En idé jag tycker är mycket problematisk är den om att förtryck liksom är någonting som bara flyger omkring fritt i luften, som saknar bäring i någon form av materiell grund. Ofta tycker jag att kvinnoförtryck diskuteras utifrån dessa premisser, typ att det skulle vara feminina/kvinnliga ”uttryck”, ”livsval” och liknande som var förtryckts och inte kvinnor.
Jag tänker såhär: jag befinner mig i en förtryckt situation för att omgivningen behandlar mig som kvinna. Det faktum att jag anses vara kvinna påverkar min situation, det gör att det jag gör med min kropp bedöms på ett annat sätt än det någon som läses som man gör. Mina handlingar får helt enkelt inte samma konsekvenser.
Givetvis kan jag både stiga i hierarkin och sjunka beroende på vad jag väljer att göra, det vill säga hur jag väljer att klä mig, bete mig, leva mitt liv och så vidare, men själva den situation jag befinner mig i för att jag anses vara kvinna består. Det är denna situation som avgränsar mitt liv, som sätter upp själva de möjligheter jag har att välja, som avgör vilka konsekvenser mina val får och så vidare.
Generellt ställs i detta samhälle krav på konformism, det vill säga en ska anpassa sig efter rådande normer. Detta gäller för alla människor. Dessa normer förändras hela tiden. Om vi tar till exempel normer kring kön så är könsuttryck föränderliga, men hierarkin mellan män och kvinnor består. Särskillnaden mellan könen är grundläggande för att denna hierarki ska kunna upprätthållas, men det är mindre relevant vilka uttryck som för tillfället behäftats med den ena eller den andra sidan. Det är särskillnaden som är själva poängen.
Den situation som kräver anpassning är i sig förtryckande, och det är olika för olika människor hur mycket denna anpassning kräver av en. Däremot drabbar detta alla, anpassning krävs av alla och även den som anpassar sig perfekt till till exempel ”kvinnorollen” kommer fortsätta vara förtryckt som kvinna. Det är inte bristen på eller oförmågan till anpassning som är det grundläggande problemet, problemet är att vi lever i ett samhälle där våra kroppar ständigt granskas och värderas.
Det spelar roll om en kan välja att anpassa sig eller inte. Det spelar roll om en har en kropp som granskas eller inte. Det spelar roll om anpassning över huvud taget är ett alternativ. Vissa kroppar utesluts genom sin blotta existens, andra kan välja att anpassa sig och få relativa fördelar. Om jag hade kunnat undvika kvinnoförtryck genom att klä mig på ett visst vis hade jag gjort det.
Personer som läses som kvinnor kommer alltid att granskas och dömas. Det är själva granskningen som är problemet, inte vilka attribut som för tillfället anses vara en bra grund för fördömande. Vilka attribut det handlar om skiftar över tid och rum, och det finns dessutom en utpräglad dubbelmoral som gör att en aldrig kan göra rätt. Det går helt enkelt inte att vara ”rätt” som kvinna, eftersom det är just kvinnor som förtrycks. Patriarkatet kommer alltid att hitta på ursäkter för att lägga skulden för detta på kvinnorna själva, men det gör inte att det är sant.
Kvinnor konstrueras som föremål för granskning, som avslöjningsbara, som möjliga att utsätta för dömande, hot, våld, trakasserier av vilket skäl som nu passar gärningsmannen. Det gör inte att det skäl som anges vid tillfället är grunden för förtrycket.
Fanny citat:
”..men själva den situation jag befinner mig i för att jag anses vara kvinna består. Det är denna situation som avgränsar mitt liv, som sätter upp själva de möjligheter jag har att välja, som avgör vilka konsekvenser mina val får och så vidare.”
Jag fick helt plötsligt upp en situation i mitt minne som hände för nu ganska många år sedan (på den tiden var jag allmänt dåligt påläst om feminism och sysslade mest med mina egna maktstrukturer som än idag är ”prio ett” s a s) och jag ska därför presentera en form utav omvänd problematik till den du beskriver här. Att bli positivt särbehandlad pga att vara man!
Jag har en tjejkompis som på denna tiden hade en äldre bekant pga han var ”ingift i familjen” s a s. Det var alltså ingen person som min tjejkompis normalt sett umgicks med utan av naturliga skäl bara sprang på då och då. Hon berättade för mig vilket oförskämt as den människan är och beskriver honom lite granna vid några tillfällen vad han hade hittat på för dumheter på sistone osv. Så träffar jag då den här snubben till slut och av en tillfällighet så sitter jag ett tag ensam med honom. Han är supertrevlig mot mig! Precis allting jag säger tolkar han positivt och spinner vidare på med hans egna tankar om det jag säger. Så efter denna händelse så funderar jag i några dagar på situationen och till slut kommer jag på det. Han var trevlig mot mig pga jag var man. Fanns ingen tvekan om saken när jag jämförde med hur min tjejkompis beskrivit vilka han brukar vara otrevliga mot och hur han är som människa egentligen. Så jag sa ungefär följande till min tjejkompis, ”Du… jag tror bestämt att han var trevlig mot mig endast pga jag är man”, varpå min tjejkompis bara kort säger, ”Ja..det är exakt så det är”, och jag avslutar med att säga ungefär, ”Påminn mig om att jag ska förolämpa honom på div dolda sätt vid nästa gemensamma sammankomst för så mycket såg jag i honom att han tror att han har koll på andra men i själva verket har han noll koll och har endast en självsäker attityd men en väldigt tunn sådan”.
