Fick denna fråga under detta inlägg.
Jag undrar hur mycket en feministdebatt som den här i bloggen kan uträtta egentligen. […] Frågan är: Vad är det som egentligen leder till förändring?
När jag driver den här bloggen så tänker jag att den leder till en förändring. Inte stor, men ändå märkbar för vissa människor.
Dels så tycker jag att det är viktigt att det finns platser där även den som redan är feminist kan läsa mer, tänka på nya sätt inom feminismen, och diskutera med andra feminister. Jag ser att min blogg delvis kan utgöra detta. Jag tror till exempel att det jag skriver om relationer kan få folk att tänka nytt kring hur de kan applicerar feminismen i sitt vardagsliv.
Även för den som redan är övertygad feminist kan det vara viktigt att upptäcka nya aspekter av feminismen. För mig så fördjupas min feministiska analys hela tiden, jag upptäcker ständigt nya aspekter av det hela och detta hjälper mig mycket i mitt vardagsliv: hjälper mig styra upp relationer, min syn på mig själv och så vidare. Detta har fått mig att inse hur viktig feminismen är och hur långtgående förtrycket av kvinnor går, vilket såklart även gjort mig mer motiverad. Samma effekt hoppas jag att mina texter kan ha på den som är nyare inom feminismen, eller den som inte kunnat eller velat ägna lika mycket energi åt det som jag.
Sedan ger det helt enkelt vissa idéer större spridning. Även om de flesta som tar intryck redan är feminister så kan en utbyta erfarenheter, tankar, tips, argument och så vidare. Detta gör i sin tur verktygen för att sprida dessa idéer vidare större. Därför är även inomfeministisk debatt mycket viktigt, liksom det är med alla andra ideologier.
På grund av detta så tror jag att det spelar roll att jag skriver, för att försöka ge styrka åt andra feminister och för att bidra med det jag kan om feminism.
Jag tror inte att en kan säga att det är en speciell faktor som leder till förändring, utan det handlar mycket om vilka idéer som är i omlopp, vilka debatter som förs och så vidare, och där tror jag att alla som aktivt tar del i det offentliga samtalet utifrån en feministisk synvinkel är viktiga.
Jag tänker i lite samma banor när jag ger mig in i ”hopplösa” diskussioner om feminism, eller sexism som det senaste diskussionen jag hade, när den jag diskuterar med är totalt noll mottaglig för vad jag säger eller skriver. Men då tänker jag att jag inte gör det för den personen, utan kanske någon annan som läser eller hör vad jag säger reflekterar över vad jag säger.
Nu låter det kanske som att jag går in i en diskussion för att ”vinna” men det gör jag inte.
Den här bloggen ger mej mycket! Förutom en skön känsla av ”jag är inte ensam det finns fler vettiga människor” så en massa nya tankebanor.
Nu har du faktiskt fått mig att ta mig an feminismen ur ett vetenskapligare perspektiv (det var länge sen nu). Här kommer ett väldigt långt citat som sammanfattar problemet jag har med många inomfeministiska debatter: ”One major implication of the end of writing history as a seamless whole, as a metanarrative, cannot be easily overlooked by feminist theorists. If the loss of metanarratives is true for theories such as liberalism and Marxism, it is also true for any grand theory of patriarchy. As a grand theory of history, patriarchy undergoes critique from at least two places. First, patriarchy as a grand theory privileges white women, since it interprets oppression through the lens of gender. Second, patriarchy as a grand theory represents a transhistorical category that cannot be sufficiently flexible or textured to account for historical particularities and differences in terms of gender.” Hittade jag hos Rebecca S. Chopp, Theorizing Feminist Theology, i: Rebecca S. Chopp, Sheila Greeva Davaney (eds.), Horizons in Feminist Theology, Minneapolis 1997, S. 226.
Jag har alltid varit allergisk mot ”grand theories” och känner att det finns en risk att de som redan är överens skapar sådana.
För mig har du gjort skillnad. Stor skillnad.
Jag har insett att min rätt till åsikter och intelligenta iaktagelser inte är beroende av jobb. Jag kan vara smart även om jag är sjukskriven pga depression. Att återgången till arbetslivet INTE ska ske pga pressen att inte bli accepterad som människa bara för att jag inte arbetar.
Jag har fått större insikt i varför jag vill ha manlig bekräftelse. Jag mår inte längre lika dåligt över att jag inte ”duger” eftersom den tankegången utgår från att jag skulle vilja vara endast ett objekt. Det vill jag inte, eller bara om jag väljer det själv 😉
Ttitulera mig varken vänster eller feminist, men om du vill veta att du ”hjälp ens en människa” med vad du skriver, så har din blogg varit delaktig i att göra mitt liv mindre ångestfyllt och gett mig bättre självförtroende.
Tack!
Jag tycker nog lite tvärtemot snabbmakaroner att det är spännande just för att det finns så många olika infallsvinklar (utfrån tex. klass, etnicitet, sexualitet) även ur ett feminstiskt perspektiv. Jag tycker att den här bloggen är ett bra forum för att ta del av mer seriösa, välskrivna feministiska diskussioner. Förändring kan börja överallt där folk samlas och gör sina röster hörda,där har nätet och tex. bloggar en stor framtidspotential tror jag.//Sandra
Problemet uppstår när teorier ska förklara för mycket eller gärna allt. Visst finns det rika feministiska debatter (där åsikterna kan gå isär väldigt mycket) och bloggarna som helhet ger ju en bild av mångfalden, men jag kan ändå tycka att det blir lite för mycket av ett onyanserat ”ja, just det, det är patriarkatets fel” just i bloggarna. Men det är en teoretisk ståndpunkt. Ur ett politiskt perspektiv är det väl nödvändigt att förenkla.
Du har hjälpt mig mycket med din blogg, du har fått mig att reflektera mer över mina egna relationer med andra (främst min sambo) och att jobba mer med jämställdhet i vardagen. Sen tycker jag inte att konkret förändring är det viktigaste heller, det är förmodligen skönt för dig att få skriva av dig och yttra dina åsikter, och det är skönt för oss läsare att ta del av din vettighet.