Ni vet konceptet ”snälla killar” som inte får ligga? Män som är snälla mot kvinnor eftersom de förväntar sig att få något i utbyte, alltså sex, för att sedan känna sig utnyttjade när de inte få detta.
Snällhet är den tråkiga och oinspirerade människans substitut för något som faktiskt skulle kunna betyda något för en annan människa. Istället för att erbjuda något av sig själv, någon slags insikt eller personligt utbyte, så erbjuder en ”snällhet”, det vill säga tomma gester.
Men ”snällheten” kommer inte gratis, utan mannen förväntar sig att få någonting tillbaka, det vill säga ”sex”. Hans inställning till kvinnor är att de är maskiner som han kan mata med olika saker för att få rätten att dominera henne. Eftersom ”snällhet” är det han har att erbjuda är det också det hon får, och eftersom han har gett henne detta så förväntar han sig något i utbyte. Det är inte alltid sex det handlar om, det kan lika gärna vara en relation eller tacksamhet eller åtminstone skuldkänslor om hon inte känner dessa känslor. Kvinnan ska helt enkelt underkasta sig på något sätt om mannen erbjuder henne hjälp. Hon ska ta emot den och sedan ska hon vara skyldig honom något, en bit av sig själv. Om så inte sker känner sin mannen utnyttjad, men i själva verket är det han som utnyttjar någon annan för att få det han vill ha.
Detta är inte någon bra relation, för en sådan bygger på ett ömsesidigt givande och tagande på bådas villkor. Det är tvärtom en slags objektifiering, en inställning till kvinnor som bygger på att de alla fungerar likadant och vill ha samma saker, alltså ”snällhet”. Att en kan rabbla lita ramsor, göra lite på förhand givna grejer, för att nå ett önskat resultat.
Den typen av ”snällhet” som män erbjuder är ofta tyngd av intentioner, en mycket kravfylld sak att få som en är tvungen att ta emot. Om kvinnan inte med glädje och tacksamhet tar emot mannens snällhet blir han förnärmad, han kan för sitt liv inte förstå att kvinnan kanske helt enkelt inte är intresserad av denna tomma gest. Han anser att kvinnan är oförskämd när hon agerar som att hon är värd mer än hans falska självuppoffring.
Om en ska kunna hjälpa andra så måste en gå in i det förutsättningslöst, det kan inte finnas något krav på att människan en försöker ge hjälp till ska behöver ta emot denna hjälp, att den ska reagera på hjälpen på något givet sätt eller att en ska få någonting tillbaks för den. Att kräva saker i utbyte, såväl ”sex” som ”tacksamhet” avslöjar direkt att en egentligen inte försöker hjälpa någon annan utan snarare sig själv.
Ofta när män hjälper mig med saker känner jag skuld, jag känner att jag behöver ge någonting tillbaka. Även de gånger män har hjälpt mig på sätt som jag inte efterfrågat, gett mig saker jag inte behöver, så har jag känt mig tvungen att ta emot och tacka. Det har sällan handlat om den typen av kravlöst stöd jag har kunnat få från ickemän, som jag upplever bygger mer på att en hjälper varandra och utbyter erfarenheter, relaterar till varandra upplevelser och så vidare. Det är såklart inte alla ickemän som är kapabla till den formen av stöd heller, men det är betydligt vanligare.
Att definiera sig själv som ”snäll” är att se sig själv som en person som skänker saker och ting till andra mer behövande (ofta kvinnor) från ovan, som välgörenhet. I utbyte vill en ha något, till exempel tacksamhet, eller tillfredsställelsen i att känna makten i att ”hjälpa” en annan människa. Att inte blanda in sig själv i processen, att inte förstå vad det är en egentligen vill få ut av det hela, utan se det som en byteshandel; jag ger dig det (jag tror att) du vill ha och i utbyte vill jag ha det jag vill ha. Istället för att skapa relationer där en hjälper sig själv genom varandra, där en ser varandra och har ett ömsesidigt utbyte så ser en allting som en mekanisk fråga.
Detta är i min mening det grundläggande problemet med den snälla killens så kallade snällhet; han gör det från en position av sin överlägsenhet och förmenta oberoende. Han kan alltid välja att inte vara snäll, att istället trycka ner och göra sönder, och detta gör att han aldrig blandar in sig själv och sina behov i relationer med andra. Han gör andra tjänster, men han ser inte hur han själv skapas i dessa relationer, hur det också kan vara något fint att ge och ta och skapa ett utbyte. Istället blir han förnärmad när han inte får det förväntade utfallet, när han har gett i tron om att få något speciellt tillbaka och inte får det.
