Jag tänkte att jag skulle skriva lite om den här grejen att ”lyfta kvinnor” som en ofta hör i olika sammanhang. Att ”lyfta kvinnor” skulle jag identifiera som en liberalfeministisk strategi, det handlar ofta om enskilda kvinnor som gjort bra livsval och som lyfta fram som föredömen. Det handlar sällan om att lyfta fram feministiska aktivister utan snarare ”lyckade” kvinnor, som kvinnliga politiker, artister eller företagsledare. Alltså kvinnor som har kämpat sig fram i patriarkatet på patriarkatets villkor.
Syftet med att ”lyfta” dessa kvinnor är att visa ”alternativ” för kvinnor, det vill säga att visa att en kan leva på ett sätt som gör en ”lyckad” i patriarkatet. Det handlar om att ”peppa” kvinnor att ta för sig och så vidare. Till exempel så ska en kvinna kanske tänka: ”jag behöver inte utbilda mig till [traditionellt kvinnoyrke] utan jag kanske kan bli VD istället”.
Jag tycker förvisso att representation av är viktigt, att det är viktigt att ser andra alternativ är de som påbjuds traditionellt. Samtidigt så kan jag tycka att det i detta finns en stor ignorans inför de faktiskt svårigheter kvinnor idag står inför om de vill lyckas med något i livet. Det handlar ju liksom inte bara om inställning, utan det handlar om att en behöver anstränga sig så jävla mycket mer för att nå samma position som en man.
En annan grej en ofta ser tillsammans med det här är en retorik som lyder ungefär ”klaga inte bara, gör något istället”. De kvinnor som lyfts fram är ofta kvinnor som har en så kallad ”positiv inställning” och tycker att en är sin egen lyckas smed, som till exempel Löwengrip. Löwengrip är en trygg person att lyfta fram som förebild eftersom hon aldrig skulle drömma om att försöka använda sitt utrymme till att föra fram någon slags feministisk agenda.
Det är inte helt ovanligt att antifeminister lyfter fram ”bra” kvinnliga förebilder, men syftet är alltid att trycka ner någon annan. Till exempel; den här kvinnan är bra eftersom hon gjort karriär, men hon kräver inga förändringar av systemet. Dessa kvinnor kan då användas emot feminismen; eftersom den här kvinnan lyckats, varför kan inte du bara hålla käften och göra det du med? Varför måste ni kräva politisk förändring när kvinnor uppenbarligen kan lyckas om de bara kämpar tillräckligt hårt?
Som kvinna går det givetvis att använda den patriarkala logiken till sin fördel, till exempel genom att motarbeta andra kvinnor. Detta är extra enkelt om en är en vit ciskvinna med kapital, kulturellt som materiellt, som kan anspela på att vara en ”respektabel” kvinna genom att trycka ner andra kvinnor som inte lever upp till dessa ideal. Löwengrip är ett utmärkt exempel på detta; hon ägnar mycket energi åt att framställa sin femininitet på ett fördelaktigt sätt och klanka ner på hur andra kvinnor agerar. Löwengrip slår också mynt av detta, genom att framställa sig som en bra kvinna kan hon ta plats i manliga rum och dessutom sälja saker som kopplas ihop med hennes eftersträvansvärda femininitet. Att bli framgångsrik på det här sättet är absolut inte feministiskt.
Jag tycker också det är viktigt att lyfta kvinnor, men då är det snarare feministiska aktivister jag tänker på. Kvinnor som gått sin egen väg utanför patriarkatet, som gjort motstånd och kämpat emot patriarkala strukturer istället för att ta plats på patriarkatets villkor. Men det är tyvärr sällan det som åsyftas när folk talar om vikten av att ”lyfta kvinnor”.
Bra infallsvinkel, många gånger tänkt på det här. Är det ofta är en ”viss” typ av kvinnor som lyfts fram. Sen är väl Löwengrip och en del andra extra bra exempel, då hon gått ut och sagt att hon inte är feminist. När hon fick många kommentarer i bloggen på grund utav detta, vart hon ju till och med intervjuad i tidningen och fick tala om varför hon inte var feminist. Och hon beskrev vilka och hur feministerna var. Det är något som stör mig så oerhört mycket, varför det ofta ska vara så. Varför ska personer som gått ut och sagt att de aldrig skulle kalla sig feminister få tala om vad feminismen står för!
Håller med dig där. Men jag tycker att det är bra att lyfta fram kvinnliga förebilder överhuvudtaget inklusive feministiska aktivister, fast inte för att visa poängen ”du kan klara dig även i ett patriarkat” men just att visa upp en kvinna som man kan se upp till för att visa att man kan bli det yrket och fortfarande faktiskt erkänna att verkligheten är sämre ändå. Liksom, även fast man själv klarade det så kan man ändå erkänna att ingen annan ska tvingas gå igenom samma sak. (Och det där med gå igenom menar jag att kvinna i ett patriarkat).
Jag önskar i alla fall att jag hade fler kvinnliga förebilder som arbetat med vetenskap eftersom jag själv vill bli forskare. Den enda jag har är den klassiska Marie Curie. Hon var ifs mer av en kemi-typ medan jag är mer av en matematiker som skulle kunna tänka mig att jobba som fysiker.
Ja, håller helt med dig. Bra att lyfta fram kvinnors verksamhet och så för att motverka den patriarkala bilden av att kvinnor ej kan