Här var ett extremt tydligt exempel från mitt liv där jag blev positivt särbehandlad pga jag är man och där jag tog det som en ren förolämpning när jag kom på det (fjäsk passar också in som en känsla jag känner). Jag har ju stött på många situationer där jag vet att jag blivit uppmärksammad positivt pga jag är man.. en del utav dessa situationer är dock faktiskt svåra att identifiera.. det jag beskrev här ovan var liksom mer än tydligt men i många situationer så har jag fastnat i frågeställningen i sig självt och faktiskt inte kommit fram till en klar slutsats om jag blev positivt behandlad pga jag är man, pga jag snackade skickligt vid något tillfälle eller… osv osv. Dock har jag många situationer i minnet där det är ganska klart att jag blev OCH blir positivt särbehandlad pga jag är man. Det stör mig för det känns som fjäsk (och i vissa fall som rena förolämpningar som sagt) och jag börjar ifrågasätta OM det jag t ex gjorde i en situation egentligen var så bra ELLER om jag endast fick komplimanger pga jag var man! Det är då bra att jag har hyfsat bra självinsikt och ofta kan reda ut hur det egentligen var men VISSA situationer förblir olösta s a s.
Så här är alltså den omvända problematiken … men även ifall detta faktiskt är ett liknande problem så finns det en given fördel i problemet… tack vare den bekanta maktstrukturen patriarkatet i samhället så behöver jag inte bry mig så mycket om det egentligen för tillräckligt mycket ligger till min fördel ändå som man… dock VÄLJER Jag att se det som ett jäkla stort problem för min del för Jag gillar INTE att bli positivt särbehandlad pga ”whatever” orsak.
Angående andra maktstrukturer som jag faktiskt erkänner att jag utnyttjar aktivt och medvetet (ibland) och även aktivt befinner mig i (som inte alls är några mystiska strukturer egentligen utan problemet är att det idag saknas lämpliga ord för att beskriva dom…. om jag t ex är ett riktigt ess på att påverka människor i grupp i allmänhet… vilken maktstruktur utnyttjar jag då… osv)… en hel del utav dom står över patriarkatet men ungefär samma typ utav problematik finns där om än lite mer komplex.
Jag vill ha bort patriarkatet pga för Mig är den maktstrukturen på ren ”sandlådenivå” (precis som fenomenet mobbning som även det vuxit sig obehagligt starkt i samhället och dessutom blivit mer och mer accepterat)… bara det att spaden som kommer flygande i den sandlådan faktiskt kan skada någon riktigt rejält och gör det väldigt ofta och vissa delar utav sandlådan är också ”off limits” för vissa! (för att uttrycka det i en metafor som jag hoppas var passande)
Till sist så ska jag göra följande uttalande. Det känns för Mig som om vi faktiskt går mot ett bättre samhälle i allmänhet ang mycket saker (inkl den problematik du skriver om)… internet har ju troligen bidragit stort med att öka människors medvetenhet om vissa problem som i det förflutna inte kunde diskuteras på samma sätt och inte heller spridas så lätt och snabbt… det går dock väldigt långsamt och jag saknar många gånger en GIVANDE diskussion om vissa saker för varenda gång jag går in på din blogg, Fanny, så förväntar jag mig lite naivt s a s att några som har rejält avvikande uppfattningar jämfört med dig då ska ha skrivit välformulerade kommentarer och välformulerade motargument (som sedan leder till en seriös diskussion)… istället sitter folk på t ex flashback och snöar in på dina twitter-inlägg i stilen, ”låter helt galet… palla läsa hennes långa blogg-inlägg… .vi fick ju sammanfattningen här precis”. OK.. jag själv fattar inte riktigt poängen med twitter MEN jag fattar inte heller poängen med att snöa in nästan enbart på någons twitter-inlägg och sedan säga, ”ha ha… nu vet jag minsann EXAKT vem denna person är!”!
Kort tillägg på slutet som jag missade i hasten här:
”…OCH jag vet också utifrån dom här 5 Twitter-inläggen jag läste precis EXAKT hur denna person tänker och tycker om detta ämne OCH allting annat också för den delen för det säger ju sig självt!”