Läste i Rosa – den farliga färgen av Ambjörnsson att lesbiska kvinnor under förintelsen inte blev förföljda på samma sätt, eftersom de ansågs möjliga att bota. Istället för att märkas ut med en rosa triangel, som homosexuella män gjorde, så märktes de ut med en svart som symboliserade antisocialt beteende.
Jag tänker att detta fenomen lever kvar även idag. Homosexuella män hatas öppet på ett helt annat sätt, medan homosexuella kvinnor snarare förnekas. Det är vanligare att en hör ”bög” som skällsord än ”flata” och så vidare. Det finns helt enkelt ett öppet erkännande av att manlig homosexualitet existerar och att det är ett hot.
När jag tänkte på homosexualitet som yngre var det alltid män det handlade om. Jag tror inte att jag riktigt insåg att även kvinnor kunde vara homosexuella, för hela tanken att någon skulle bry sig om kvinnor som begärde kvinnor kändes absurd. De enda gånger jag exponerades för det var när det objektifierades av en manlig blick, men då stod ju inte just kärleken mellan två kvinnor i fokus utan hur de uppfattades av män.
Jag har också uppfattningen om att det är fler kvinnor som är öppet bisexuella, och jag tänker att det kan vara för att en bisexuell kvinna kommer tolkas som hetero primärt medan en bisexuell man snarare kommer tolkas som homosexuell. Som kvinna kan en kanske vara öppen med vissa saker, till en viss gräns, just för att ingen ändå tar det på allvar. Detta är såklart också förtryck, men en annan form av det.
Jag tänker också på hur många förklarar till exempel min relation utifrån män, alltså att jag är med en kvinna helt enkelt för att jag inte har fått till det med en man alternativt för att jag är rädd för män. Alltid är det mäns agens som står i fokus. Män förutsätts kapabla att begära, och därför anses de också ansvariga för sina begär. Kvinnor anses inte kapabla att begära på samma sätt, och därför förnekas våra begär snarare. Vi anses helt enkelt möjliga att bota om ”rätt” man kommer in i våra liv.
Tvingades inte många lesbiska kvinnor att arbeta på bordeller under andra världskriget? Jag vet att jag läst om en homosexuell man under den här tiden som beskrev hur han (som då ansågs botbar antar jag) fick komma till en sådan och träffade en kvinna som var totalt utsliten.
Har inte hört talas om detta, men det stämmer säkert.
Tänker på spelvärlden, där kvinnliga par faktiskt har blivit ganska vanliga, medan manliga lyser med sin frånvaro om det inte görs en stor dramatisk eller komisk poäng av det. Det är alltså samma spelvärld som har stora problem med objektifieringen av kvinnor, och jag kan tycka att flatparen brukar skildras som ganska andefattiga. Inga konflikter, ingen dramatik. De är liksom bara där.
Jo i stort. Dock spelade jag nyligen Borderlands the pre-sequel och då stöter en på en tidigare känd manlig jägare. Plötsligt ska en leverera det en fångat till hans pojkvän. Det var inte mer med det. Gjorde mig glad. Hoppas att det gör dig glad också. =)
Definitivt. Mer sånt!
Ja men sådär är det ju absolut. Bisexuella män drabbas av fördomen att de i själva verket är bögar med ena benet kvar i garderoben, medan bisexuella kvinnor drabbas av fördomen att de bara är en sorts extra porriga hetero-tjejer.
Pga detta så utgår också alltid folk ifrån att om en kvinna är sambo, gift eller öht bara i ett monogamt och tillräckligt långvarigt förhållande med en annan kvinna så måste hon vara lesbisk. Spelar ingen roll om hon varit ihop med killar tidigare och själv kallar sig bisexuell, för eftersom ”alla vet” att bisexuella tjejer egentligen bara är en sorts extra porriga hetero-tjejer så innebär det ju logiskt att en tjej som har ett långvarigt och seriöst förhållande med en annan tjej inte kan vara bi, utan måste vara lesbisk.
Mitt i prick!
Japp, homofobin ser olika ut mot lesbiska och bögar. Lesbiska får skit för att de inte vill ligga med män, bögar och bisexuella män får skit för att de vill ligga med män. Vad lesbiska eller bögar vill eller inte vill göra med kvinnor stör sig heteropatriarkatet mindre på, det är sekundärt.