Ibland tänker jag att jag borde ta tag i min vikt. Typ gå på någon extrem diet ett tag för att gå ner en sisådär fem kilo. Sen tänker jag på hur det var innan jag började äta som en vanlig människa.
Grejer som är sjukt najs med att inte bry sig sådär jättemycket om vad man äter:
- Man slipper ligga sömlös på nätterna på grund av att man är hungrig. Jag har alltid sjukt mycket svårare att somna om jag inte ätit ordentligt på kvällen.
- Man slipper vakna flera gånger på natten och typ hallucinera. Det krävs inte mycket för att jag ska drömma jättekonstiga drömmar och få en sjukt lätt sömn. Om jag gått omkring och hållit igen på mitt matintag under dagen så får jag nästan alltid en konstig sömn. Oklart varför.
- Man slipper dricka kaffe och ta en cigg för att kunna skita på morgonen. Ibland går det till och med utan kaffe. Fantastiskt! Något sådant hade varit otänkbart innan.
- Man slipper gå omkring och vara förstoppad och uppsvullen flera dagar i rad för att sedan ta piller som göra magen jättekonstig, får sig att må illa och gör så att du sover ännu sämre för att kunna skita. Så jävla skönt att slippa det!
- Man slipper bli helt utsvulten på energi som resulterar i extremt otrevlig hetsätning som sedan resulterar i ångest.
- Och sist men inte minst; man slipper gå omkring och ha dåligt samvete och tänka att man ska kompensera onyttiga saker man ätit med att inte äta middag. Man slipper låta all sin jävla tankeverksamhet gå åt till något som egentligen borde komma helt naturligt: mat.
Ibland måste man påminna sig själv om det här. Herregud, jag är så jävla glad att jag inte är ätstörd längre.
Förstår att det är en lättnad, det låter onekligen jävligt skönt att slippa allt det där!
Bra inlägg! Jag tycker att det är jätteviktigt att prata om nackdelarna och riskerna med bantning.
Här är sex anledningar till: http://theolddays.blogg.se/?tmp=25094352
Det finns också många medicinska anledningar till att inte svälta sin kropp. Om man av någon anledning vill gå ner i vikt är det klart bättre att öka mängden träning utan att öka kaloriintaget. Träning är dessutom bra av många andra anledningar. =)
Fast det är också att svälta sin kropp, den enda skillnaden är att man ökar mängden energi man gör av med istället för att minska mängden energi man konsumerar. Resultatet blir fortfarande att kroppen blir tvungen att använda den energi som den har lagrad. Det är liksom det svält är.
Nej, det är inte att svälta sin kropp. Vad bygger du det på? Jag citerar Wikipedia:
”Starvation is a severe deficiency in caloric energy, nutrient and vitamin intake. It is the most extreme form of malnutrition.”
Bara för att resultatet är detsamma med ökad träning men oförändrat kaloriintag, d.v.s. resultatet = viktnedgång, betyder inte det att man svälter sig så snart man tränar bort ett överflöd av kalorier. Kroppen har fortfarande intagit det man behöver för att överleva och överskottet tränas bort (jag utgår här alltså från att man MINST äter så mycket som kroppen dagligen behöver för att hålla alla organ fullt fungerande). Förstår inte hur du får det till att det är detsamma som svält. Med ditt resonemang svälter ju dessutom alla som tränar, även om de bara tränar för hälsans skull och inte viktens.
Är dessutom nyfiken: hur föreslår du att man ska göra om man vill och/eller behöver gå ner i vikt? Alla kan nog enas om att svält är ohälsosamt och dåligt, så hur ska man göra om man vill göra det hälsosamt? Eller ska man aldrig någonsin göra det?
Hua.. Jag minns mina egna matstörningar på gymnasiet. Konstant svimmig, blek, svart under ögonen. Magknip så fort man åt mer än 1 ägg. Jag hade tur som inte hade dessa långvariga, men visst sitter små matdjävular inne i huvudet när man trycker i sig alltför onyttig mat..
