Ibland säger folk att vi helt enkelt är ”för många” på detta jordklot och att de tär det som är orsaken till svält, global uppvärmning och så vidare. De säger att det helt enkelt inte går att producera mat och vatten till alla. Då brukar jag tänka på all den mat som jag hittar i soprum, som utgör ungefär 70 % av min kost. I ljuset av det så blir liksom tanken om att jordklotet inte skulle ”räcka till” så fånig. Jag menar, vi slänger så fruktansvärt mycket mat.
Problemet är inte att det finns för många människor, problemet är att det i et kapitalistiskt samhälle helt enkelt är rimligt för vissa affärer, producenter och så vidare att slänga sin mat istället för att de kommer till användning. Och visst, det är möjligt att det kanske inte skulle fungera även om vi hade en mer effektiv produktion, men jag tycker ändå att vi ska försöka ändra på vårt system innan vi börjar diskutera existensen av människor som det grundläggande problemet.
Ärligt talat så känns den förklaringsmodellen mest som en ursäkt för att slippa göra något. Istället för att ta tag i de saker vi faktiskt skulle kunna förbättra så lägger folk sig på marken och ger upp istället. Vem tjänar på det? Samma människor som tjänar på rådande samhällsordning såklart.
Världen ansågs vara överbefolkad redan på 1800-talet. Det påhittade överbefolkningshotet tror jag handlar om rädslor, att andra ska ta det vi äger eller har roffat åt oss. Dessutom kastas minst 23% av all mat som produceras i världen. Förresten har jag hört (men vet inte om det faktiskt stämmer), att fler människor numera dör i trafikolyckor än i svält. Minskar vi lite på trafiken frigör vi kanske resurser till matproduktion istället…? Åtminstone skulle vi rädda liv.
Enligt Global Burden of Disease för 2010 är det dubbelt så många världen över som dör av transportolyckor som av näringsbrister som primär dödsorsak. Men undernäring kan nog också vara en bidragande orsak till många andra dödsfall, i t.ex. infektioner.
Fast egentligen har vi ett enormt stort överflöd av mat. Nästan all svält är en följd av konflikter, krig eller en korrupt regim där det omöjliggör för befolkningen att skaffa sig mat, direkt som indirekt. Dessutom har vi m.h.a teknologiska framgångar en väldigt stort potential att producera ännu mer mat. Utöver det så antas även befolkningstillväxten plana ut med tiden, något som redan har skett bland alla I-länder.
Jag såg en miniföreläsning på youtube där en svensk professor tog sig an det här problemet – hur många människor kommer vi bli på denna jord? Han visade på att om vi utrotar fattigdomen kommer vi inte bli mer än 10 miljarder människor och att det är den siffran vi ska räkna med när vi fördelar världens resurser.
Att jorden inte skulle räcka till är bull shit – men den räcker ju inte till om alla ska eftersträva vår levnadsstandard. Det finns väl nått räkneexempel där det behövs 3-4 jordklot om alla ska leva som vi gör. Men slutsatsen man drar av det exemplet borde ju verkligen inte vara att det är människorna som är problemet utan KAPITALISMEN.
Jag har egentligen ingen aning om våra resurser skulle räcka till om vi skippade kapitalismen men min magkänsla säger att det borde gå. Finns ju en massa exempel på resursslöseri. Egypten tex som har så in i helvete bördig jord skulle kunna försörja hela världen med vete och istället får de betalt för att odla tobak samtidigt som de tvingas importera apdyrt vete från västvärlden. Alla EU-trädor är ett annat exempel – bönder som får betalt för att INTE odla mat för att priserna ska hållas uppe. USA bränner flera miljoner ton vete varje år för att hålla priserna uppe osv osv osv.
Det e en fucked up värld!
Ofta blir jag sjukt irriterad på diskussionen om den så kallade ”överbefolkningen” och att ”folk borde föda färre barn”. ”Folket” åsyftar oftast fattiga kvinnor tredje världen trots att antalet barn per kvinna på global nivå går ner kraftigt rent generellt. Männens roll och makt över reproduktionen i det patriarkala samhället osynliggörs däremot. Vidare osynliggörs det att den rika delen av världen liksom de rika delarna av tredje världen gör sig av med en massa resurser genom att konsumera för mycket. Vandana Shiva och Maria Mies skriver om det i texten Befolkning, miljö och människor i antologin Postkolonial feminism 2.
Problemet med överkonsumtion och överproduktion borde lösas först innan fattiga kvinnor i tredje världen uppmanas att skaffa färre barn.
Ja, framför allt tenderar väl minskad fertilitet att följa på bättre levnadsvillkor, med t.ex. minskad barndödlighet, välfärdssystem och bättre utbildning för flickor.
Är Hans Rosling ”den svenska professorn” månne? Detta är ju i princip en ickefråga eftersom befolkningsökningen redan har planat ut enligt statistik från FN (det föds lika många barn idag som för tio år sedan) och vi har mer mat än vad som krävs för att mätta jordens befolkning. Kan man inte bara hänvisa till denna fakta? Sedan är det kapitalismens fel att den inte fördelas på ett vettigt sätt och att fattigdom och misär i stora delar av världen fortfarande leder till i snitt 6 barn per kvinna varav två dör innan 5 års ålder. Hög barnadödlighet och befolkningsökning hänger alltså ihop.
Var brukar du dumpstra? Jag bor själv i Uppsala och är intresserad av att börja. Har du några tips?
Mejla mig 🙂
Var med om en så jävla sjuk grej förut idag. När jag skulle köpa bananer var en butiksarbetare i färd med att kasta samtliga bananer. Hen skulle snart plocka fram nya informerade hen mig. Jag sa att det gick bra med dom som fanns då det var lagom mognade fina bananer.
Fatta vad sjukt att dom kastar 100-tals kg ätbara bananer! Och att de förväntade sig att jag skulle betala 24kr/kg för baner som dom ändå skulle kasta! Sånt jävla slöseri.
Men som Roland Paulsen nämner i boken Arbetssamhället så skulle bananpriset falla om butikerna inte slängde fullt ätbara bananer. Samtidigt sitter det tiggare utanför butiken.
Du skulle ha dumpstrat dem istället 😉