Jag tänker på när kvinnor pratar om att de minsann har större sexdrift än sin manliga partner och att detta gärna beskrivs som något som gör dem mer ”manliga” eller ”jämställda”. Eftersom de kontrasterar sig mot idén att det alltid är mannen som vill ha mer sex så tycker de att det är någon slags framgång att de själv vill ha sex då och då när inte han vill.
Jag tänker på när min ”sexdrift” har varit större än min manliga partners, och att det knappast har inneburit samma saker som när han har velat ha mer sex än mig. När jag inte har velat så ar jag ändå ansträngt mig för att gå honom till mötes, om inte med sex så med andra former av bekräftelse och närhet. När jag har velat mer så har det inte alls blivit besvarat på samma sätt.
Mitt problem har sällan varit att min manliga partner har velat ha mer sex, problemet har varit att sex har ägt rum på hans villkor allena. Vi har kunnat ha relativt likvärdig sexlust, men ändå har det varit på hans initiativ som sex har skett för att ja har uppfatta det som skamligt när jag har tagit initiativ, för att han har behandlat det så.
Män demonstrerar inte bara sin sexuella makt över kvinnor genom att ha sex med oss mot vår vilja, utan också genom att avvisa oss på förnedrande sätt och klargöra att det fortfarande är de som bestämmer när och hur sex ska äga rum. Kvinnor har knappast en mindre sexlust än män, däremot har vi i heterorelationer inte ens i närheten av samma möjligheter att leva ut vår sexualitet.
Exakt. <3 Fanny <3
Kvinnors genuina sexualitet – fristående från mäns sexualitet – upplevs faktiskt ofta som provocerande eller avvikande. En man som bemöter kvinnlig sexualitet blir ofta upprörd (som ofta utmynnar i aggressivitet eftersom det är vad män oftast lär sig). Manlig sexualitet är norm, kvinnlig sexualitet är avvikande. Jag tycker det ändå är viktigt att ickemän påpekar det om det är så att personen har större sexdrift än en hypotetisk manlig partner. Det är nästa steg att därefter förklara att ens sexualitet inte är en tillgång som en man kan ta utav. Detta är dock mer komplicerat och svårt att förmedla på ett sätt så att mottagaren förstår, och kan efterföljas av alltför närgångna frågor. Oftast vill mottagaren inte förstå i vilket fall allt förklarande i världen inte hjälper. Saken i sig kan göra att män kan bli mer promiskuösa än ickemän då en ickeman behöver etablera sexuella villkor med sin motpart i högre grad än män. Sex med någon idiotman som inte anpassar sig är meningslöst och försöker en få honom att anpassa sig kan det bli farligt. Än en gång spelar mäns våld mot ickemän en viktig roll.
Spännande ämne. Kram!
Alltså detta inlägg är så klockrent att jag knappt vet vad jag ska säga. Du beskrev precis majoriteten av mina erfarenheter under mina cirka tio år som sexuellt aktiv… Speciellt det där om att förväntas gå honom till mötes när HAN vill, men när jag vill är det inte på tal om tillmötesgående utan (precis som du skriver) förnedrande avvisande. Har t.o.m. varit med om att bli fysiskt avvisad för bara en hand lite för nära en höft e.d. Inte ens något uttryckligen sexuellt utan kan vara vilken beröring som helst som inte passar honom. Blir så sjukt less och arg på att bli förminskad och överkörd och aldrig få känna att min lust spelar någon roll, utan bara få existera som sexuell individ på någon annans villkor.
Så tack för ett inlägg som sätter ord på det jag känner och gör så att jag inte känner mig lika ensam.
Jag tycker faktiskt att det blir lite löjligt att ställa likhetstecken mellan kvinnlig sexuell lust och heterosex. Många heterokvinnor känner också sexuell lust men det är ju vad som sker därefter i heterosex, som är det väsentliga. Att kvinnor känner sexuell lust innebär inte att de känner sexuell lust till mannen, längtan efter heterosex och naturligtvis inte heller att de får orgasm under heterosex.
Det är fakta att kvinnors sexuella lust och orgasmförmåga minskar drastiskt så fort en man blandas in i kvinnors sexualitet.
Men jaaaaa! Så är det verkligen! Så jävla bra att du tar upp detta Fanny, mer inlägg om detta ämne tack!
Känner igen mig så mycket i det här, att sex nästan alltid sker på mannens villkor och att det på något vis är skamligt om jag som kvinna blir avvisad. Har jättesvårt att ta initiativ till sex eftersom det här ständigt ligger i bakhuvudet, rädslan för att bli avvisad och känna mig förnedrad. Samtidigt känner jag en stark press på mig att ställa upp på sex de gånger mannen vill mer än mig, trots att jag är fullt medveten om att jag gör våld på mig själv varje gång det sker. Just i den situationen känns det så svårt att säga nej, har ju liksom fått lära mig under hela mitt liv att min vilja inte är så himla viktig.
Kan bara hålla med. Jag känner också igen detta så mycket från tidigare relationer. Pojkvännen har liksom alltid en självklar rätt att röra vid min kropp, medan jag aldrig har en självklar rätt att röra vid hans ”sexuella” kroppsdelar. Då kan han snäsa, sucka högt och plocka bort mina händer – för det var ju inte på hans initiativ. Jag skulle aldrig kunna avvisa en pojkvän på samma sätt, utan vill jag avvisa måste det ske med BETYDLIGT större medkänsla, ha en bra ”ursäkt”, visa tydligt att jag älskar honom jättemycket även om jag inte vill ha hans hand mellan benen just ikväll. Om jag skulle sucka och stöna och bryskt plocka bort hans hand på samma sätt som han min, så skulle han nog få en rätt rejäl chock. Sex är alltid på mannens villkor.