Jag har tänkt mycket på sex på sista tiden. På när jag hade sex med män och allt vad det innebar för mig.
Jag tänker att som kvinna så är det vanligt att en inte har sex primärt för att en njuter av det utan för att få bekräftelse och i viss mån etablera eller upprätthålla relationer. Det finns liksom ett sexuellt kontrakt; i en relation ”ska” en ha sex med varandra för annars så kan en inte räkna med relationen. Jag har också känt mig värdelös när min partner inte velat ha sex med mig, då finns det liksom ingenting som garanterar relationens fortlevnad.
Det är med obehag jag tänker på det sex jag har haft med män. Det har alltid handlat om att jag ska prestera på något sätt. Det har alltid varit så hetsigt och saknats tid för att lära känna varandra sexuellt, även i sammanhang där detta har varit det uttalade målet. Jag har ändå alltid känt en press på att komma framåt, överskrida gränser och framförallt att njuta. Njuta för att det är det en ”ska” göra när en har sex.
När jag tänker på detta känner jag ofta skam, skam över att jag inte bara lärt detta ske utan att jag också aktivt utsatte mig för det. Jag använde min kropp som en handelsvara för att få tillgång till saker som jag trodde att jag behövde. Det finns en skam i att inse detta, eftersom det inte stämmer överens med den idealbild som finns att sexualitet ska vara någonting fint och ömsesidigt. Insikten om att det inte har varit så får mig att känna mig smutsig. Smutsig för att en har blivit utnyttjad, för att en har gjort saker som inte har varit på ens egna villkor. Jag tänker att denna skam hindrar många från att se karaktären av sina sexuella relationer, att många tänker att saker och ting som egentligen inte är ömsesidiga är det. Så har i alla fall jag gjort.
Vi förväntas ingå i relationer av kärlek allena, men de flesta vet nog att det inte är riktigt så det fungerar. Heterosexuella relationer handlar ju inte främst om kärlek utan om att skaffa sig en plats i samhället, om att ”säkra” sin framtid och ha någon att göra allt det där en ”ska” göra i livet tillsammans med. Det handlar om att få tillgång till gemenskap, trygghet, närhet och så vidare på ett inom samhällets ramar accepterat sätt.
På sista tiden har jag börjat erkänna och bearbeta det faktum att det sex jag har haft, även det jag betraktat som ”bra” sex, inte har handlat om ömsesidig njutning utan om just detta, att etablera en relation, att få bekräftelse från en man och i förlängningen också från samhället. Att få en plats. Om att jag har gjort kontinuerligt våld på min egen kropp för att få tillgång till detta. Det är så jävla sorgligt att tänka på.
Jag har också tänkt mycket på sex och jag har också kommit fram till att det sätt jag praktiserat det på inte alls har varit vad jag egentligen vill, utan vad jag tänkt ”ska” eller ”borde” vara.
Jag har njutit och haft kul och ser min sexuella erfarenhet som rätt bra, men själva drivet kom liksom inte innifrån. Min syn på sex skiljer sig från samhällets syn på sex och det upptäcker jag mer och mer ju mer jag tänker på det. Jag har haft sex på ett sätt som egentligen är helt fel för mig, men jag trodde att det var rätt för jag visste inget annat.
Vartenda ord :'( <3 Kunde inte ha känt igen mig mer.
Och den översta illustrationen är så stark, kan knappt titta på den för det gör så ont i mig, känner igen mig så mycket.
Jag förstår ju varför men…hur KAN folk ännu gå omkring och på riktigt tro att relationer ingås pga kärlek?! Är det nån slags inbillning av att vi är såå moderna och långt kommna i samhället? Om det bara handlade om kärlek och lust hade vi ju haft det fristående från monogama förhållanden..inte byggt vår säkerhet på det. För helt ärligt är det ju en ganska jävla osäker livsgrund!
Du är inte ensam! Har precis börjat komma till insikt (mkt med hjälp av dig) om att jag aldrig någonsin som jag minnns har haft sex för min egen skull. istället har jag haft det för att få bekräftelse, för att upprätthålla en nära relation, för att vara ”normal”, för att bli älskad, för att vara dukrug M.m hos min psykolog insåg jag att jag aldrig varit den som tagit initiativ till en sexuell relarion utan alltid bara ”hängt på” folk som velat ha en relation till mig. Känns ju helt sjukt. Nu ska jag inte hetsa fram något sexuellt, jag har bestämt mig för att satsa på mina vänner och min sexualitet med mig själv och bara vara i det. Tack för allt du skriver, det är så sjukt bra!
Jag tror de flesta till en början har sex för att en förväntas ha det, även män. Män som är oskulder blir mindervärdiga enligt norm. Det är ganska så tokigt när en man har sex med en kvinna för att inte känna sig mindervärdig, och kvinnan han sex med mannen för att inte vara mindervärdig. Ingen av dem ville egentligen ha sex.
Sexet ska också utgå fån vad mannen vill. En kvinna med stark sexualdrift kan få problem för att hennes lust är inte nödvändigtvis kompatibel med mannen hon står inför, och förväntas då anpassa sig till honom. Hennes lust skall vara en resurs han kan ta av, inte en fristående sexualitet.
När en kommer över denna tröskel kan en finna sig i behov av att förklara sin position. Det finns skam i att vara en sexuellt säker kvinna. Hon är hatad, anses smutsig och slampig. Hon är motsatsen till oskuldsidealet och avrättas eller torteras ihjäl offentligt i media. Detta som någon form av bestraffning eller sätt att lära kvinnor att inte vara äckliga (på egen hand). Kvinnan ska vara oskuld och mannen ska visa henne hennes sexualitet, som är att tillfredsställa honom.
Tack för din bra text Fanny! <3 Kram på dig.
Det kanske är därför jag ännu inte haft sex. den enda jag låtit göra något med min kropp var en tjej. alla andra gånger då jag haft möjlighet till sex med en man har jag avstått. Vet inte varför men har bara inte velat även om jag kanske är väldigt attraherad av honom. Känner bara en stor press, att jag måste få honom njuta snarare än att själv slappna av. Och inte nog med det så känner jag press på att jag INTE har sex. Damned if you do, damned if you don’t, typ.
Jag undrar hur många som har sex bara för att det förväntas av en. Tror det är så jävla många och det är så sjukt sorgligt att tänka på. Hatar det.