Jag tänker på det här med sex om samtycke och jag tänker att det ofta kan vara så för mig att jag är sjukt taggad på att ha sex med en person eftersom jag tycker att hen är attraktiv eller whatever, men om jag märker att den personen inte respekterar mina gränser så försvinner för det mesta lusten direkt och det blir bara ångestladdat och jobbigt. Det är ofta att en person kan göra något som jag kanske brukar tycka om, men när det görs utan att personen kollat in läget innan så blir det onajs. I sådana situationer är det sällan handlingarna som sådana som är grejen utan det är det som föregår dem, hela stämningen. Något kan vara inte på mina villkor även fast det är något jag generellt brukar uppskatta.
Det viktiga med konsensuellt sex är inte själva handlingarna som sådana utan just konsensus. Även om en person har gått med på en viss sak typ 1000 gånger innan så betyder inte det att det inte är viktigt att inhämta samtycke, att kolla in signalerna. Varje sexuell handling måste ske med den utgångspunkten. Sedan kan det såklart vara en kortare startsträcka när en har haft sex med varandra innan och känner till varandras preferenser och förstår varandras signaler, men det betyder inte att samtyckeskravet försvinner på något sätt utan bara att samtycke går lättare att inhämta.
Samtycke måste alltid vara grunden till alla sexuella handlingar, svårare än så är det faktiskt inte. Det går inte att bara försöka gissa sig till vad personen brukar gilla och sedan bara göra det, en måste kolla läget ordentligt innan. Jag tycker faktiskt inte att det borde vara en så himla svår grej att greppa.
100% agree. I don’t see how anyone can argue against anything you have written. The directive is very very simple and straightforward. The problem starts when we try to translate this simple directive into law. At that point it is everything but simple and I think where the uncertainty can come into play. I really don’t think that anyone in their right mind can be against the concept of ”samtycke”.
Putting a ”samtycke” requirement into law will not remove the problems we currently see in the legal system with regard to sexual crime. It will still come down to a he said she said situation in most instances.
Mind you, I’m in favor of adding a ”samtycke” as it can be of clear help in some situations but it would be naive to think that the legal problems would magically disappear once a ”samtycke” reiquirement is in place. Not saying that is what you believe but many seem to do so.
Precis som du skriver kommer det fortfarande vara en ”hon sa, han sa”-situation i rätten, men att markera i lagen att ett accepterbart sex refereras till ”hen sa ja” snarare än, som idag, ”hen sa inte nej” är viktigt för att ”det ska gå åt rätt håll” så att säga. Att jag inte går omkring & är fri för vemsomhelst att ta på/smeka/göra vad som helst med ända tills jag säger nej. Att jag ska kunna gå fri från sådant ända tills jag själv visar intresse/visar att jag nappat när någon annan visat intresse för mig. & med ”visat intresse” menar jag ju då såklart inte ”rövklämt på krogen” eller liknande.
Yes, I think the mindset change can be quite positive. I’m just not that sold on how much difference it will make practically or legally. The most important thing in changing the law is to make it clear to men (mostly it is men) that they have a responsibility to seek a positive indication from their hopeful partner rather than just be aware of a negative one. I think that will help clear up some or even many of the ”date rape” scenarios. However, I don’t see a change in law to include ”samtycke” to be revolutionary. The only way I can think of to do that would be to remove ”innocent before proven guiltly” OR require actual contracts and I don’t think we want either of those.
Halvt OT: I Jenna Jameson’s självbiografi beskriver hon bland annat hur hon ”förlorade” oskulden.
Kortfattat: Hon skulle på fest & hade som mål för kvällen att ligga med någon, en av anledningarna till detta beslutsfattande var att hon ville kunna använda tamponger men att det ”inte gick” då vecket ej än strainats. Hon hånglade lite med en snubbe, & fortsatte sedan festa, blev för full & däckade.
Vaknade naken bland nedblodade lakan med snubben sovande jämte sig & förstod vad som hade hänt = han hade haft sex med henne när hon var medvetslös. Hon diggade ju att hon kunde använda tamponger from now on, men faktum kvarstod: Han hade våldtagit henne.
Så börjar hon/en själv analysera: Skulle hon/en själv varit vaken & vid tillräckligt medvetande att förstå & i stånd att kunna ta ställning till händelsen, skulle hon/en själv ju ha lust & vilja ha sex & händelsen skulle vara from both parts samtyckande sex. Men nu var hon/en själv så full att hon ej var vid medvetande under händelsen, killen kunde på inga vis vara annat än medveten om att hon inte var med på det då hon ju som sagt var medvetslös. Skulle han vart tvungen att satsa pengar skulle han troligen gjort detta på alternativet ”skulle vilja ha sex om hon ej var däckad”, vilket ju stämde med verkligheten – men nu var hon/en själv ju ej detta.
Tror detta är en svår tanketwist för många att reda ut, både för folk som ofrivilligt fått agera knulldocka men &så för våldtäktsutövaren (särskilt om det är en man som våldtar en kvinna pga patriarkatet & drabbningen av all indoktrination som det medföljer).
Jaja, ovanstående är bara rambling ^^.
Förstår ej hur det är en tanketwist…?
Hon ville ha -sex- ja, men att bli penetrerad av en penis är inte sex om en är medvetslös och inte har möjlighet att varken säga ja eller nej, det är ren och skär våldtäkt.
Varför accepterar och reproducerar vi att sex är så laddat och att så fort nåt övertramp begås under sexakt så blir vi fördärvade i värsta fall för livet? Fattar inte!!!
Det är väl inte så konstigt? Sex är ju sjukt laddat.