Jag tänkte lite på det här med frivillighet och underkastelse.
Det finns ju en radikalfeministisk idé som är typ ”falskt medvetande”, det vill säga att kvinnor i princip är med män för att de är lurade att tro att det är vad de vill. Jag tror visserligen att det finns viss sanning i detta, men det är knappast en fullgod förklaring. Snarare handlar det om underkastelse.
Eftersom detta samhälle premierar en viss typ av relationer så är det enkelt att en väljer just den typen av arrangemang för att det känns enklare och tryggare, eller helt enkelt för att det är det enda som är eller framstår som möjligt. Det är mer riskabelt att ”satsa” på en mindre konventionell typ av relation eftersom en är rädd att till exempel bränna sig i vissa sociala sammanhang, eller kanske att den en har den med ska överge en för något mer konventionellt och enkelt. Till exempel; svårt att satsa på relationer med vänner när risken alltid finns att de hittar en pojkvän och överger en emotionellt. Svårt att satsa på kärleksrelationer med kvinnor som kanske kommer ta ens relation på mindre allvar än en kärleksrelation med en man.
Så det ”enklaste” blir helt enkelt att underkasta sig den vanligaste relationsformen som står till buds, en heteromonogam relation. En relationsform som har hög status i samhället, som samhället är anpassat för, som är enkel att ”passa in” i diverse sociala sammanhang och så vidare och så vidare. Helt enkelt som ger minsta möjliga friktion i samvaron med andra, i kontakt med myndigheter och så vidare.
Jag tror att de flesta är medvetna om, om än dunkelt, vad det är som offras i den här typen av relationer. Jag tror att de flesta kvinnor vet att heteromonogami innebär isolation och exploatering, även om de kanske inte formulerar det på det sättet. Generellt när en pratar med kvinnor om heterorelationens villkor så talar de i dessa termer; det handlar mer om vad som gör den aktuella partnern ”okej” i förhållande till andra män eller heteromonogama relationer, det handlar mer om hur en lyckas ”hantera” de problem som självklart uppstår i denna relationsform.
Detta är ett ”val”, men det är inte ”fritt”. Jag tänker att många gärna vill tro att det är fritt, eftersom det är smärtsamt att se att en lever ett annat liv än vad en hade velat och kunnat leva i ett annat samhälle. Sedan kanske vissa skulle ha valt att leva precis som de gör, men det gör inte att valet är fritt i detta samhälle.
Hej vill bara tacka för en bra blogg. Jag är själv feminist men önskar att jag inte var det för det känns som jag aldrig kommer att vara fri. Det är smärtsamt att se världen med dessa ögon. Jag är sambo med en man som jag älskar men jag vet att det är på bekostnad av mig själv. Idag så började han dagen med att trycka ner mig sen så satte han sig vid datorn. Jag ville prata jag ville lösa hans problem med mig. Men han sa att det inte var länt för det ändå inte skulle gå att lösa. Sen så fortsatte han som vanligt på bra humör. Med ans jag satt i soffan med förlamad ångest. Han brydde sig inte om mig . När jag började gråta då var det först han brydde sig om mig. Han gör mig till en känslomässig hysterisk kvinna. Känns som jag alltid måste vara på min vakt. Att om jag inte är och gör som han vill så blir det bråk . Då är jag inte bra. Jag kan inte koppla av. Får inte finnas för min egen skull . Har börjar käka antideppressiva också för att jag orkar inte mer. Han är ute på stan nu och är som vanligt. Jag är hemma med ångest isolerad och ensam. Förlåt att jag skriver allt det här men jag är desperat
Hej! Det låter verkligen asjobbigt! Finns det någon du kan prata med som kan hjälpa dig att komma ur den här relationen (även om du inte vill kanske)?
Hej Lisa! Jag går i kbt nu så kan prata med min terapeut annars så är jag ganska så isolerad har inte mina vänner kvar. Vet inte hur jag ska göra älskar ju han. Men orkar inte mer men andra sidan orkar jag inte och jag vill inte göra slut.
Tack lisa
Tack Fanny, så bra att du skriver om detta! Nyttigt att få detta formulerat, skönt att få tänka lite utanför ens vanliga vardag med tvåsamhets- och heteronorm. Ett andningshål i den otroligt frustrerande vardagen <3