Jag läser ju en Marxkurs just nu, och hittade följande i de ekonomisk-politiska manuskripten. Marx beskriver hur all mänsklig verksamhet utom arbetet under kapitalismen anses vara lyx, hur arbetaren ständigt uppmanas till återhållsamhet och så vidare. Just den här idén om att vi människor helt enkelt är för många är något en ofta ser människor åt höger anföra. Ungefär som att säga ”det går ändå inte att göra något åt saken”. Det finns en tydlig ton av moralism i det hela, det handlar liksom om att folk helt enkelt ska stilla sig och föda färre barn. Men framförallt så handlar det om att se människorna själva som samhällets stora problem, en syn jag tycker är oerhört sorglig.
Nå, jag twittrade i alla fall ut citatet och fick detta svar från en Muf:are:
”Det är ingen mänsklig rättighet”, ett otroligt typiskt svar om ofta hörs från borgerligt håll. Ungefär som om det var vad det handlade om. Jag tycker inte heller att barn är en mänsklig rättighet, däremot tycker jag det är en ganska pissig vision för samhället att vi ska föda så få barn som möjligt.
För mig handlar politik inte om vad som är en mänsklig rättighet eller inte utan vilken vision en har för samhället, i vilken riktning en vill att samhället ska röra sig. Detta är ett problem jag ser med retoriken om ”mänskliga rättigheter”, eftersom den delar upp mänskliga behov och begär i olika kategorier, rättigheter och icke-rättigheter och tillåter oss att strunta i icke-rättigheterna. Det handlar liksom om att definiera en lägsta gräns för vilka omständigheter som är ”okej” att leva under, inte om att ha och sträva efter en vision för ett bättre samhälle.
Vad tjänar det till att tala om mänskliga rättigheter om vi inte också talar om var vi vill komma? Då blir det snarare en intellektuell modell en använder för att rättfärdiga samhället såsom det ser ut idag, genom att säga att ”x är inte en mänsklig rättighet” än ett instrument för någon slags förbättring.
Hej Fanny!
Jag håller helt med dig i analysen om att en kapitalistisk världsbild hierarkiserar människors värde (utifrån pengar). Det samma gäller för kolonialism och andra maktstrukturerande synsätt, inte minst könsmaktsordningen och patriarkatet.
Däremot håller jag inte med dig om att de mänskliga rättigheterna är visionslösa eller att de utesluter människor. Tvärtom är det grundläggande och centralt hos de mänskliga rättigheterna att alla människor är lika mycket värda och att vi har ett internationellt och solidariskt ansvar för att uppnå denna tanke. Det är fortfarande ett oerhört starkt politiskt ställningstagande.
Sammantaget talar MR om att en helt annan värld är möjligt, där människor kan få leva i självdefinierad värdighet. Detta är vidare ett samtal som pågår eftersom de mänskliga rättigheterna också utvecklas i takt med att vi använder dem och definierar dem ytterligare. Det brukar vi MR-vetare kalla för att det finns ett MR-golv (vissa principer som vi INTE ruckar på) men att det inte finns ett MR-tak – det är upp till varje stat att själv bestämma hur långt de vill sträcka sig. Därför kan vi inte använda MR som argument för att hindra något, bara att garantera något. (Förutom då det handlar om att skydda individer, då använder vi MR som stoppmekanism). Det hänger bland annat ihop med att de är formulerade för att gälla universellt (att de ska kunna om fatta ALLA människor) och att det är staten som är ansvarig för att uppfylla MR.
Därför är det inte en mänsklig rättighet att skaffa barn, däremot är det en mänsklig rättighet att få bestämma över sin reproduktion, och att staten inte får underlätta för vissa att skaffa barn (hetropar) och försvåra för andra (homosexuella/ensamstående). Det senare är osaklig diskriminering och enligt MR olaglig.
Vad gäller tanken om att vi är överbefolkade och att vissa inte borde skaffa barn osv – här kan vi med MR-argumentation säga att alla människor är lika mycket värda, alla har precis samma rätt till livet och samma rätt till ett värdigt liv. Det ÄR en mänsklig rättighet att få planera sin familj/familjebildning.
