Läste Feminazgûls inlägg om Fittstim, och tycker att hen har en mycket god poäng i slutet:
Att vara feminist innebär lika mycket att jag får driva mina hjärtefrågor som är viktiga för mig och för mitt välmående som att jag är jävla SKYLDIG till solidaritet och att vara en god allierad till mina medfeminister. Jag har rätt att förvänta mig uppbackning och stöd och jag är likaledes skyldig att bistå med det. Även om det driver en kamp jag själv kanske inte nödvändigtvis kan relatera till.
Detta instämmer jag absolut i. Det förs en massa kamper bland feminister som jag inte kan relatera till det minsta lilla, men jag tycker att det är fett att det äger rum ändå. Ibland kan saker såklart vara rent kontraproduktiva, och då kan jag såklart inte backa upp det, men när det rör sig om saker jag själv bara inte brinner för eller kan relatera till så försöker jag att visa mitt stöd ändå.
Det finns en massa saker jag inte tycker är så jävla viktiga och kanske ibland även lite fåniga, men jag skulle liksom inte få för mig att motarbeta denna kamp för den sakens skull. Jag tycker att det är fantastiskt att folk bryr sig om feministiska frågor, vilka som helst. Jag är övertygad om att om jag försöker motarbeta sådant engagemang med motiveringen att det finns viktigare saker så kommer resultatet i en majoritet av fallen inte att blir att folk faktiskt bryr sig om mina frågor utan snarare att luften går ur engagemanget och folk blir mindre peppade på att vara feminister.
Jag tror inte att det fungerar att försöka få in alla feminister i samma ”ådra”, att få alla att fokusera på den viktigaste ”kampen”. För det första är det såklart omöjligt att avgöra vilken som är den viktigaste kampen. Jag tycker till exempel att barnafödande är skitviktigt, men jag inser att andra feminister inte alls tycker att det är centralt för deras kamp. Jag tänker inte säga till dem att de ska bry sig om samma frågor som jag tycker är relevanta, för jag inser att vad jag tycker är relevant inte är någon slags objektiv sanning. Det är en fråga om position, och även kvinna har olika sådana.
Jag tänker att vi alla utgår från olika positioner och befinner oss på olika platser. Saker som var skitviktiga för mig innan tycker jag är ganska oviktiga nu, men det betyder inte att den vikt de hade för mig tidigare var falsk. Det är viktigt att vi omfamnar dessa olikheter istället för att bekämpa dem och försöka pressa in alla i samma fåra.
Hej! Jag är inte feminist men har hittat din sida eftersom jag inte är inläst på feminismen och därför vill veta mer av nyfikenhet. Jag tycker att du säger mycket vettiga saker även om jag inte håller med om allt. Du dömer inte andra för att de inte har exakt samma ståndpunkt som du och det gillar jag. Bra blogg!:-)
Det är helt rätt det du säger. Att vilja pressa in alla i samma fåra och eliminera olikheter är en absurd önskan. Dessutom är ju det om något sekteristiskt, (något som feminister ofta felaktigt beskylls för).
Dokumentären är sorglig just eftersom den tangerar ett riktigt problem men drar helt fel slutsats och skapar ett falskt motsatsförhållande – ”Feminismen kan omöjligt vara bred och slagkraftig om nischade frågor tillåts utrymme.”
Vad jag däremot tror saknas idag är att faktiskt jämställdhetsarbetet behöver en bred, inklusiv och populistisk plattform, där vem som helst kan delta och bidra. T ex: En uppslutning kring att bekämpa våld mot kvinnor, där vi kräver resurser för att hjälpa utsatta, samt behandlingsprogram för att korrigera förövare.
En borde göra det tydligt att det är en plats där folk helt slipper ta ställning i hen-debatten, om genusdagis är bra etc.
Där får en heller inte vara ogyn perfektionist och tycka ”Jaha, nu luras de att tro att bara för att de hjälper till här så kommer de sluta problematisera sitt beteende i cis-relationer osv.” Det är de facto elitism.
