Dagens missöde måste ju ändå vara detta. Konsumtionsprinsessan Mogi gick på ett café och fick mat hon inte tyckte om. När hon konfronterade servitören med detta svarade han rätt och slätt att ”andra tycker om soppan”. Skandal att man inte får pengarna tillbaks, tycker Mogi.
Lite villkoret när man äter ute är väl att man får den rätt man beställer och att den smakar som den gör. Om den nu är bränd eller så kan jag ju förstå reaktionen, men om det helt enkelt bara är en smak man ogillar? Ska man som kund ha ”rätt” att få en annan då? Jag har nog aldrig hört någon resonera så innan faktiskt.
Sen har Mogi en långt utläggning om att det är extra dåligt för att det är så dyrt. Bland annat kostar en kopp te 45 spänn. Jag håller med om att det är hutlöst men jag skulle aldrig vara så nipprig att jag betalade den summan. Jag antar att servitören tänkte att om hon har råd att käka här så har hon väl fan råd att köpa en ny maträtt om den nu inte faller henne i smaken. Så hade i alla fall jag tänkt.
Smakar det ruttet kan jag väl fatta om man vill ha pengarna tillbaka, men bara för att man känner sig missnöjd med sitt val av rätt för att det inte riktigt passade ens smaklökar? Herre gud. Känns som om Mogi borde ta och växa upp lite.
En kopp te för 45 spänn är helt klart sanslöst dyrt, men om jag kommer till ett café som har de priserna brukar jag leta efter ett annat. 🙂
Jag kan bara gapa i förundran över hennes inställning.
Jag håller faktiskt med Mogi den här gången. Det är skillnad om man ätit upp hela portionen eller knappt smakat på rätten. Om servitören är smart och vill ha tillbaka kunden tillhör det god service att erbjuda något annat på menyn. Speciellt om det är dyrt. Ja, just så. Ett ställe som har hutlösa priser har ett helt annat ansvar för kvalitet och service än någon som har påsteer och micrade ica-bullar för 5 kronor styck.