Det är naturligtvis alltid en politisk retorik som hjälper eller stjälper ett politiskt skeende, och därför ser jag också att de mänskliga rättigheterna är så otroligt viktiga – de har kodifierats i en lång process och garanterar inte minst många feministiska mål som jämlikhet. MR är för mig politik som blivit omskriven i faktiska verktyg, grymt användbara för oss feminister. Inte perfekt, men by faaaaaar det bästa vi har i dagsläget. I synnerhet ur ett globalt-solidariskt perspektiv.
Vänliga hälsningar,
Linda
Haha nice fynd! Är väl malthusianismen som åsyftas?
Jag antar det. Vet inte så mycket om den men har sett den beskrivas så.
Termen ”mänskliga rättigheter” finner jag mycket tvivelaktig, rent överlag. Detta eftersom den vilar på en i grunden liberal och verklighetsförnekande grunduppfattning. Självklart är det en mänsklig rättighet att skaffa barn. Åtminstone om man med det menar möjlighet att påverka sin livsmiljö på ett sätt att det blir meningsfullt att skaffa barn. För mig är de i stort sett två identiska saker.
Vad som är och inte är en mänsklig rättighet tkr jag är ganska irrelevant, just på de grunder du nämner.
Tyvärr så är människan problemet. ”Varför?” är såklart det första du tänker.
http://www.worldometers.info/world-population/
Jag vet att det är ett extremt hemskt sätt att se på mänskligheten och världen, men vi måste sänka befolkningsökningen. Det går verkligen inte, vi kan inte producera tillräckligt med resurser till hela världen även om i-länderna och u-länderna delade jämlikt på all mat och vatten
Vi producerar redan nu tillräckligt med mat och vatten för alla som lever. Och då ser ändå kapitalismen till att effektivare metoder för mat- och vattenframställning och distribution förhindras.
Se Hans Roslings tedtalk(s), finns ingen motsättning mellan ökad frihet och välfärd och befolkningsökning utan tvärtom är det en förutsättning. http://www.ted.com/talks/hans_rosling_on_global_population_growth.html
Förstår inte vad folk får annat ifrån och dessutom så bestämt som ”men vi MÅSTE sänka befolkningsökningen. Det går VERKLIGEN inte”?
Att mänskliga rättigheter skulle vila på enbart en liberal grund framförs av såväl liberaler som marxister som inte har någon djupare förståelse för dess innebörd och potential.
Beror mkt på hur bred definition en har av ”liberal grund”. För mig är det typ hela jävla samhället så ur det perspektivet jo, absolut.
Som anarkist är det lätt: Kom inte och säg åt mig vad jag ska göra, bete mig, hur jag ska tycka och tänka. Jag avlar hur många barn jag vill. Det är mitt val, ingen annans! Lämnar ni mig i fred, på min plätt, så lämnar jag er ifred, på era plättar.
Jag tycker MR är fint och bra på det viset att det faktiskt gjort skillnad att ha en humanistisk värdegrund att kämpa för och för att kunna visa tydligt att det är så mycket vi inte uppnått i världen och för att visa vad man kan jobba mot för att människor i förtryckande kulturer och länder (dvs i alla världens länder) ska kunna få det bättre. Hörde senast igår på aktuellt att kvinnor i Senegal som fått utbildning om MR sedan motsade sig den egna kulturens traditionella könsstympningen av flickor, och att det var utbildningen i MR som gjorde att de kunde känna och förstå sina rättigheter och göra motstånd.
Så MR tycker jag, av det jag vet, har gjort mycket gott. MEN hur det brukas lite hur som helst i språket, som att ex ”sex är en mänsklig rättighet” (helt befängt påstående enligt mig) eller som killen du citerar ovan från er konversation att ”det där är ingen mänsklig rättighet att skaffa barn” etc, då används det helt felaktigt och har egentligen med FNs ursprungliga mänskliga rättigheter att göra.
.. och det blir ju självklart fel att påstå att något som inte står utskrivet i de mänskliga rättigheterna inte är värt att kämpa för. Det är ju inte så att MR täcker precis alla världens frågor..