Jag deltar för närvarande i en kvinnoseparatistisk SCUM-cirkel, vilket är fantastiskt på många vis (tänkte återkomma till detta ämne sedan). Jag gillar verkligen det här stycket om barnafödande. Och ja, jag håller med. Jag tror verkligen att den ideologi som omgärdar barnproduktionen ofta kastar kvinnor tillbaks till något slags primitivt stadie, helt enkelt för att det är vad som uppmuntras.
Alltså kvinnoseparatism. Sjukt bra grej!
Att beskriva tiden jag var hemma med barnen som att skräpa runt med bebisar hängande i tuttarna… Slutade lyssna ungefär där. Tyvärr. Synd att kvinnor skall reducera varandra. Brist på perspektiv, rent av kontraproduktivt att uttrycka sig på det sättet.
Tja, jag tror nog inte riktigt att Solanas menar all tid som spenderas med sina barn, utan snarare idén om att kvinnor bör förverkliga sig själva genom familjeliv främst.
Är det fel att förverkliga sig på det sättet menar du? Finns inga kvinnor som är utsatta för mer spott och spe än de som vill vara hemma länge med barnen/vill amma länge etc.
Att avstå från det livet som ett statement blir också fel. Önskar däremot att alla kvinnor tar sig en funderare över vad de egentligen vill göra med sina liv. Och välja bort barnafödandet om det inte verkar tilltalande. Precis som jag valde bort tvåsamheten eftersom det icke är min grej.
Tja, kvinnor får alltid en massa skit vad de än gör. SCUM-manifestet är en gammal text och dessutom amerikansk, och det stämmer att hemmafruar i Sverige inte direkt hyllas. Däremot så anses barnafödandet vara en oerhört viktig del av livet för kvinnor.
Men det finns ju karlar som går igång på det.
Det skulle väl antagligen ha att göra med att resultatet av en pungspark är intärna blödningar och risk för minskad fertilitet medan resultatet av barnfödande blir utöver negativa effekter också oftast blir ett barn, som för det mesta är mycket älskat, önskat och uppskattat).
Och så får barnfödande kvinnor en rejäl endorfin rush när det händer, så det är väl därför hon beskriver det som något positivt.
Kickar kan en få även av fysisk smärta. Tycker ni män borde omfamna pungsparkar mer.
Jo, det finns ju masochister av alla kön, men tror pungsparkar hade varit mer populärt om det varit ett effektiv reproduktionsmekanik.
Jag vet att barnfödande leder till ökad risk av båda vaginal och anal inkontinens och att det finns många andra risker så som slitningar, infektioner etc men jag har onekligen mycket liten kunskap jämfört med många andra. Jag försöker verkligen inte förminska att det är allvarliga problem, och att hitta lösningar på detta genom bla förbättrad smärtlindring, utbildning om övningar som kan hjälpa kvinnor med några av de problemen (”kegels”) etc etc är väldigt bra saker.
Jag ser inte heller positivt på förlossningssmärtor, men samtidigt så tror att ändå att en förlossning som slutar lyckligt, dvs med ett friskt barn, är en netto positiv erfarenhet för de flesta just för att de flesta föräldrar älskar sina barn. Därför svarade jag på ditt inlägg om varför ingen skriver om lyckan av pungsparkar, för jag tror de flesta pungsparkar, och andra former av kroppsskador, är tråkiga minnen.
Hurvida man borde använde de smärtlindrande ämnen som finns idag vid födsel måste ju baseras på forskning om eventuella risker av dessa, jag har för mig att jag hört att det finns något förhöjda risker vid användning av vissa smärtlindrande ämnen men det kan vara utdaterat eller bara rent av fel. Men om det nu skulle finnas belägg för en sådan risk så borde det ju om inte annat vara upp till mamman om hon vill stå ut med en mer plågsam förlossning eller inte.
På samma sätt finns det ju också avvägandet med kejsarsnitt som har andra risker och bieffekter än en traditionell förlossning och precis som i smärtdämpning kan det vara mer eller mindre behövligt. Vissa väljer kejsarsnitt direkt, en del råds, en del tvingas. Som jag förstått är läget liknande kring bedövning.
Fy tusan vad bra du är Maria som orkar vara öppen om detta – jag tror verkligen att det är jätteviktigt!