Helt jävla fantastiskt.

Modetidningen Elle hade i sitt senaste nummer med en fotosession med en normalviktig/knubbig/mullig/kurvig/valfri passande omskrivning av ordet tjock i modesammanhang, vilket är lite av en sensation i sig då Elle knappast är en tidning som gjort anspråk på att representera någon form av sunda ideal. Men vad som är det mest uppseendeväckande är att det inte står ett ord om modellens avvikande kroppshydda, vilket är otroligt.

Det är nämligen en oskriven regel att alla som släpper in en modell något större än idealet, om det så bara handlar om fem kilo, så ska det vara i ett reportage om tjockismode eller kläder för kurviga tjejer. Det ska helt enkelt påpekas in i absurdum att tidningen står för så fräscha och uppdaterade ideal och minsann kämpar emot modeanorexian som råder, vilket ju i sig är kontraproduktivt, då det ständiga påpekandet av avvikande kroppar rimligtvis bara gör det hela ännu värre.

Hur som helst var reportaget jävligt fräscht och snyggt, även om alla kläder var heltäckande. Man kan ju förvisso inte förvänta sig att de ska langa en ickeanorektiskt bikinimodell, jag tycker Elle har gjort nog bara genom att låta den här modellen passera utan att dra extra uppmärksamhet till hennes kroppshydda.

Jag blir galen.

Herregud vad jag flippar på alla saker som fungerar halvdant. Allt med min dator som går långsamt, alla ostädade hyllor, att tunnelbanan inte behagar gå efter klockan tolv på vardagar, att jag inte kan bädda in youtubeklipp på bloggen och alla jävla bussar som är sena. Jag blir fan galen.

För övrigt så tigger Blogge pengar för att kunna betala sin kvarskatt, jag kommer troligen att skicka in några 100-lappar om jag inte drabbas av den sedvanliga lättja som jag brukar inför allt som har med datorer och internet att göra, jag är ju en total datoranalfabet och att jag lyckas blogga är fan i mig ett under. Om inte annat kan jag nog få min pojkvän att göra överföringen åt mig.

Ny kamera!

Jag har äntligen köpt en vettig kamera, en begagnad canon 20d. Den är tyvärr sjukt stor vilket gör att jag gör ett väldigt pretentiöst intryck, alldeles för pretentiöst för att vara en sån noob som jag är. Jag fattar ungefär 10 % av vad jag sysslar med, resten är bara konstiga knappar. Det verkar dessutom som att min dator inte kan hantera bilder i raw.

Men jag är glad ändå, äntligen en kamera som faktiskt kan ta skarpa bilder, till skillnad från den innan som faktiskt var trasig. Dessutom får jag äntligen ha en absurt stor kamera som accessoar på mina dagens outfit-bilder.

Ett stort steg och studenttjat.

Jag hade ett betygsavgörande prov i förrgår som jag struntade i, helt enkelt för att jag var medveten om att jag inte skulle klara det, helt enkelt för att jag inte hade pluggat till det. Det känns så jävla befriande att bara kunna skita i något istället för att ha ångest över det dag och natt som jag brukar.

Jag kommer alltså att få g i Kemi B, det är osäkert om jag förtjänar ens det. Men det är okej, min lärare var den sämsta någonsin, jag var deprimerad och orkade nästan ingenting alls då. Det är okej att inte vara bäst ibland *gör en Blondinbella, dvs vänder min svagheter till styrkor*.

Nu har jag inget kvar att göra, utom att gå på den förbannade slutskivan och vara artig mot mina klasskamrater, trots att just artighet är den egenskap jag minst av alla besitter. Och att springa ut ur skolbyggnaden tillsammans med min klass, jag har inte ens någon mössa och inte heller någon fin vit studentklänning, jag funderar på att komma dit i jeans för att ytterliggare statera mitt ickeengagemang i det hela, men det känns bara löjligt att anlända till en plats bara för att stå och vara tråkig.

Jag önskar att jag kunde dela mina kamraters entusiasm inför detta eller åtminstone vara aktivt emot det, men jag är varken eller. Jag är bara genuint ointresserad av hela grejen. Jag kan inte låta bli att känna mig en aning bitter över min skolgång, över det faktum att jag inte har en enda vän i min klass och att jag inte har upplevt det som det minsta givande med undantag från matematiken och fysiken, vilket knappast räcker för att motivera tre års leda. Jag hade velat komma någonstans i mig själv under den här tiden, kanske skaffa en vän, personlig utveckling, kunskap eller åtminstone lite disciplin, men istället har jag bara gjort ingenting i tre år.

Jag vill bara att det här ska vara över och jag ska ha ett sjukt inspirerande yrke som jag bara älskar att gå till, en massa pengar, ett vackert barn och ett underbart förhållande med min underbara pojkvän. Då kommer min gymnasietid att framstå som en löjlig parentes.

Shopping.

Jag shoppade igår för första gången på typ två månader, herregud vad najs det är. Den främsta anledningen till att jag (egentligen) hatar konsumtionssamhället är att jag så fullständigt går upp i det när jag anammar det. Hursomhelst så köpte jag denna kavaj på Stockholms stadsmission för 75 spänn, så billigt att jag nästan började dregla, då kvaliteten är helt underbar.

För övrigt var hela anledningen bakom shoppingrundan att köpa en kavaj åt min pojkvän, jag kände mig som en sån jävla brud när jag sprang omkring och plockade åt honom och snackade om passformer, märken och storlekar medan han lommade efter lite tafatt.

Men åh så synd det är om Israel som kommer bli så himla missförstådda nu.

Fan vad jag lackade när jag läste DN:s ledare idag. Självklart handlade den om attacken mot ”ship to gaza”-konvojen.

Israels agerande kritiseras visserligen, men egentligen bara för att det är ”onödigt” att göra så eftersom det gör folk över världen mer positivt inställda till Palestina.

Den israeliska armén har mycket att förklara. Vilka instruktioner hade soldaterna fått? Vem gav order om eldgivning? Och varför såg man det som nödvändigt att storma fartygen?

Ja, varför sänkte Israel fartygen? Kan det kanske ha varit för att Israel är en krigsgalen religiös diktatur som tycker om att statuera exempel mot allt och alla som inte håller med dem om vilket folk som har mest rätt till deras land? Det är knappast så att Israel överlag agerar snällt och bra och bara just nu råkade agera väldigt orimligt, det är så att Israel rakt igenom är ett jävla skitland som inta drar sig för att bomba alla som inte håller med dem sönder och samman.

Jag tycker det är förbannat respektlöst mot Palestinierna och hela konflikten som sådan att framhålla att det största problemet i alla det här är att den annars mycket snälla staten Israel kommer att betraktas som mycket dummare än de egentligen förtjänar. Stackars Israel, så missförstådda, så fruktansvärt illa behandlade, så fördomsfullt bemötta, så synd om det land som bara försöker göra gott, men alltid råkar peta någon i ögat. Herregud.