de går ju inte, en blir ju bara intryckt i nya boxar! Är mycket luckligare som den sex negativa med en fuck that attityd till att ”testa nya saker”! Om det känns avtändande att tänka på så kommer det knappast att kännas ok när nån gör det mot ens vilja.
tack för det här inlägget, detta är något jag verkligen saknat inom feminismen. pressen på att en alltid ska vilja ha sex och uttrycka sig VIA heterosex blir så jävla tung ibland, särskilt när den kmr ifrån ens så kallade medsystrar…
(Det känns som att vara sexuell så ofta blandas ihop med att vilja ha sex med män. En kan ju vara dyngkåt dagarna i ända och ändå inte vilja ha sex med en man, kanske vill en hellre ha sex med sig själv!)
Alltså, ja! (Okej, så känner jag inför det mesta du skriver.)
Statusen i att vara en kvinna som inte bara ställer upp utan själv är positiv och kanske också tar initiativet till det ena och det andra känns igen. Tror att det är detta i kombination med den vanliga skörden av snubbar som gått över ens gränser och tjatat osv. som jag råkat ut för som är en stor bidragande orsak till att min sexlust i princip varit nerstängd det senaste året. Fysiskt är det inget problem, men det sitter en mental spärr som gör att sex känns äckligt, smutsigt, jobbigt, onödigt och pressande. Det har blivit ytterst lite sex sen förra våren, trots fast partner hela tiden. När jag orkar ska jag försöka nysta upp den här undantryckta skiten men till dess så är ett sexlöst liv rätt trevligt faktiskt.
Anyway, du är så sjukt träffande och jag uppskattar verkligen dina texter. Fortsätt med det 🙂
Just nu som singel kan jag gå så långt att det inte känns värt det att ha sex överhuvudtaget (med någon annan) även om lusten förstås finns, och det är alldeles underbart på något vis att kunna bestämma sig för det och slippa göra det där en ”borde” göra. Men kanske har jag en relation med någon stackare i framtiden haha.
Det är farligt att vara i ett förhållande, behöva gå med på saker en inte vill bara för att ”underhålla relationen”, slippa tjafs och behålla partnern. Jag menar eftersom de flesta förhållanden inte verkar bygga på respekt, hänsyn och frihet.
Det är väldigt vanligt att ”sexpositiva” kvinnor/feminister blir provocerade av kvinnor som säger sig inte vilja ställa upp på heterosex med män och på de manliga villkor som råder i detta sex.
De skuldbelägger kvinnor som inte ”vågar njuta”, ”inte vågar säga ifrån”, ”inte vågar ta för sig”, ”inte vågar prova nytt” och utmålar dem som ”sexfientliga” och som för att ha dålig koll på sin egen kropp och sexualitet.
De sprider också den patriarkala vanföreställningen, att kvinnor som inte gillar heterosex måste ha råkat ut för ”trauman” och att det helt enkelt måste vara något psykiskt och/eller fysiskt fel på kvinnor som inte gillar att ha sex med män. De skuldbelägger också alla kvinnor som inte får orgasm vid penetrationssex, utan att klitoris stimuleras (dvs de allra flesta kvinnor).
Det faktum att väldigt, väldigt, VÄLDIGT många kvinnor aldrig får ut någonting av heterosexet och i många fall bara ser det som en vidrig och ganska äcklande ”plikt”, ignoreras fullständigt och felet, menar ”sexpositiva”, ligger inte i HUR heterosex praktiseras, utan hos kvinnorna själva.
Det spelar ingen roll hur gärna sexpositiva än vill utmåla sex med män, som någonting härligt och positivt för alla kvinnor – det är helt enkelt inte sant. Det har aldrig varit sant – hela vår historia visar att kvinnor alltid har haft ett ganska stort ointresse för att involvera sig sexuellt med män. Det visste forskarna redan på 1800-talet. Då kallades det kvinnors ”köns-kyla” och även på den tiden försökte män göra denna ”könskyla” till ett kvinnoproblem. Det var kvinnorna och den kvinnliga sexualiteten det var fel på, när den inte passade den manliga som ”hand i handske”, hävdade män.
