Bloggkommentatorerna skrev för ett tag sedan om det här med hur alkohol representeras i olika bloggar. Det finns väl två olika kategorier av detta, dels det trashiga tonårsdrickandet som typ Dessie och Paow står för, dels det lite mer ”klassiga” och ”mogna” drickandet som bland annat Niotillfem och Billgren står för.
Jag tänker främst på den sistnämnda kategorin. Det figurerar otroligt mycket alkohol på dessa bloggar. Jag har läst åtskilliga texter hos Niotillfem som romantiserar tonårsfylla, att dricka sig redlös och glömma och så vidare. Detsamma förkommer nog även hos Billgren, men jag har aldrig läst hens blogg särskilt noggrant. Det figurerar otroligt ofta alkohol på båda bloggarnas bilder. Frågan är vad detta ger för effekt. Vissa vill ju mena att det inte ”spelar någon roll” att det figurerar alkohol på det sättet eftersom folk ändå väljer själva om de vill dricka eller inte:
Tycker att det blivit alltför lätt att komma med anklagelser om om ”romantisering” och dåliga förebilder. Det läggs alltför lite fokus på eget ansvar och vi börjar ”think of the children”skrika om ungdomar som ändå är 12 år och uppåt. Herregud, någon måtta får det ju vara.
De som blir tonåringssuputer blir det oavsett om de går omkring i Paow/Dessie-inspirerad stil eller prickiga second hand klänningar. Det handlar om det egna förnuftet i slutändan och det har det gjort sen länge tillbaka.
Den här idén om att människor” väljer själva” kommer ju ofta upp. Som om alkoholen inte var en tydligt inlemmad del i vår vardag, i vår kultur. Som om den inte alltid syntes och romantiserades och som om människor gick opåverkade av allt detta. Jag tror verkligen att det spelar roll hur alkohol porträtteras. Om det porträtteras som en vardaglig del av livet, som något som ger lite guldkant på tillvaron och så vidare, som något som alltid, alltså verkligen alltid, dyker upp i sammanhang som är lite lyxiga, roliga och så vidare så kommer människor att förknippa alkohol med detta. Både Billgren och Niotillfem har ju liv som många människor avundas. Genom sitt ständiga romantiserande av alkohol så riskerar de att framställa även denna som en nödvändig ingrediens i att uppnå ett liv som deras.
Det hänvisas även till ”mognad” som ett argument för att det inte skulle vara ett problem:
Tror att till exempel Elsa och Sandra har en mer mogen läsarskara och tror inte att deras alkoholvanor påverkar särskilt mycket.
Att hänvisa till att en grupp läsare är ”mogna” tror jag inte riktigt på. För det första är det inte riktigt sant, Niotillfem verkar till exempel ha en hel del läsare som är under arton eller nyss fyllda. Sedan är vuxna knappast immuna mot den här typen av påverkan, speciellt inte som alkoholnormen är så otroligt stark i vårt samhälle.
Ofta när en talar om alkohol så är det till exempel Paow som hamnar i skottgluggen; en person som verkar vara väldigt destruktiv och mål väldigt dåligt, sakna omdöme och så vidare. Just när det kommer till alkohol så lyfts det inte sällan fram som att det är ”okej” att dricka mycket om en gör det på ett ”ansvarsfullt” sätt. Ansvarsfullt är i den här kontexten inte sällan liktydigt med smakfullt, och har också att göra med klass. Den var drickande uppfattas som ”klassigt”, till exempel en person som dricker dyrt vin på fina middagar, kommer lätt undan, medan den som gör det på ett ”trashigt” sätt förkastas som dålig förebild och så vidare. Detta är också en stor del i hur människor faktiskt försvarar sitt eget drickande. Hur många gånger har en inte hört att ”kontinentalt drickande” skulle minska risken för att bli alkoholiserad, eller att ungdomar ska lära sig att dricka ”sunt” av sina föräldrar, alltså njuta av ett glas vin till maten istället för att supa sig redlösa. Alkoholism porträtteras i hög grad med människor som typ dricker direkt ur vodkaflaskan.
Hur alkohol porträtteras är något jag tycker att människor borde tänka mer på. Det finns få inslag i vår vardag som är så normaliserat i förhållande till hur stora hälsoskador det faktiskt medför som alkohol. Detta är såklart varken Billgrens eller Niotillfems fel, men de utgör ändå en del i den samhällsomspännande alkoholnormen.
Det finns en studie som var rykande färsk när jag pluggade till syrra för omrking 7 år sedan. Den var gjort på över 1000 gravida kvinnor i stockholms innerstad – dvs mogna kvinnor som ”findricker”. Jag kommer inte ihåg alla siffror exakt men de var smått chockerande. Det jag minns är att > 6% av kvinnorna ansågs ha grava alkoholproblem och omkring 30-40% drack typ ”ett glas vin till helgen”.
Det här var en helt ny upptäkt när det begav sig och ingen hade förutsått att siffrorna kunde vara så höga och det ledde till en hel del förändringar inom mödravården som t ex tidigare inskrivningssamtal.
Poängen är att äldre, mogna människor som redan har skaffat sig regelbundna vanor har väldigt stora problem med att bryta dem sedan. Vardagsdrickande bland högutbildade medelklassmänniskor i Stockholms innerstad är minst lika problematiskt som traschiga ungdomsfyllor.
Ja, precis. Grejen är att det ju anses ”okej” eftersom de fortfarande lyckas upprätthålla ett bra liv och inte blir trashfulla.
Otroligt bra inlägg!
Nu tycker ju jag väldigt bra om alkohol och har alkoholrelaterade sysselsättningar på en väldigt viktig plats i mitt liv, så jag är nog lite partisk i hela frågan. Jag ser på alkohol på samma sätt som jag ser på fetma – på en individnivå är det säkert helt ofarligt och personens egna val, däremot kan man ju se samhällstrender som är oroande. Givetvis påverkar alkohol även andra då det påverkar vårt beteende, så jag ställer inga likhetstecken, ni förstår.
Jag antar väl att det är samma slags nostalgi i alkohol som i allt annat. Man minns sin ungdom som en oproblematisk tid med ”låtsasproblem”, och såvitt ingenting farligt hände under blackoutfyllorna var det ju bara en lustig grej då som man inte har nu. Så ser ju allt ut när man ser tillbaka på det och det gått bra. Vi romantiserar allt.
Jag tycker det är insiktsfullt och modigt av dig att skriva om alkoholkulturen här på ett så ifrågasättande vis. Det behövs som alternativ.
Den här krönikan: http://cafe.se/till-botten-med-spriten/ ( eller blogginlägget eller vad det är) är nog en av de få gånger någon har tagit upp ämnet.Tycker den beskriver just det här som du också pratar om med ”klassigt” drickande och att det är en fin gräns mellan det ”h’rliga” drickandet och problem.
Jag håller verkligen med, särskilt om det roande i folks tankar om människor så kallade fria vilja. Många pratar om individens eget ansvar och slänger gärna ur sig floskler om att bara döda fiskar simmar med strömmen utan att ha någon som helst synbar förståelse för att människans inneboende vilja att passa in i gruppen (samhället) är en grundläggande instinkt. Alla flockdjur har samma behov. Faktum är att de människor som helt saknar ett eget behov av att leva upp till gruppens krav kan bli riktigt farliga – psykopater kallas de.