När jag hjälper andra så hjälper jag även mig själv. När jag försöker möta andra i deras erfarenheter av att bli förtryckt i ett patriarkat så handlar det om systraskap, om att solidariskt försöka förstå sig situation och ta sig ur den tillsammans. Jag tänker mig att det är detta det alltid borde handla om att hjälpa andra. Inte att ”ge” någonting i färdig form, utan om att försöka mötas. Även om en har väldigt olika erfarenheter så kan en för det mesta relatera till den andra på något sätt. Om en är rädd för att göra detta så blir ”snällheten” en tom gest, någonting en ”ger” och kräver kompensation för. Det handlar inte om att faktiskt försöka se någon annan, utan snarare om att försöka pressa in någon i sin på förhand givna bild av hur saker och ting ska vara. För att kunna se andra måste en också vara beredd att se sig själv, att se sitt eget beroende och sin egen smärta, och det är detta den ”snälla killen” sällan är. Han gå omkring med självbilden att han är stark, oberoende, att han klarar allt och inte behöver andra, och just därför kan han inte heller ge något av värde till någon annan. Hans försök att hjälp andra blir en opersonlig och mekanisk gest, för han kan inte se sig själv.
Oavsett om du är snäll mot någon och förväntar dig sex, tacksamhet eller ”resultat” så är det en fråga om samma mekanism. När du känner frustration över att inte få det förväntade resultatet måste du först och främst gå in i dig själv och fråga dig vad du egentligen söker i utbytet med andra människor. Att vilja ”hjälpa” någon utan att själv göra sig sårbar är ett maktuttryck, det handlar om att vilja kontrollera situationen och därmed också den andra människan. Detta är inte ”snällt”, även om det kan inbegripa gester som på ytan förväxlas med snällhet, utan det är ett sätt att ta sig runt i världen som bygger på viljan att kontrollera sin omgivning.
Bra beskrivning. Det måste vara väldigt bekvämt att erbjuda ”hjälp” eller ”snällhet” som inte kostar en något, men som en kan dra in så fort det inte gett den utdelning en i början kallt hade räknat med. Bara någon med enorm hybris agerar så. Genom kontroll av omgivningen och andras totala underkastelse, kan en föda denna.
Jag tycker att du väver in bra poänger i väldigt stelbenta och onyanserade kategorier. Det är inte snällhet om en kräver något i utbyte. Snällhet är inte heller att göra sig själv osårbar eller inte vilja mötas. Snällhet är att ta hänsyn till andra, att foga sig efter andras vilja och intressen, att vilja andra väl och att försöka medverka till detta. Om en är privilegierad måste en ta hänsyn till att snällhet kan skapa beroendeförhållanden, vilket i sig inte är snällt.
I formandet av en manlig identitet (det bäste vore nog om vi kunde helt avskaffa ”manlig identitet”!) står ofta snällhet i motsats till macho. Läser en sexistiska raggningsböcker går råden oftast ut på att ignorera, säga elaka saker och bryta ner kvinnor känslomässigt. Snällheten står som en kontrast till detta.och det kanske är i det sammanhanget en ska förstå idén om ”snälla killar som inte får ligga”. Det är givetvis viktigt att belysa de patriarkala beteenden och relationer som finns även inom ramen för konceptet ”snäll kille” men att peka ut snällhet som ett problem i sig tror jag är väldigt kontraproduktivt. Det innebär bara att män som på olika sätt utmanar machonormen stigmatiseras ytterligare. Snällhet är ju inte vidare (normativt) ”manligt” utan associeras (vilket även du spelar på) med att vara tråkig och mesig.
Varför talas det aldrig om snälla tjejer? Antagligen för att snällhet redan är en del av vad det förväntas innebära att vara tjej.
Jag tycker det här är fruktansvärt intressant och något som berör mig djupt.
Nästan alla andra jag har sett skriva om det här tar bara upp en halva av den här problematiken.
Vi har hört massor om ”snälla killar” som gör tjänster för att de förväntar sig fysisk/emotionell motprestation, typ som i en transaktion. Det här har blivit så omdiskuterat (mycket tack vare bloggaktiva feminister) att det även finns stödforum där killar sitter och försöker nysta upp det och lära bort beteendet, t ex på bloggen Dr. Nerdlove.