Jag betvivlar inte att det finns kvinnor som kan njuta av penetrationssex, vilket heterosex i 99% av fallen går ut, att det finns kvinnor som kan få orgasm vid varje så kallat penetrationssamlag, men det är inte särskilt vanligt, trots att detta sprids som en sanning och självklarhet.
Som feminist, förstår jag inte alls varför sexpositiva feminister är så måna om att pressa kvinnor till att ha sex med män, i alla dess möjliga och omöjliga former? Om jag hade haft en dotter så hade jag månat om att ge henne en rättvisande bild av heterosex, manlig och kvinnlig sexualitet samt höjt ett varningens finger, för både de psykiska och fysiska skador/besvär/sjukdomar som kvinnor som har sex med män, ofta drabbas av.
Min poäng här, är alltså att de kvinnor som påstår att de blir sexuellt tillfredsställda av och gillar traditionellt heterosex, skall givetvis fortsätta ha sex med män. Det jag vänder mig emot är deras, mäns och hela samhällets skuldbeläggande av alla de kvinnor som aldrig/sällan får sin sexualitet tillfredsställd när de har sex med män eller rent av äcklas av den manliga sexualiteten samt den manliga, patriarkala vanföreställningen om att dessa kvinnor därför måste vara lesbiska.
Men alltså hur svårt är det att bara be folk att dra åt helvete?
Man MÅSTE lära sig att säga ifrån i den här världen, speciellt som tjej. Vill någon göra något du inte vill, synd. Vill din pojk eller flickvän testa något du inte vill och inte slutar tjata, då respekterar de dig inte, gör slut. Du behöver inte en sån människa i ditt liv.
Talar din familj eller dina vänner skit som du tar illa upp på, säg ifrån. Sätt ner foten och säg ”jag gillar det här, alla är inte lika, håll käften”. Är de bra familj och vänner så ber de om ursäkt, och förstår att du blir upprörd.
Som kvinna och överlevare av våldtäkter samt misshandel så MÅSTE man säga ifrån. INGEN ska trampa på dig! Du är DIN och ingen annans! VAD ÄN alla andra och samhället säger! De vet fan inget! Du är du och du ska leva med dig själv i ditt liv, lev som det! Du är inget offer, du har kanske gjort felaktiga beslut i ditt liv, men du är ingens offer! Du är stark och du ska våga vara bäst i ditt liv, och ingen jävel ska tro att de ska kunna sätta sig på dig! .. Det är väl vad jag säger till mig själv varje dag, och det har funkat riktigt bra.
Har sen dess fått ett bra sexliv (som inte bara är på någon annans villkor), hittat en vettig kille som inte försöker styra mig, kunnat skaffa familj och slutat hata mig själv och se mig själv som ett offer i ett orättvist samhälle. Orättvisa slutar inte av att man gnäller på hur onda män är, orättvisa besegras genom att man ser sig själv som människa främst, och inte låter några andra människor styra över en.
Men så bra då att jag skriver om de här sakerna så att andra kanske kan få styrka att säga ifrån! Du vet, vissa är inte så himla modiga och perfekta som du och behöver kanske lite stöd. Då är det väl bra att de kan få det! Eller vad menar du med din kommentar egentligen?
Skulle själv kunns säga samma sak MEN! en måste va jävligt medveten om att en har haft väldit myckt tur om en lyckats ta sej ur alla dom situationeran! Det är inte nån ”egen lyckas smed” typ av situation. Vad händer om pojk/flickvännen skiter i att du sägee ifrån? Vad händer om din familj inte är en bra familj eller du inte gar bra vänner? Var ska styrkan att bryta loss komma ifrån om en inte får nån möjlihet? Tycker det är bra sätt att tänka på för sej själv, absolut, men det är inget alla kan göra och därför behövs dehär bloggarna som hjälp för alla de som haft mindre tur.
Dra åt helvete!!!
Nämen, du hade rätt – det var inte så svårt att be folk dra åt helvete. Eller också råkar det bara vara så att just jag, i just den här situationen har förutsättningarna att be dig dra åt helvete med dina unkna floskler och ditt skuldbeläggande.