Pride klarar ju av det, så varför inte feminismen? Jag menar, de har en stor inklusiv folkfest OCH tankesmedjor, separatistiska rum m.m. utan att det skapas en egentlig motsättning.
Intressant tanke. Någon form av årligt evenemang skulle inte vara fel. Funkar dels för att dra till uppmärksamhet, men även för att bjuda in nya att engagera sig.
Ja förhoppningsvis skulle det fungera. Det är ju inte helt ovanligt att folk öppnar upp sig för fler ideer när de bjuds in att ta ett steg i rätt riktning.
Jag tror också att det egentligen inte borde vara så svårt att hantera ev. typer som vill ta tolkningsföreträde och kanske attackera grenar av feminism de inte gillar. Då är det bara att säga ”Det är ju inte därför vi har samlats idag. Håll dig till sakfrågan utan att starta bråk så att alla kan vara med”.
Många socialdemokrater samlas ju första maj och tågar, så varför inte. Ser inte varför andra skulle kunna göra liknande saker med.
Om folk exempelvis gör egna plakat kan de välja att fokusera på viktiga frågor istället för att attackera det dom inte gillar.
Tycker stor, inklusiv folkfest i feminismens namn låter väldigt lockande! 🙂 Bra idé!
Utifrån ett individuellt perspektiv, absolut. Men ser en till de större strukturerna så kan en se att det går trender i feminismen angående vilka feministiska frågor som diskuteras. Idag är t.ex. en väldigt populär fråga det här med genus och barn. Och missförstå mig inte, på ett rent ideologiskt plan håller jag med dessa feminister. Om jag någon gång får barn kommer jag förmodligen att uppmuntra dem att bryta könsnormer samt klä dem i regnbågens alla färger (så länge de vill) etc.
Men jag kan inte låta bli att uppleva det som att samtidigt som en stor del av feminismen är upptagna med att prata barnkläder så blundas det lite för det faktum att män fortfarande har en större ekonomisk och politisk makt än kvinnor, och betydligt färre feminister blir kvar för att kämpa emot detta.. Visst, alla skulle kanske inte vilja kämpa för detta, men många skulle nog ändå göra det om de bara fokuserats mer på sådana mer grundläggande frågor än vad det nu gör.
Sen tycker jag att Belinda framförde sin kritik på ett jävligt respektlöst sätt och hennes ”kamp” är därför fullständigt kontraproduktiv. Men det innebär i min mening inte att en faktiskt bör kunna ifrågasätta internt vad det egentligen är som majoriteten av dagens feminism sysslar med. På ett betydligt mer konstruktivt sätt än vad Belinda gjorde då, givetvis.
Fast det är ju inte en orimlig ståndpunkt att tro att om vi kan luckra upp könsrollerna genom en bredare analys av genus som det ser ut idag så kommer det att kunna påverka även det faktum att män har större ekonomisk och politisk makt, så jag förstår inte varför de sakerna måste stå i motsatsföhållande till varandra.
Ett sätt att närma sig jämställdhet är ju att försöka hävda att könen är lika bra. Vi har ju dock sett att ett sådant arbete kombinerat med att vi fortfarande har tydligt formulerade idéer om _hur_ män och kvinnor är, när de ändå är lika mycket värda, fortfarande resulterar i en stor separation mellan grupperna där vi sedan kan undervärdera hela områden som är kvinnligt kodade och sedan hävda att det är arbetet/hobbyn i sig som är mindre värd och på så vis komma undan med att fortsätta hålla kvinnor underställda.
Genom att fokusera mer på genus och försöka motarbeta de socialt konstruerade könsrollerna så kanske vi kan sudda ut vissa möjligheter att luta sig tillbaka på könstillhörigheten.
Måste säga att jag ser på livet med tillförsikt när jag läser detta.