Vad DU gör däremot är att du målar upp en skala där du har de här personerna på ena sidan, och på andra sidan har du de som INTE gör det för att få något konkret tillbaka utan snarare för att förstärka sin position/myten om sig själv och distansera sig från medberoende och sin egen sårbarhet. Jag skulle vilja tillägga att det handlar om försäkring också. Den dag du själv gör bort dig kan du dels skjuta ifrån känslorna från dig själv, dels få kritiken från dina medmänniskor oerhört nedtonad, ”Det där var ju inte så bra, men han är ju så plikttrogen och ansvarskännande!”.
Jag befinner mig extremt mycket i det där. Jag går långt i att ge service och skjuter sedan ned tacksamheten eftersom jag inte vill ha den. Tänker typ ”Ja, ja, jättebra att det blev bra. Sluta tacka nu och gå din väg”. Det är en duktighetstävling där man vill vara den som sätter ribban, men sedan när någon vill ge tillbaka eller ha kontakt så avböjer man för att inte förlora sina ”poäng”.
Det enda jag vill nyansera lite med det här är att det inte är typiskt manligt egentligen (även om ”snälla killen” – tjänster mot sex kanske är det. Jag själv lärde det mig av min mamma, och den i familjen som lärde sig läxan bäst är min storasyster. Nu när hon bor hemma igen tar hon sig oombedd an stora projekt i hus och trädgård och går på som en maskin. Sen kan hon kontrollera alla med sitt dåliga humör. Det är ett oerhört vackert hem, men det är inte alltid så värst trevligt att vara där.
Tack Fanny för att du skrev om detta (bättre än jag någonsin tidigare har sett någon ta sig an ämnet). Jag fick verkligen något att tänka på!
Jag får be om ursäkt att jag skriver så mycket, men det här har varit en så stor personlig ögonöppnare. Jag trodde också att jag var fri från nästan alla förtryckarelement eftersom det du har skrivit tidigare alltid har vikt av åt sidan, kanske träffat andra men inte mig.
But this time you got me!
Jag tänker på falska kompisrelationer jag hade tidigare under universitetsåren t ex. och det kanske kan vara intressant att veta hur det spelar ut. Jag satte stolthet i att vara Bra Kompis till tjejer runt omkring, och då inte i hopp om förhållande (jag hade redan själv bestämt å allas vägnar att jag var olämpligt pojkvänsmaterial och oomtyckbar tills jag hade pengar/utbildning; Yay småborgerlighet). Jag tror också att jag gick runt och betraktade mig själv som någon typ av feminist eftersom jag ”så uppenbart inte var ute efter något”.
Nå, kompisrelationerna förflöt rätt bra till en början, de pratade och jag lyssnade. Jag hittade på trevliga saker att göra och vi sågs utanför skolan också. Då saker började rämna kunde det vara att någon hade började bli attraherad av mig. Det var inget som jag märkte vanligtvis, eller tillät mig att se så jag ”friendzonade skiten ur alla till höger och vänster”. Jag tror fan att jag fick en liten kick av det, någon sorts power trip.
Speciellt vid ett tillfälle jag minns när jag och en tjejkompis hade varit ute på klubb och sedan gick hem till mig hände en grej jag ångrade bittert. Jag hade fixat henne en gästsäng, och skulle gå och lägga mig i min. Hon hade hela kvällen dragit flörtiga ”skämt” och det sista hon sa var att ”Jag hoppas att det är ok att jag sover naken”. Visst sa jag och gick å la mig. Jag hade väl precis somnat när jag kände en klapp på axeln och så stod hon där, näck. Yrvaket utbrast jag kallt ”Vad håller du på med? Gå och lägg dig igen Anna” och somnade om..
Ja, hon blev både förvirrad och skitledsen, och vi tappade kontakten ganska snart efteråt. Jag menar väl inte att jag borde ha haft sex där och då, men jag hade ju kunnat bemöta henne, ärligt visa upp vilket vrak jag egentligen var eller någonting sånt. Jag kunde ha sett hur långt hon hade vandrat ut ur sin trygghetszon på vinst och förlust och göra detsamma själv.
Men det gjorde jag inte.
Så nu fattar jag väl äntligen då?
Man behöver inte förtrycka kvinnor genom att slåss, avbryta, sno scenen, våldta, objektifiera.. Det räcker med att bara sno känslor och sårbarhet samtidigt som man inte delar med sig av sin egen. Skapa ett enkelriktat beroende och på så vis vinna positionen.
”Det räcker med att bara sno känslor och sårbarhet samtidigt som man inte delar med sig av sin egen. Skapa ett enkelriktat beroende och på så vis vinna positionen.”
Det var väldigt bra formulerat.
Har du hört ”snällhet” med Turid? (Finns på Spotify). Det har inte riktigt med din text att göra, men ändå en intressant låt om att snällhet i sig inte är något positivt.