Sicket jävla trams, detta enfaldiga babbel om hur folk måste lära sig säga ifrån och hur du inte är ett offer om du inte väljer att vara det. Att försöka låtsas som att en global maktstruktur är något du kan bestämma över lite på egen hand och styra bara genom att skaffa lite skinn på näsan är fan bortom idiotiskt. Och offer är du om du blir utsatt för ett övergrepp alldeles oavsett din reaktion på det hela.
Det är ju bra för dig att du minsann besegrat allt och lite till men det har aldrig fallit dig in att du kanske just har haft förutsättningar att göra det? Lite jävla ödmjukhet skulle nog göra mer för dig än den här sunkiga ”alla är sin egen lyckas smed”-skiten som riskerar att totalt drämma skiten ur dig om något någonsin blir för mycket för din vansinniga ”gör det själv”-teori.
Har du samma attityd om tex apartheidsystemet i Sydafrika? Att folk minsann inte var några offer och att det bara handlade om att SÄGA IFRÅN så skulle det minsann bli bra?
Hej Anki! Bara så du vet så var det min kommentar som det här inlägget började med. ”tack” för att du ger mig dessa bra råd! Om du nu måste veta så försökte jag lämna mitt ex flera gånger, när jag försökte göra slut eller sa att han hade gått för långt började han gråta, han berättade vilka monster hans ex var och tog sen på sig hela martyr-rollen. Han sa att det skulle bli ändring och att han skulle börja anstränga sig mer, han fick det att framstå som att han gjorde 99% av alla uppoffringar i vår relation och att han då krävde ett fåtal saker från mig var väl ingenting att orda om? Och precis som Fanny skrev i sitt tidigare inlägg handlar det ju inte bara som att man pressas till sex, att bli pressad till sex hänger ofta ihop med att man blev pressad till att göra andra saker man är obekväm med inom relationen. Jag försökte dessutom lämna honom men då hotade han ofta med självmord, han började gå igenom sin livshistoria och berätta om allt hemskt som någonsin hänt honom. Jag vet ju ingenting om dina erfarenheter och du kanske tycker det låter som världens enklaste sak att bara gå ifrån någon som hotar med att skära upp handlederna när du lämnar rummet, men det tyckte inte jag. Till sist gick jag ju, trots att han grät och skrek och skulle dö utan mig, trots att jag var livrädd för vad han skulle göra, trodde ett tag att han skulle mörda mig eller våldta mig eller misshandla mig (men han gjorde inget av det och såvitt jag vet lever han fortfarande). Det finns inte en dag då jag inte skuldbelägger mig själv för att jag inte lämnade tidigare, så verkligen, tack tusen gånger om för att du också skuldbelägger mig och tusentals andra kvinnor som genomgått samma sak!
Hurra för detta inlägg! Den del i patriarkatet som jag finner absolut mest ångestfyllt är att hela tiden måsta förhålla mig till mäns sexualitet. Blir så less när jag dessutom från feministiska håll känner press på att vara så jävla taggad på sex och helst sex med män.
Anki: Grattis till dagens mest förutsägbara kommentar. Har hört olika varianter av den till leda hela mitt liv. Berätta, hur blev du en sådan enastående människa som bara reste dej och sa nej tack när det inte passade? Jag vet hur jag – obs, bara periodvis, är inte lika enastående som du – lyckas med det. Genom att stärka mej själv med berättelser och texter och bloggar och möten med andra kvinnor. Man delar en berättelse, man känner sej mindre ensam och blir peppad nog att knalla tillbaka ut i verkligheten med lite motstånd i kroppen. Men nej, det passar inte sådana som dej. Kvinnor får inte mötas, inte träffas, inte dela sina gemensamma erfarenheter av aj och nej och fan, vad jobbigt. Vi ska bara födas med motstånd, vi får inte tillskansa oss det gemensamt utan enbart på egen hand.
Finns ju en värld därute som dyrkar samma ideal som du gör: alla är ensam ö och alla misslyckanden är dina egna. Kan du inte hålla dej till den istället för att tränga dej in i de få rummen där man får lov att resonera annorlunda?