OT- Monogami- check!
Men då låter det ju som svält = extremt diet = inte vanlig bantning. Alltså, jag bantar också och folk blir skitskrämda av det ordet eftersom det är negativt laddat och förknippas med självsvält och ätstörningar, men bantning handlar egentligen bara om att försöka gå ner i vikt med förändrade kostvanor. Vilket jag gör. Äter mer fullkorn, fett, protein och grönsaker, och mindre snabba kolhydrater och snacks + godis. En bonus är ju att denna typ av kost inte bara är bra för viktnedgång, utan för hälsan i allmänhet.
Men jag försöker att aldrig äta under 1500 kcal (svårt ibland, eftersom jag inte alltid känner mig så hungrig och plötsligt har hela dagen gått och jag har fått i mig typ hälften), då detta inte lär vara alldeles för hälsosamt. Och så rör jag på mig. P.g.a. detta är jag nästan aldrig hungrig på natten, fastän jag äter mindre än förut i hopp om att minska i vikt. Fastän jag faktiskt bantar. Som jag ser det är det skillnad på att banta och svälta. Att svälta är sjukt jobbigt. Fattar inte hur jag pallade förut. :/ försöker påminna mig om liknande saker som dina, + en massa fler, när jag får för mig att jag ska svälta igen. Jag vet hur sjukt kasst det är för min kropp och mitt psyke så never again.
Även vid sådan bantning så får jag dessa reaktioner, men det är ju såklart individuellt.
Med tanke på dina jobbiga symtom samt att du skrev om det som ”extrem diet” och ”innan jag började äta som en vanlig människa” antog jag att du svultit, inte bara bantat/ätit mindre och tränat mer/välj vilken uttrycksform du vill. En extrem diet för mig är svält, inte födointag fem gånger per dag, en bra balans mellan fett/protein/kolhydrater och mat som gör att man inte går omkring hungrig precis hela tiden, men ändå lyckas gå ner i vikt. Alla försök till viktnedgång behöver ju inte vara hälsosamma, men med tanke på det du skrev i kombination med att du skrivit om att du haft ätstörningar, drog jag slutsatsen att du svultit dig. Men okej, det låter jobbigt att få det även vid ”normal bantning”.
”alla försök till viktnedgång behöver ju inte vara ohälsosamma”
skulle det stå.
Jag får nästan alltid dessa symptom om jag börjar tänka för mycket över vad jag äter. Om jag bara typ slutar med godis och rör på mig mer är det inte så. Men det kallar inte jag bantning, utan hälsosam livsstil. Det är ju en fråga om gränsdragningar och definitioner primärt.
Det verkar vara jättejobbigt att banta iaf, det kan man ju konstatera! X) Det finns ju fler sätt att bli hälsosam än att banta.. Typ träna mycket, äta mat fast RÄTT mat osv..
Jag tolkar flera av dina anledningarna till att inte banta som symptom på svängningar i blodsocker och insulin. Om man försöker gå ner i vikt genom att hoppa över måltider blir det lätt så. Förutom att kroppen inte får de vitaminer och mineraler som den behöver finns då också en risk att kroppen bryter ner muskler istället för fett. Minskad muskelmassa leder till lägre förbränning och större risk att senare bygga fett och gå upp i vikt igen. Resultatet blir det som brukar kallas för jojo-bantning.
Vid lågintensiv träning ökar man förbränningen ett snäpp både under träningen och en period därefter. Med regelbundet matintag och hälsosam kost finns goda möjligheter att trots det hålla systemet i balans, vilket gör att det är fett och inte muskler som förbränns. Om träningen dessutom ger ökad muskelmassan leder även det till ökad förbränning.
Sedan får man inte glömma bort att vi alla fungera olika. Våra kroppar formas av arv och miljö. Därmed reagerar vi också olika på olika dieter och träningsformer.
Mycket av det där är väl säkert unikt för mig. Det är i alla fall så jag reagerar på nästan all bantning.