Träffade för ett tag sedan en såndär tillkämpat dissig och otrevlig person och mindes när jag var kanske 14 år gammal och ”punkare” och satte prestige i att hata och dissa precis allt och alla. Och jag tänkte att så är man när man är ung och dum, då dissar man folk och företeelser till höger och vänster och sätter prestige i att vara otrevlig mot människor, sätta sig över dem och visa sig ointresserad.
Jag fick senare veta att hen ville göra ett så dåligt intryck som möjligt inför alla hen träffade. Kanske skulle det ha tagit emot som något slags skämt av de han mötte, en förmildrande omständighet eftersom hen då inte var sådan ”på riktigt” men själv blev jag bara än mer provocerade efter denna upplysning. Att med mening göra livet surt för andra är verkligen omoget och lågt. Ja, det är liksom taskigt, rakt av. Det finns inga förmildrande omständigheter.
För mig är det inte skitviktigt att vara artig eller trevlig. Jag tycker inte att man behöver förställa sig för att bli uppskattad eller för att passa in men jag värderar ändå att människor i så liten utsträckning som möjligt mår dåligt i min närvaro. Jag skulle inte förställa mig för att tillfredsställa andra, men att man visar intresse och är tillmötesgående gentemot personerna man umgås med tycker jag är grundläggande för att kunna betraktas som en person som uppnått någon slag social mognad. Annars kan man lika gärna sitta hemma.
Hur man kan orka ägna sig åt dessa medvetna försök att göra folk osäkra i ens närvaro som vuxen, det övergår mitt förstånd. Av någon anledning slätas beteenden som dessa ofta över. Det är okej att folk är otrevliga på det där dissiga och ointresserade sättet. Ibland för att de som blir utsatta känner sig nedtryckta, ibland för att man helt enkelt inte orkar kritisera en person som verkar sätta prestige i att vara ogillad av andra. Jag tror också det kan handla om någon slags missriktad omtanke, att närstående som bryr sig inte vill krossa denna väg till självrespekt som personen upprätthåller.
Nåja, det kan väl säkert hända att den här personen hade en trasig själ eller något. Men alltså, hur dålig självkänsla man än har, hur deppig och blyg man än är, så är det fan aldrig okej att bete sig som skit mot andra människor. Att vara aktivt dissig, nedlåtande och spelat (eller genuint) ointresserad gentemot andra är inget som en vuxen människa kan syssla med utan passar sig för ett barn. Om man inte i vuxen ålder är intresserad av att ens försöka behandla sina medmänniskor med respekt så kan man lika gärna stanna hemma.
Så otroligt barnsligt!
Detta beteende du beskriver är så fruktansvärt löjligt och sorligt. De personerna som beter sig på detta sätt måste ha en sån fruktansvärd dålig självkänsla, jag kan liksom inte komma på någon annan orsak.
Jag har själv stött på en sådan person, en extrem variant, har skrivit om det här: http://sandrisstar.blogspot.se/2012/04/att-bli-trakasserad-och-hotad.html#links
Låter lite som en irl-version av folk som säger dumma grejer på internet och sedan försvarar sig med att de ”trollar”. Ska jag tycka att de är mindre dumma i huvudet för att de vill göra andra personer ledsna eller arga? Tror inte det, va.
Haha, ja. Ba ”jag gillar att rpovocera fram reaktioner”. Manniskor som pa det utstuderade och medvetna sattet utnyttjar andra for sina egna syften ar bara svin.
Jag har en bekant som periodvis uppför sig precis sådär, mot allt och alla. Om det är för att provocera eller på grund av hens egen osäkerhet orkar jag inte riktigt spekulera i, jag tycker bara att det är både omoget och osmakligt, något jag (och flera andra) upplyst hen om. Men ingen förändring så långt ögat kan se.
Liksom du så kan jag inte för mitt liv förstå varför någon väljer att agera sådär, oavsett bagage.
Grejen med sadana personer ar att det ju for det mesta faktiskt ar ngt de ar medvetna om och valjer. Aven om det finns bakomliggande orsaker till det sa ar det ett otrevligt beteende, och gor man det medvetet ar man ett svin.
En vanlig ursäkt i sammanhanget brukar vara ”Men jag kan ju inte ta hänsyn till alla”. Fånig ursäkt, bara för att man inte kan eller borde ta hänsyn till alla jämt, så innebär ju inte det att man inte kan anstränga sig på en rimlig nivå.
Jag tycker inte man behöver gå omkring och vara supertrevlig, absolut inte. Däremot ska man inte anstränga sig för att vara otrevlig.
Så jävla löjligt att anstränga sig för att vara otrevlig och därigenom riskera att människor mår dåligt p.g.a. en. Varför inte bara vara sig själv? Synnerligen trist person det där, hoppas hen inte var över 15 år gammal.
Förstår mig inte på folk som är otrevliga med mening heller. Vad är syftet liksom, vad får de ut av det?
Blir dock lite provocerad av din mening ”Men alltså, hur dålig självkänsla man än har, hur deppig och blyg man än är, så är det fan aldrig okej att bete sig som skit mot andra människor. ” Du använder ”blyg” som om det vore något dåligt. Det gör mig så trött när folk inte kan acceptera att människor är olika. Alla ska stöpas i samma form, alla ska vara utåtriktade, annars är man fel. Tyder på sådan enorm okunskap.