Precis när en trodde att det inte kunde bli värre på partipolitikfronten så blev det (i vanlig ordning) det ändå. Folkpartiet vill införa något som kallas landskronamodellen på nationell nivå (en fråga de drivit ett tag av allt att döma), och som jag förstår det är denna politik nu antagen även av resten av alliansen. Såhär skriver folkpartiet på sin hemsida.
Folkpartiets landsmöte fattade på lördagsförmiddagen beslut om att den sk ”Landskronamodellen” med krav på motprestation för försörjningsstöd blir partiets linje, och därmed nationell politik.
För några år sedan infördes i Landskrona krav på motprestation för försörjningsstöd. Systemet blev framgångsrikt, men har kritiserats av socialstyrelsen. En lagändring har varit nödvändig om kravet ska gälla.
Detta innebär att människor, för att få uppbära försörjningsstöd, måste ”ge något tillbaka” till samhället. Detta ”ge tillbaka” åsyftar kort och gott gratisarbete. Nu är detta förvisso redan praxis i och med Fas3, som ju innebär i rpincip samma sak för individen, men det ger ändå en väldigt tydlig bild av vårt samhälle idag när en på fullaste allvar tycker att det är rimligt att göra dessa ”krav på motprestation” till standard bara för sakens skull och inte ens bryr sig om att täcka upp det i något snack om ”praktik”.
Jag begriper det inte. Om nu dessa arbeten behöver utföras, varför inte avlöna någon för att göra det? Varför tvinga arbetslösa människor till att jobba för att ens få tillräckligt för att överleva? Ingen tycker ju att socialbidragsnormen är en rimlig lönenivå, men detta blir ju i praktiken deras lön för det arbete de kommer utföra. Människor ska alltså utför riktiga arbeten för motsvarande existensminimum. Hur kan en tycka att det är rimligt? Vi har inte haft den typen av arrangemang på typ 50 år, de avskaffades för att en kom fram till hur sanslöst inhumant det var.
När jag läst detta så kände jag bara: ”snälla någon väck mig från denna psykos”. Jag får bara ångest, varför jag inte skrivit om det fören nu. Det går liksom inte att kommentera den här skiten på något rimligt sätt, det är bara perverst i ordets sanna bemärkelse: förvridet och sjukt. Hur har vi kunnat nå denna nivå? Hur har vi kunnat komma hit? Jag begriper det inte. Alltså verkligen, jag förstår inte hur det kan vara såhär, jag förstår inte hur detta kan vara verkligheten.
Fyfan. Det är ju skrämmande.
Fyfan vad ledsen jag blir. Och här går jag och utbildar mig till socionom. Jag kommer aldrig kunna arbeta inom försörjningsstöd när jag är färdigutbildad om det är såhär det ska gå till. Hur ska jag kunna stå bakom det?
Men jises. Här satt jag igår och funderade seriöst över min framtid, över utbildning och ett riktigt jobb. Här sitter jag idag och överväga gå och lägga mig igen och vakna… typ vid ett regeringsskifte.
Bra och billig arbetskraft. Det är fruktansvärt.
Vidrigt.
Ur ett perspektiv är förslaget riktigt bra. Ett stort problem med arbetslöshet är att vissa människor blir inaktiva och inte orkar görs något. Detta är fullt förståeligt att känna så men det har visat sig att för at bryta arbetslösheten och komma i jobb är det viktigt att aktivera sig, vilket är en konsekvens av förslaget.
Jag tycker det saknas ett perspektiv i denna kritik. Dvs. hur har denna Landskronamodell fungerat empiriskt, exv. i Landskrona?
Beror ju helt på hur man räknar. Tkr dock det är inhumant oavsett.
Om det är så att jobb behöver göras (vilket jag tror) så precis som du säger Fanny – anställ på riktiga premisser och inte något statligt slaveri. Och som någon skrev här så visst leder ofta bidragstagande till inaktivitet – men jag har inte sett någon forskning på att en hittepå sysselsättning bidrar till en positiv utveckling för vare sig samhället eller individen.
Passiviteten beror nog dessutom ofta på att man är prekär, vilket gör det svårt att planera för framtiden. Om man gjorde situationen lite tryggare så skulle det nog vara lättare.
Vad man har sett är att inaktivitet leder till längre tid av arbetslöshet. Exempelvis kan man se att sannolikheten att få jobb ökar betydligt när en arbetslös närmar sig en gräns då personen får försämrade arbetslöshetsvilkor.
Sådär vid förra sekelskiftet hade vi ju rotegång och arbetshus (~uppehälle mot arbete) som några av de få sociala skyddsnäten. Det du skriver om låter som ungefär samma sak, med skillnaden att man får bo hemma. Värt att nämna är ju att de avskaffades för sådär nästan 100 år sedan till förmån det system vi har idag, som alltså ska gälla hela befolkningen och se till att ingen som är gammal, sjuk eller ha råkat illa ut ska behöva arbeta tills de stupar.
Sverige ska vara en förebild, inte dra utvecklingen bakåt -.-
Här är en bra artikel om arbetslöshet ur ett ekonomiskt perspektiv: http://www.becker-posner-blog.com/2010/03/the-long-term-unemployed-consequences-and-possible-cures-becker.html
Har en utgångspunkten att någon är ond så kommer en att tolka allt någon säger som en del av denna ondska. Om denna någon inte är ond utan bara har en annan syn på saken så är det mycket troligt att ens tolkning och reaktion inte överensstämmer med verkligheten.
Tror inte att ngn är ond, bara konstaterar att de knappast företräder mina intressen.
Passivitet leder till mer passivitet, visst, men frågan är vad meningslöst arbete för existensminimum ger? Det känns så jävla ovärt, jag vet, jag har haft ungdomspraktik (heltid) för ~3000 kr i månaden. Sen finns det såklart bra grejer med det, som att det ledde till vikariejobb för min del. Nån form av sysselsättning är nog bra, men inte såhär. Hemskt förslag!
Det lär inte handla om heltid, tror det mer är önsketänkande för att ha mer att kasta på ”de onda högermänniskorna”.